Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SVENSK LÄRARETIDNIFÖ,
Nr 31
svenska ungdomar med motsvarande skolbildning sitta inne med i det ögonblick, skolportarna slå igen bakom dem. och det kan måhända icke heller bestridas, att bildningsnivån i det hela icke lagts fullt sa högt som hos oss. Men å andra sidan ådagalägger det föreliggande förslaget, att en »allmänbildning», mindre bred och kanske här och var också mindre djup an vad vi av ålder önskat kräva, kan fixeras, med vilken den allmänna opinionen känner sig till Ireds. Och ur denna synpunkt förtjänar förvisso strömningarna i vårt västra grannland all uppmärksamhet framförallt f rån dem, som på allvar önska befria realskolstadiet från en tyngande belastning av kursstoff, som, ju högre det staplas upp, ar desto mera ägnat att skymma blicken for det väsentliga,
Flickskolan.
Norskt skolväsen har hittills alldeles saknat en motsvarighet till vara högre flickskolor. Denna brist önskar Skolkommissionen utfylla genom det framställda förslaget om en självständig 4-årig flickskola, grundad liksom realskolan på folkskolans sjunde klass. En förutsättning ar därvid, ätt lärjungarna redan inhämtat engelska språkets elementer i folkskolan. I detta avseende föreligger alltså en avvikelse från realskolan. Skolan skall emellertid avslutas med en särskild examen, »hjzfiere pikeskole-examen», formellt i kompetenshänseende likställd med realskolexamen, ehuru undervisningen i realiteten anses föra till något högre mål an realskolan.
Huvudsyftet med den nya skoltypens upprättande ar att för de flickor, som sa önska, öppna tillfälle till en något mindre ansträngande skolgång. Men därjämte har man berett vidgat utrymme for ämnena slöjd och hushållsgöromål. Medan konstruktörerna av den svenska kommunala flickskolan nedlagt mycken möda på att effektivt isolera denna läroanstalt från gymnasiet, uppbäres det norska förslaget av en berömvärd strävan att beakta livets realiteter på denna punkt. Från flickskolans tredje klass skola övergångsmöjligheter till gymnasiets tredje klass föreligga.
Det ar påtagligt, att man inom Skolkommissionen hyst vissa tvivel angående den nya skoltypens framtid» I detta avseende ar det symtomatiskt, att betänkandet öppet uttalar, »ät man ikke månge steder vil se sig istånd till å oprettholde en h0iere pikeskole ved siden av realskolen». Och detta trots att man tydligen låtit sig angeläget vara att begränsa skoltiden i görligaste mån. När samrealskolan i vårt land hunnit slå rötter i det allmänna medvetandet, ar det ganska sannolikt, att en liknande värdesättning skall göra sig gällande av en upplyst folkmening hos oss, synnerligast som den nyss beslutade kommunala flickskolan från början pedagogiskt och organisatoriskt företer
starkt accentuerade invalida drag, från vilka dess norska motsvarighet ar lyckligen fritagen. Det skulle icke heller förvåna, om de praktiskt tänkande kommunalmännen även inom tillskyn-darnas politiska läger hade en instinktiv känsla av de risker, som i detta avseende föreligga, något som självfallet knappast kan verka stimulerande på tillskapandet av den ifrågavarande skol-typen.
Gymnasiet.
Såsom redan i det föregående antytts, intager gymnasiet i den nya norska skolorganisationen en ställning1 närmast jämförlig med vårt lyceum, åtminstone sa länge man anlägger väsentligen formella . synpunkter. Det skall nämligen utgöra en omedelbar påbyggnad på folkskolan, normalt omfattande fem årsklasser. Därjämte bibehålles för äldre elever såsom en parallellform den s. k. landsgymnasiety-pen med allenast fyra årsklasser. Med de övergångsmöjligheter, som skulle bestå mellan realskolan och gymnasiet, uppdelas dock denna senare läroanstalt i vad man måhända skulle kunna kalla ett tvåårigt progymnasium och ett treårigt egentligt gymnasium, en anordning som under de i verkligheten givna förutsättningarna ar liktydig med att detta skolstadium bygger på realskolans näst högsta klass. Det vill förefalla, som om kommissionen vid sina överväganden rörande gymnasiespörsmålet befunnit sig i ett mindre angenämt tvångsläge. Den nuvarande regelmässiga anordningen med 3-årig mellanskola och 3-årigt gymnasium har krävt 13 skolår fram till studentexamen, medan den tidigare och delvis ännu bestående ordningen med systemet 5+4+3 har fort till samma mål med 12 skolår. Det ar uppenbarligen missnöjet med detta »trettonde ar» som utgör den egentliga anledningen! till att man bestämt sig for avkortningen, ett steig som kommissionen själv betecknar såsom »nokså dristig». Nar man anda anser sig kunna vitsorda den föreslagna lösningen såsom tillfredsställande, sker det med ungefärligen samma motivering som anförts for vara ly-céer. Man undgår det dubbla målet med ty åtföljande kursavslutningar. Och erfarenheten från de 4-åriga landsgymnasierna anses bekräfta, att tidsbesparingen genom anlitande av den direkta vägen ar betydande. Därtill kommer, att man hoppas undgå olägenheten av ett lärjungHiateoal, som vid den egentliga gymnasiekursens begynnelse skall samarbetas med ganska växlande förutsättningar. Slutligen bygger man på den förutsättningen, att gymnasiet i likhet med realskolan skall mottaga lärjungar, som i folkskolans båda högsta klasser inhämtat grunderna av engelska språket, en förutsättning som anses komma att förverkligas beträffande flertalet stadsbarn. Den brist, som på
denna punkt föreligger hos den grupp lärjungar, som vinna inträde utan förkunskaper i engelska och som övervägande utgå från landsbygden, kompenseras av större mognad och arbetsduglighet, betingad av den något högre ålder, som dessa lärjungar förväntas komma att besitta. Säkerligen kan det förutses, att den praktiska tillämpningen av denna »dubbla anknytning» skall mota ej ringa svårigheter. Man får ett starkt intryck härav, då man tar del av det ganska utförliga resonemang, som kommissionen för. Men på denna punkt liksom på sa många andra besjälas tydligen både skolmän och politici av en livlig tro på genomförbarheten av vad man anser rätt och klokt. Den norska skolpolitiken har präglats av en djärv optimism, som ur enhets-skolsynpunkt fort till lyckliga resultat. Och denna egenskap sviker icke heller den senaste Skolkommissionen.
En närmare redogörelse för gymnasieundervisningens planläggning ligger utanför ramen för denna framställning. Till fullständigande av det redan anförda må allenast tillfogas, att önskemålet om sammanfallande kurser i realskolans och gymnasiets två lägsta klasser icke låtit sig förena med linjedelning redan på detta stadium. Först under tredje skolåret grena alltså de olika linjerna ut sig. Man har bibehållit de nuvarande tre linjerna, reallin-jen, den engelska linjen och latinlinjen. En majoritet inom kommissionen vill utöka dessa studiemöjligheter genom att anordna en utpräglat nationellt betonad Hnje, den s. k. norröna, avgrenad f Iran latinlinjen under de båda sista
skolåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
