Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
slöjd, som väckt välförtjänt uppmärksamhet även utanför Sverige. Vid åtskilliga fortbildningskurser, den senaste under den tilländalupna sommaren, har rektor N. ställt sin rika erfarenhet och sina gedigna kunskaper till förfogande för att till vidare kretsar sprida kännedomen om detta praktiska undervisningsprogram.
På halvsekeldagen mötes rektor Nilsson från nuvarande och förutvarande elever, från medlärare och talrika vänner av de basta välgångsönskningar.
Alfred Vernborg 70 ar.
Då den gamle veteranen på folkskolans fält Alfred Vernborg snart fyller sina 70 ar, och då han inom sa gott som hela folkskolans lärarkår ar känd icke blott såsom en god och plikttrogen lärare utan framför allt för sin godmodiga och flödande humor, då han vidare nu slagit ned sina bopålar på Lidingön och således varit inom räckhåll, har :Sv. Ltg anmodat honom att själv med anledning av 70-årsdagen skriva några rader i tidningen. Som synes av det följande har han också välvilligt efterkommit denna anmodan. Red.
Denna tidnings redaktör hade fått nys om, att jag fyller 70 ar den 3 september. Och sa sade han till mig: »Du kan gärna skicka oss ditt porträtt och bifoga litet text till detsamma».
Jag förstår, att det var skralt med manuskript den veckan.
Självfallet törs man inte säga nej åt en redaktör, ty han kan ju i sa fall skriva något ofördelaktigt om en, och därför sa ...
Ja, sa här ser jag ut. Att jag inte ar sa värst vacker, ar ej fotografens fel. Han har nog konterfej ät sa gott han kunnat. Men jag ar glad sa länge jag inte skrämmer barn, ty det gör jag ej.
Och nu några data ur mitt »händelserika» liv. Jag har varit ordinarie lärare i 40 ar och vikarie i 5. Det blir 54 baklänges; och baklänges har det nog stundom gatt men också framåt ibland.
Tillsammans med barn har jag trivts mycket bra, och någon strykinrättning har min skola aldrig varit. Jag har sökt tillämpa metoden »att läsa utan tårar».
På lediga stunder har jag med förkärlek sysslat med stenbrytning och trädplantering, emellanåt har jag plitat ihop några böcker, som inte gått.
Jag ar född i Östergötland, absolverade min examen i Linköping 1879, varit lärare i Muskö, Munsö, Söderfors, Grö dinge, Salem, Sävsnäs och Lidingö och har prövat på alla skolformer från A till och med E i både stora och lilla alfabetet.
De utmärkelser, som kommit mig till del, äro: född samma ar som kungen, hedersledamot i elevföreningen »Sveriges språk och fornminnen» vid Linköpings seminarium (möjligen äro alla medlemmarna hedersledamöter), ett "Wi-rénskt premium för odlingsflit och en tysk medalj - jag vet inte för vad. Detta ar allt.
- Bra magert det här, hör jag i andanom redaktören utbrista.
- Ja, det ar sa. Men ju mindre jag har gjort, dess mer ha andra fått att uträtta, och på sa satt har jag varit en nyttig arbetsgivare. Således anda en merit eller en merit till, hur man vill ta det.
Alfred Vernborg.
Ny skandinavism.
Sa kallade Eskil&tunakuriren sin ledande artikel den dag fredsmöt>et på Åsa folkhögskola öppnades, och tidningen ger i artikeln ett uttryck för skillnaden mellan den nya och den gamla skandinavismen.
Ser man under ytan, kan man näppeligen blunda for att den gamla skandinavismen i viss mån även gömde ett uns chauvinism. Nu ar det tvärtom freden, som utgör rörelsens självklara grundval, s’äger tidningen.
Fredsmötet vid Åsa folkhögskola.
Och längre fram heter det:
Det kan måhända synas djärvt att sa här utan vidare inrangera den förening, som i dag öppnar sitt möte vid Åsa, inom skandinavismens råmärken, men djupare sett: vad ar denna uppmobilisering av Nordens lärare annat an en form för modärn skandinavism, organiserad och försedd med speciell hallstämpel? Bet torde finnas få värv här i världen, som äro förknippade med större ansvar an lärarens.
Det var nämligen nordiska lärares
fredsförbund, som höll stämma på Åsa. Förbundet bildades under nordiska skolmötet i Hälsingfors 1925 och höll såsom förbund sitt första möte på Saga-voll i Norge 1926, men redan 1924 hade fredsvännerna inom de nordiska lärarkårerna mötts till en liknande studiekurs på Koskilde folkhögskola i Danmark.
Mötet på Åsa hade ordnats av Svenska skolornas fredsförening, vilken för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
