Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
647
att enhetsskolfrågan utgör den överallt dominerande. I Norge har målet redan nåtts. Uppgiften begränsas där till en pedagogisk och organisatorisk »hyvs-ning» av redan bestående organisation. I Finland synes vägen från statsmakternas sida klart utstakad. Man har valt att gå fram i etapper. I betraktande av folkskoltankens sentima genombrott i detta land ar det dock ägnat att väcka tillfredsställelse, att man påtagligen inriktat isig på att inom en jämförelsevis näraliggande framtid hava enhetsskolan färdigbygd. För Danmarks del ar fältet mera svåröverskådligt. Ett betydande förarbete måste undangöras för folkskolans och lärarutbildningens konsolidering, den saken torde från alla håll betecknas såsom ofrånkomlig. Men ingen torde i detta nu kunna förutspå, när dessa frågor på nytt komma inför riksdagen.
Mot bakgrunden av vad som skett i vart västra grannland och som ar å bane i landet närmast österut ter sig onekligen det framsteg, som hos oss uppnåddes genom fjolårets riksdagsbeslut, icke allt för imponerande. Vi ha sannolikt en lang vandring framför oss, innan svenskt skolväsen framträder utformat efter de konsekventa enhetsskol-linjer, som uppdragits i de tre andra nordiska staterna. Detta alldeles oavsett det steg tillbaka, som den nyligen uppnådda »lösningen» av flickskolfrågan betecknar. Den, som håller före, att segern av i fjol icke kan få beteckna slutmålet, har all anledning att med uppmärksamhet följa utvecklingen inom det övriga Norden.
Betygssättning och betygsgrunder.
Kretsarna av S. A. F. skola detta ar behandla frågan angående minimikurser och betygisgrunder for folkskolan. Den utredning, sam åtföljer ärendet, har beträffande innehåll och form närmast karaktär av ett diskussionsinlägg. Den ar ovanligt ensidig. Bland annat förbigår den ärendets viktigaste fråga : Vilken betydelse för klassflyttning och betygssättning skulle tillmätas fastställandet av minimikurser och normialexemplen for skriftliga prov? Man kan i detta hänseende välja mellan två alternativ: 1) De skola vara absolut T)ind(mäe for läraren och alltså åsyfta en ökad kontroll från skolans myndigheter. 2) De skola endast tjäna som ledning for läraren och skola alltså icke användas for någon offentlig kontroll av skolans arbete. Att döma av ordvalet synes utredningsanan-nen hava utgått från det första alternativet. ’Skulle de föreslagna åtgärderna tillmätas en dylik betydelse, torde den framförda motionen vinna ring’a understöd från folkskolans lärare. Ar däremot motionens syfte i samklang med det an-
dra alternativet, måste ärendet bedömas helt annorlunda.
Behöver då läraren någon ledning, när han skall betygsätta skolarbetsresul-tat? Skolans reglementen och förordningar giva honom ringa upplysning i saken. Folkskolstadgans § 48 omtalar visserligen, att för avgång enligt denna paragraf kräves av eleven i t. ex. modersmålet »ren och flytande innanläsning jämte övning att uppfatta och redogöra för det lasta; läslig och någorlunda felfri skrivning av lättare ord och meningar» etc. Detta minimikrav, vilket synes vara mycket högt tilltaget, gäller for avgång enl. § 48. Följaktligen måste kravet i detta ämne skärpas betydligt, därest eleven skall kunna erhålla avgång enl. § 47. Att föreskrifterna om folkskolans minimikurser tolkas mycket olika även av lärda herrar vill jag belysa med ett par exempel för dagen.
Hr Rydén och en läroverkslärare i Östersund ha rakat i tvist om folkskolans minimikurs i matematik. (Vilkendera av de stridande som har rätt ar under nuvarande förhållanden ganska betydelselöst. Men saken har en praktisk betydelse for de barn, som sökte vinna inträde vid läroverket i Östersund.) Denna tidning har nyligen innehållit ett par artiklar, i vilka författarna undersökt frågan om folkskolans mnimikurs i svensk språMära. Man kan icke påstå, att de olika författarnas uppfattning om saken var särskilt likartad. Vilken förbistring rader icke mellan vara tusen och en läroboksförfattare? Jämför man den mest och den minst krävande läroboken i samma ämne, kan man svårligen fatta, att båda böckerna äro avsedda for samma skolbarn. Nu överlämnas frågans bedömande helt åt den enskilde läraren. Han far då också ansvaret. Förhållandet medför visserligen, att landets folkskolbarn få sina kunskaper betygsatta efter 25,000 mer eller mindre olika betygsgrunder. Men saken ar sa bekväm för vara ’skolmyndigheter. De utgiva föreskrifter, vilka de själva icke kunna eller vilja tolka. Uppstår krångel, kan man lätt finna syndabocken. Det ar naturligtvis den enskilde läraren, vilken alldeles bakvänt tolkat de utfärdade föreskrifterna.
Förslaget om normalexempel for skriftliga prov torde lättast kunna lö<sas på det sättet, att skolöverstyrelsen for sista klassen av folkskolans huvudformer utarbetar en samling prov i de ämnen, som lämpligen kunna ifrågakomma. I dessa normalexempel borde även någon hänsyn tagas till de olika arbetsmetoder, vilka allmännast användas i skolarbetet. Dessutom angives, hur många riktiga lösningar man skäligen bör fordra. De lärare, som d&t önskla, må sedan följa dessa normalprov. Genom en dylik vederhäftig exempelsamling finge läraren ett fastare grepp om hur mycket han har ratt och skyldighet att Kräva av sina elever. Möjligen skulle även lära-
verkens lärare behöva någon ledning i denna fråga.
Till frågan om betygsgrunder torde även höra spörsmålet, hur läraren skall satta huvudbetyget i ett ämne, som består av flera olika grenar, t. ex. »skrivning och språklära». Det betygsatta ämnet omfattar språklära, rättskrivning och. ’uppsatsskrivning. Det inträffar stundom, att en elev erhåller mycket olika betyg i dessa särskilda ämnesgrenar. Skall läraren vid betygssättningen följa medeltalet av de tre olika betygen och alltså tillmäta varje särbetyg lika stort inflytande på huvudbetyget ? Underteckj-iiad hade nyligen en elev, vilken var synnerligen intresserad och kunnig i fysik och kemi men mycket svag i biologi. Vilket betyg förtjänade han i naturkunnighet ? Borde icke eleven vid avgångsprövningen erhålla betyg i handstil i stället for i välskrivning? Det ar ju dock handstilen, som for eleven äger praktisk betydelse.
Beträffande vitsorden i flit och uppförande borde man arbeta for den uppfattningen, att betyget »god» betyder god, varför högre vitsord endast undantagsvis borde användas. Av många orsaker vore det for läraren angenämt att få utbyta flitbetyget mot vitsord i elevens uppmärksamhet oeh ordning i skolan. Möjligen borde eleven även erhålla vitsord över sin självständighet i skolarbetet.
Jag vill i detta sammanhang påpeka även ett annat spörsmål. I vilken utsträckning må en elev hava erhållit underbetyg, utan att detta måste hindra hans klassflyttning resp. avgång ur skolan? Som villkor for klassflyttning bestämmer folkskolstadgan § 45, att eleven skall hava »inhämtat den föregående klassens lärokurs». Enligt denna bestämmelse torde klassflyttning böra vägras varje elev, som har underbetyg i något Järoämne. Angående villkor for avgång ur skolan hänvisar folkskolstadgan § 48 till skolans reglemente. For många skolor torde reglementet bestämma, att avgångsbetyg kan tilldelasi lärjunge, som har lägre vitsord an godkänd i högst två läroämnen, kristendomskunskap, modersmålet och räkning dock undantagna, under villkor att eleven i motsvarande antal andra ämnen erhållit högre vitsord an godkänd. Här påbjudes alltså for folkskolan strängare bestämmelser an vid vara läroverk, trots att folkskolan ar obligatorisk. En lärare måste vägra avgångsbetyg åt en elev, vilken ar t. ex. underkänd i räkning, även om eleven liar högsta betyget i alla övriga ämnen. Detta förhållandet ar uppenbarligen orättvist. Men orättvisan ar större i teorien an i praktiken, ty säkerligen kommer läraren att av barmhärtighet tilldela eleven vitsordet godkänd även i elevens svaga ämne. Ett dylikt tillvägagångssätt ar dock mycket otillfredsställande. Dels ar det i hög grad otrevligt for läraren att utdela ett medvetet felaktigt betyg, dels komnner systemet att pressa hela klassens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
