Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 20
res aktning.» - - »Till eder gå nu mina tankar, I man och kvinnor av likets största lärarkår, kring eder fylka de sig, då jag täljer eder före mitt livs vackraste dröm, varifrån den k-ommit - ärvd från fader - varthän den syftar - den svenska folkskolundervisiningens höjande, en dröm, som jag nu efter måttet av min förmåga söker göra till verklighet –––-.»
Budskapet om Hjalmar Petre-stiftel-sens tillkomst har av folkskolans lärare mottagits med beundran, glädje och tacksamhet.
Det har for mig varit en mycket kar plikt att här få bringa detta i tacksam erinran.
Jag vågar slutligen som ett uttryck f!)r vara känslor anföra några ord, for länge sedan nedskrivna av den nu bortgångne.
»Till de hänsiovne. Vid de hänsovnes ’minne vi dröja, mana fram för var blick deras drag. Under saknad vi stilla oss böja för förgängelsens allvisa lag.
Vad de givit av högburna tankar, vad av banbrytarbragd de ha gjort, ar för oss det förborgade ankar, som ger fäste, när djupet ar stort.
Blotta tanken på dem bor oss lära att gå fram utan vank i de spår, som de lämnat av ovansklig ära, som ej tidens förintelse når!»
Vi böja vara »huvuden i djupaste tacksamhet och vördnad. Vad Torsten Petre givit genom sin personlighet, sitt liv och sin gärning skall städse bevaras i tacksamt minne.
Torsten Petre in memoriam.
I Svenska Dagbladet har en av Torsten Petres varmaste vänner, förste stadsläkaren i Södertälje dr Vilhelm Sjögren - han kände Petre sedan 35 ar tillbaka och thar under senare tiden kommit att stå i särdeles1 intim förbindelse med honom, enar en son, som ar hospitalsläkare i Lund, ingått äktenskap med Petres dotter - skrivit följande, som förtjänar att här återgivas:
»Hur an var tid brådskar i rastlös ävlan, tvingas vi dock emellanåt att ef-
tertänksamt och tacksamt stanna inför ett tystnat, ädelt hjärta. Torsten Petre förstod den nya tiden och levde i den svunna. Hans atavistislda själsbildning, ett sällsamt säkbrt adelsarv, gav ’honom vid blick både över den tid^ varifrån han kom, och över den tid, vari han levde.
Sprungen ur ett både ’andligen och materiellt förnämligt svenskt bergsman-iiahem hade han ur det hemmet ärvt den nobla lavistraditionen, som nämnes pietet. Av sin farfar, folkskiolbildning-ens märkJesman, den ryktbare politikern Tore Petre, hade han fått ansvarsarvet inför var tids folkbildning. Av sin moder fick han kärleken till musiken i arv. Det ärvda praktiska bergsmannagryet pockade dock främst på sin ratt. Det bjöd honom att giva ny kraft åt det gamla stolta bruksägarnamnet Petre. Det var icke blott hans försvagade synförmåga, som hindrade honom häri: den moderliga arvedelen, musiken, blev till slut dominanten i hans liv. Han var en boren musiker, en de varma känslornas man. Och sa blev han vad han var: en ädling i rättrådighet, en ädling i önskan att gagna andra med praktisk hjälp till bildningsmålet, och därtill en konstnär, som givmilt gav av musikens höga värden.
I sitt hem koncentrerade han denna sin personlighets ärvda dualism. Den, som haft lyckan att i Torsten Petres spirituella, konstuppfyllda hem värmas av hans ande, känner, att med honom en evighetslåga slocknat i vänkretsen - och dock ej slocknat. Ty Torsten Petres ande <har den universella radiovågens mystiska spridningskraft. Icke endast i Sverige utan även i flera världsdelars hem lever hans ande alltjämt i hans själfulla melodier.
Vilhelm* Sjögren.»
Jean Jacques Rousseau
Ett i50-årsminne.
IL
Varen 1732 återvände R. till fru de Warens, som nu var bosatt i Chambéry. Han blev icke blott val mottagen .av sin välgörarinna utan fann även en plats väntande på sig. Fru de Warens hade nämligen tacki vare sina förbindelser lyckats få R. anställd som sekte-terare på ett lantmäterikontor, som inrättats for att kartlägga konungens av Sardinien provinser. Arbetet här gick till en början ganska bra, sa länge näm-
ligen det ägde nyhetens ’bohag. Jämsides mied> konto^rsgöromålen studerade han matematik och teekjning, det förstnämnda ämnet ined, det sistnämnda utan framgång. Att han överhuvud taget kom att ta befattning med dessa ämnen berodde väl mera därpå,, att han i sitt arbete kom i kontakt med dem an på någon framträdande personlig böjelse. Däremot var den uppmärksamhet ,han vid denna tid ägnade åt politik och historia uttryck] för ett verkligt personligt intresse. Musiken lag dock hans hjärta närmast, ocih det vittnar got£ om R: s flit, att han, jämte sitt arbete på lantmiäterikontoret samt studier på egen hand i matematik, teckning, politik och historia, även hann med att odla sina musikaliska talanger.
Att arbetet på kontoret med dess krav på ordning och punktlighet skulle i längden bli alltför påfrestande for R: s odisciplimerade vilja och oroliga ande, ar ej ägnat att förvåna. En dag meddelar han också fru de Warens, att han tänker saga upp sin plats for att helt agna sig åt musiken. Det var åt det hållet ’hans storhetsdrömmar vid denna tid gingo. Ehuru de Warens ej gillar hans planer att lämna ett säfert levebröd mjot en musikers tvivelaktiga utkomstmöjligheter, gör han allvar av sin föresats. »Jag lämnade», säger han, »frivilligt min plats med samma, ja större glädje an jag ett par ar tidigare hade tillträtt den».
Emellertid gick det till en början över förmodan bra. R. fick elever, mest kvinnliga, och inkomsterna överstego dem han haft av sin sekreterarpost på lantmäterikontoret. Bland hans elever var även en ung adelsman de öongié, som skulle få betydelse för honom. Denne var en bildad och kunskapsrik man mjedi utpräglade litterära intressen. Man läste och diskuterade Voltaire, och R. blev en hänförd beundrare av honom. »Den smak», säger han, »jag fick for denna läsning ingav mig önskan att lära skriva med elegans, och jag försökte att efterlikna den vackra kolorit hos denne författare, som jag var hänryckt över.»
Under några ar ar hans tid upptagen av musik, litterära intresisen och resor. Vagabondens fria och växlingsrika liv tilltalar honom alltjämt. Då och då dyker väl tanken på framtiden upp i hans medvetande. Sa uttalar han i ett brev till sin far, att det air hög tid på att se sig om efter en mera säljer levnadsbana, och det ar helt visst lika mycket en förebråelse mot fadern som mot sig själv, då han i detta sammanhang talar om sin förspillda ungdom.
Han anser sig nu lia tre vägar att välja på: musiken, privatsekreterare hO’S någon förnäm person eller en in-formatorsy&sla. Men något val mellan dem blev ej ännu på länge träffat. Förhållandet till de Warens både blivit mera kyligt, ocih denna omständighet i förening med längtan efter omväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
