Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
591
starka personlighet. Inspektör Erikson var en alltigenom ädel och god personlighet, men godheten var inte den »lort-godhet» - jag tror det var Geijer, som präglat uttrycket - som av mjäkighet eller for att slippa obehag undviker att reagera mot det den finner ont och vrångt.
Beträffande personliga data samt inspektör Eriksons skolgärning hänvisas till nr 8 av denna tidning. Samma minnestecknare, som förut en gång citerats, yttrar i fråga om Eriksons insats -som inspektör följande: »Säkert kommer hans inspektionstid att länge minnas och värdesättas som en gyllene tid framför andra.» Det ar inte omöjligt, att minnestecknaren far ratt uti detta. Och alldeles visst ar, att minnet av folk-skolinspektör Eriksons helgjutna, rakryggade och imponerande personlighet länge kbmmer att bevaras i sörmländska bygder. Ty »den ädles minne det bliver».
E. A-g.
dagspressen.
Lärariillsättningarna.
I Socialdemokraten för den 4 aug. förekom nedanstående artikel, som Sv. Ltg finner sig föranlåten att delgiva sina läsare, emedan den avhandlar en fråga, som på det allra närmaste berör landets folkskolkår.
Från en missnöjd lärare ha vi mottagit följande temperamentsfulla inlägg, i en aktuell fråga:
När det gäller val av ordinarie folkskollärare i Sveriges landsort och småstäder, kan man numera aldrig hoppas på att den mest meriterade läraren eller lärarinnan blir utsedd. Sa som förhållandena kommit att gestalta sig, kan man nara nog tala om skandal. Hela systemet med skolråd som tillsättare av vikarier och e. o. lärare samt upprättare av förslag till ordinarie befattningsinneha-vaie, där sedan inflytelser från bekanta eller gynnare till någon av de på förslaget uppförda falla utslaget, ar fullständigt misslyckat.
Det råder allmänt missnöje inom kåren över dessa förhållanden, och det vore ej en dag för tidigt, om man toge steg i riktning mot hela systemets förändring. Lärarval måste numera betraktas helt som en kvarleva från gångna tiders seder och bruk. Utnämning och förordnande av folkskollärare bör centraliseras och skolråden helt lämnas utom räkningen.
Hur skolråden låta personliga bekantskaper utöva inflytande se vi dagligen exempel på. För någon tid sedan utsågs ordinarie lärare på en plats. På grund av lag och förordning satte skolrådet upp en lärare A. i för.sta förslagsrummet. I tredje rummet sattes en lärare C., som var född i trakten. Flera sökande voro mera meriterade för tredje rummet an C. Men han valdes.
A. sökte ett kort därpå å samma plats utannonserat vakansvikariat. En sådan plats tillsattes som bekant av skolrådet. Man skulle kunna ha väntat, att skolrådet skulle ha givit A. platsen, då det nyss ansett honom högst meriterad for ordinarie tjänst, men det blev ingalunda fallet. På tillfrågan om anledningen härtill svarar vederbörande kommunala f olkskolinspeiktör :
- Skolrådet tog en lärare från W., enar ett par av ledamöterna kände honom !
I en avlägsen landsända söktes en ordinarie lärartjänst av 40 meriterade sökande. Några
av bönderna voro bekanta med en sa gott som nyutexaminerad lärare. Bland de medsökande voro många med flerårig tjänstgöring och vida bättre betyg, både lärarbetyg och tjänstgöringsbetyg an denne. Men lika fullt placerades han på förslaget i tredje rummet. Mot det uppsatta förslaget reserverade sig ordföranden, den ende sakkunnige i rådet. Det ar självklart, att den trots ordföranden-komministerns reservation på förslaget uppsatte unge mannen blev vald.
Hade någon av medsökandena överklagat förslaget, hade församlingen utan ringaste tvivel måst göra om proceduren, men här som i de flesta fall fick valet stå. Att överklaga tjänar i regel intet till for den, som klagar. Han hindras bara under lang tid från möjligheten att söka annan tjänst.
Skolråden handla särdeles egenmäktigt, när det gäller tillsättande av vikarier och e. o. lärare. I de flesta fall betyda lärarens kunskaper och tjänstgöringsmeriter mindre an personliga försänkningar. Det ar en skam att detta skall få fortsätta. Där prästen-ordföranden ar en kraftig och duktig karl, går det i allmänhet rättvist till, lat vara att religiösa synpunkter - i synnerhet gäller denna regel Väst-Sverige - då mera få göra sig gällande, men i stort sett se prästerna i detta fall på skolans bästa. I de flesta fall har lärarkåren både vid val och under arbetet för skolans utveckling sitt bästa stöd just hos prästen. I ett av de nämnda fallen har vederbörande pastor tydligen gjort sitt bästa för att hålla med sin skola och rättvisan.
Efter slutat val av ordinarie lärare eller efter avgjord tillsättning av vikarie händer det ofta, att skolråden ej besvära sig med att underrätta de sökande. Ett ringa fåtal sända de dyra och besvärliga ansökningshandlingarna tillbaka, de flesta icke utan ytterligare besvär och portokostnader för sökanden.
Den enklaste rättvisa fordrar, att hela systemet lägges om och att en ändring av folkskolstadgan företages i detta hänseende. En stor kar skulle känna tacksamhet mot den riksdagsman, som går i aktion i berörda
Vi ha med anledning av ovanstående, säger ’Soc.-Dem., satt oss i förbindelse med riksdagsman Ruben W agnsson i Oskarshamn, ledamot av styrelsen for Sveriges allmänna folkskollärarförening.
Denne betonade, att fullständigt upprörande orättvisor många gånger begås vid tillsättandet av folkskollärare. F. n. synes dock ej något vara att göra åt detta. Det enda skulle vara ett förstatligande av folkskolan, då lärarna skulle tillsättas efter samma normer som i fråga om läroverkslärarna, Ett förstatligande av folkskolan skulle dock leda till vådliga ekonomiska konsekvenser för kommunernas vidkommande, som då finge bekosta lärarnas löner själva,1 Och det vore också orimligt, att kommunerna ställdes helt utan inflytande vid tillsättandet av lärarkrafter, vilket skulle bli fallet, om folkskolorna förstatligades.
Sa länge nuvarande system finns kvar, komma upprörande orättvisor att begås. Och det finns ett annat område, där samma förhållanden råda, nämligen vid prästvalen. Tills vidare kan man dock ej göra något åt denna sak. För de kommunalt anställda lärarna finns ingen utväg f. n., utan de få nog nöja sig med de många gånger abderi-tiska förhållanden, som uppstå inom kommunerna på grund av lokalpatriotism.
Soc.-Dem, har även rådfrågat riksdagsman Väfner Rydlén och säger härom :
Riksdagsman Värner Rydén framhåller vid vårt samtal med honom, att för tillsättandet
1 I denna punkt ar riksdagsman Wagns-sons yttrande säkerligen missuppfattat. Red.
av de ordinarie platserna i folkskolan äro skolråden bundna av folkskolstadgan. Vid uppgörandet av förslagsrum, inträffar nog ibland, att objektiva grunder icke äro utslagsgivande, men vid ett överklagande upphäves i regel, om påtagliga oegentligheter förefinnas, besluten om förslagsrum av k. m: t. Däremot förfar man fullständigt som man vill vid e. o. befattningar och vikariat, och dessa kunna i praktiken ej upphävas av överordnade myndigheter, enär vikariatet hinner ta slut innan dess. Sa länge lärarna äro kommunala tjänstmän, komma dessa nackdelar att finnas. I de större städerna och samhällena blir dock vederbörande lärare behandlad efter objektiva grunder, det ar främst i de mindre, som personliga synpunkter och relationer spela in vid besättandet av platser.
I vårt grannland Danmark, där tillsättandet av lärare göres av undervisningsministeriet, ha lärarna otryggare ställning an hos oss. Hr Rydén meddelade i detta sammanhang, att danskarna ha en paragraf 8, enligt vilken en lärare utan angivande av skäl kan avskedas. Paragrafen tillkom för en femton ä tjugu ar sedan och har skapat mycken ofrid, långa och skarpa strider mellan de danska lärarna och skoldistrikten. Lärarna gingo till slut in för en formlig bojkott av de skoldistrikt, där man utan ringaste orsak avskedade en lärare, och dessa distrikt ha sedan fått nöja sig med mindervärdig lärar-kraft, därför att lärarkåren har varit solidarisk.
For vårt lands vidkommande kan man nog ej genomföra någon ändring i de nuvarande förhållandena på annat sätt, an att en radikal omläggning företages i lärarnas förhållanden till skoldistrikten. Att hopkoppla lä-rarfrågan med staten torde nog ej heller vara lyckligt. Svenska folket har en fast och rotad uppfattning om att vilja ha ett ord med i laget, då det gäller val av lärare och präster. Även om missförhållanden obestridligen förefinnas med det nuvarande systemet, sa ar frågan om en förändring ganska komplicerad med hänsyn till förhållandet mellan stat, kommun och lärare.
I sitt nr for den 5 aug. har Soc.-Dem. ånyo upptagit frågan och meddelar där, att tidningen fort frågan på tal vid ett samtal med generaldirektör Bergqvist i skolöverstyrelsen.
Generaldirektör Bergqvist framhöll, att vår folkskolstadga av 1842 blev utformad med särskild hänsyn till att på detta område bevara den uråldriga självbestämningsrätten, och att den i stort sett väl fyllt sitt ändamål. Det har varit synnerligen bra ur alla synpunkter, att folket haft ett ord med i laget, när det gällt undervisningen av folkets barn. Nu ar lärarfrågan en kommunens inre angelägenhet, och den bör sa förbliva. Folkskolstadgan har också en säkerhetsventil mot mannamån vid uppgörandet av förslag. Ett uppgjort förslag kan överklagas och rättelse sker alltid, om förslaget tillkommit på grunder, som strida mot stadgan.
Visserligen kan det betecknas som en svaghet, att kyrkostämman avgör denna sak, på grund av att dess sammansättning blir sa skiftande, men å andra sidan har det varit välgörande, att föräldrarna till barnen haft sitt ord med i laget, då det gällt att välja lärare åt sina barn.
I fråga om förslagen uppgöras de numera i de flesta av våra städer icke av skolråden, utan av särskilda skolstyrelser, men på den rena landsbygden äger den gamla ordningen ännu bestånd.
Generaldirektör Bergqvist ansåg det icke vara en lycklig lösning på frågan med statlig centralisering. Ett fruktansvärt pappersregemente skulle bli följden, och den personliga ikontakten, som nu i viss mån utövar ett välgörande inflytande, skulle därmed försvinna.
Det finns ju en annan väg. Att som man gjort i Tyskland införa skoldistrikt, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
