Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING
625
’buketterna, som »de danske pige og drgenge» lagt på gravarna, vilkas stenar vittna om att här vila något eller några hundratal tappra danska krigare. En krans med band i de blågula färgerna talar om att även svenskarna velat visa sin vördnad for de fallna.
Hela tiden ha vi haft sällskap med en aldrig sinande ström av mänskor, som alla söka sig till »Kongeskansen». I dagarna tre visar här Danmark, vad dess gymnaster, både kvinnliga och manliga, duga till. Den 20 juli på eftermiddagen började det med en enkel öppningshögtidlighet. Några av de i fästen deltagande trupperna ställde upp på gymnastikgolvet. Oberst Parkow, överbestyrelsens chef, höll ett hälsningstal. Sa gick först Dannebrogen, hälsad med »Kong Christian», i topp och därefter de i fästen deltagande nationernas, varje flagga hälsad med sitt lands nationalsång.
Kvällen förut hade en liknande öppningshögtidlighet ägt rum vid skyttelägret. Det var nämligen stor skyttef äst anordnad i samband med gymnastild-fästen.
Sa började uppvisningarna av de olika amtens kvinnliga och manliga gymnaster, och de fortsatte hela fredagen, lördagen och halva söndagen. Somliga trupper voro stora, 300-400 man, men det väldiga gymnastikgolvet räckte till för dem alla. Sällan uppträdde mindre an tre grupper samtidigt,, och i allt torde de danska gymnasternas antal uppgått till 8,000.
Utan att vilja inga på någon närmare kritik av den danska gymnastiken måste man dock omtala, att vad vi svenskar sakna ar den precision, samtidighet, som vi gärna vilja se hos en uppvis-ringstrupp. Detta har dock en mindre betydelse, då vi se på antalet deltagare och varifrån de äro. Danmark räknar inte sina flesta frivilliga gymnaster från städer*och större samhällen. Nej, det ar landsbygdens ungdom, som mönstrat under gymnastikens fanor. Vid samtal med ledarna fick! man ovedersägliga bevis på hur gymnastiken gått danskarna i blodet. Det ar ej alls ovanligt, att far och mor följer sin »draang» eller »pige» till gymnastikövningen, med belåtna miner se de smidiga kropparnas rörelser, kritisera litet ibland, skratta ibland, allt under det far suger på långpipan.
Har man någonsin haft några tvivel om att gymnastiken kan bli en hel nations egendom, får man dem här havda. I Danmark ar den nationalegendom, Overretsagforer Moltke-Leth skrev i en a\ de danska tidningarna på tal härom ungefär följande:
Från början var det skyttesaken, som omfattades -med ett ganska allmänt intresse. Efter 1870 års krig höll den dock på att dö ut, men tack vare några enskilda män som »icke hyllede Hvad kan det nytte-teorin» kom det nytt liv i arbetet. Men detta arbete blev nu lagt på en bredare basis. Medan det i begynnelsen var det bärande att duglig-göra den danska ungdomen till att, om faran åter skulle hota Danmark, den med vapen i hand skulle kunna värja det, blev det nu
mera det folkligt-nationella, som trädde i förgrunden, och gymnastiken, på vilken man i början ej lagt någon större vikt, gjorde ett uppsving som i kanske intet annat land. Härtill bidrog i hög grad »höjskolerörelsen», som hade tagit den lingska gymnastiken i bruk.
Sa har utvecklingen gatt framåt. Genom gymnastik och skytte har Danmark fått en kraftig och viljestark ungdom, som ar den basta borgen for Danmarks framtid.
När vi sa komma in på det nationella, måste nämnas, att det säkert ej ar en tillfällighet, som gjort, att gymnastikfästen förlagts till Sydjylland. Där finnas de för danskarna stora, nationella minnena. Var man går i omnejden, finner man bevis därför. Gå in på-Sönderborg» lilla vackra kyrkogård. Där äro resta många gravvårdar över i de sista krigen fallna män. Vi svenskar finna ett och annat för oss också. Här vila svenska frivilliga: löjtnant Roos, serg. Lundström, korpr. Göransson och menige man Lindblad, »faldne i kamp for Danmark». Och på ett annat ställe står rest en sten som minne över danskar, svenskar och norrmän, fallna i kampera for Danmarks sak ar 1848. På stenens ena sida står följande gripande vers:
Den dyre Broderpagt er blodd0bt vorden, og Kjserlighedens Magt er set i Norden. Hav Tak, hver Broder kser. Med Sorg og
Smerte begrov vi Eder her og i hvort Hjerte.
Under står:
Efter Taar esse den kommer Jubelh0st.
Far till Augustenborgs slott i Sön-derborgs närhet. På vägen reser man förbi Ulkeb01s kyrkogård. Där finnas också krigar gravar, även svenska. Det ar en friherre Leijonhuvud och en löjtnant Berzelius, som där funnit sitt sista vilorum.
De starkaste intrycken av hur mycket dessa krigarminnen betyda for det danska folket far man dock vid ett besök i ’Sönderborg» slott, som anlades omkr. ar 1200. Det var här kung Kristian II satt fången i sjutton ar. Det torn, i vilket han satt, blev nedbrutet 1754, och endast den innersta delen av hans båda fängelserum finns kvar. Huvuddelen av slottet utgöres nu av ett museum, där snart sagt alla krigsminnen, som kunnat flyttas, samlats. Under fästdagarna var här ständigt fullt med besökande, som mången gång med tårar i ögonen betraktade minnena efter hädangångna hjältar.
Efter dessa ’besök taga vi åter till Kongeskansen. Det ar söndag. Vädret kunde varit bättre, men det avskräcker ej det ifemtiotusental mänskor, som samlats for att åse de olika »landshol-den» och övervara avslutningen av fästen.
Först ar det de danska manliga och kvinnliga landstrupperna som uppträda. Hurtigt och glatt. Efter kommer »gam-melmandsholdet», vari skådas 60-åringar och ännu äldre. De mottagas med bifallsåskor,, och då gubbarna ge prov på
att de ännu besitta mycken vighet och styrka, smattra applåderna gång på gång under uppvisningen.
En mängd betagande syner bjudas oss av det kvinnliga finska landslaget, som under sin ledarinna, dr Karina Karis ledning, ger oss en uppvisning av hur långt kvinnogynnnastiken i Finland hunnit.
Det norska landslaget, en samling präktiga »gutter», ger en uppvisning, som vi svenskar gärna vilja kalla akrobatik och cirkusnummer, men som i alla fall kniper åtskilliga applådåskor.
Nu äro vi litet nervösa, Skola svenskarna kunna havda sin ställning som arvtagare till Per Henrik Ling? Truppen, en utvald samling skånepågar, ser käck och hurtig ut. Kapten Oterdahl, ledaren, kommenderar med kläm, och alla rörelser utföras med all önskvärd precision och stilrenhet. Man vågar Knappast pasja, att den danska publiken förefaller entusiasmerad. De publikknipande rörelserna äro få, och for det stilrena och samtidiga ha danskarna, inte sinne.
Sa följer avslutningshögtidligheten. In på Kongeskiansen Komma de tågande, den ena truppen efter den andra, gärna under sang och med fanor, de flesta amtsf anor, i spetsen. I allt det röda och vita lysa också de blågula färgerna. Äntligen äro de samlade, alla de 8-10 tusen gymnasterna. Även skyttarna äro nu med, och hela den stora planen i Kongeskansen ar fylld. På sluttningarna stå åskådarna huvud vid huvud, tätt, tätt. Ett verkligt människohav.
Oberst Parkow håller talet for konungen, och därefter bestiges talarstolen av försvarsminister Brorsen, som i stället for statsminister Madsen-Mygdal håller avslutningstalet. Det avslutas med ett leve for gott samarbete mellan Nordens ungdom. Minister Hansen talar om Sönderjyllands historia, och därefter överlämnas till var och en av de deltagande trupperna en minnesbägare.
Senare på aftonen fick den svenska truppen en f anring av Presto amts gymnastikförening, men svenskarna hade därmed icke sagt farväl till denna trevliga trupp. Vi fingo ännu tillsammans tillbringa några oförgätliga dagar på Hindsgavl slott, där föreningen Norden residerar, och där Nordens gymnastikförbund sedan samlades till kongress.
Sa några ord om behållningen for oss svenskar. Den största torde vara, att vi i Danmark fingo se, att det verkligen ar möjligt att göra gymnastiken till en folkets egendom. Och de besökande svenskarna torde samstämmigt vara besjälade av tanken att var och en göra sitt allra bästa for att Sverige an en gång må bli föregångslandet på gymnastikens område.
Sten L. Carlsson.
Älmhult.
Anmälan om ändrad adress for tidningens postbefordran skall göras å posten, ej hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
