Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
SVENSK IÄRARETIDNING.
Nr 36
att alla övriga metoder äro fullkomligt värdelösa gent emot somliga barn.
Vad sedan folkskolan beträffar, sa ar där som bekant ännu tillåtet att använda kropps^ga vid upprepad och svårare förseelse. Detta har givit många anledning till svåra utfall mot folkskolans lärare för deras barbari, gammalmodighet m. m. Jag kan inte underlåta att omnämna en artikel i tidningen »Bohuslänningen» för den 12 okt. 1926. En skribent, Hilda Sachs, går här strängt tillrätta med folkskolans lärare, därför att det ar denna enda grupp människor, som ar övertygad om denna straff-forms (agans) orubblighet. I stället för aga rekommenderar Hilda Sachs, att man skall efter fransk metod ge barnen kopiering till hemuppgift för att på sa sätt taga den lediga tiden ifrån dem, och detta menar hon skulle vara straff.
Vid ett dylikt resonemang må det tillåtas att göra följande tankexeperi-ment. Jag tänker mig Hilda Sachs som folkskollärarinna någonstans. Någon pojke (vi kunna Kalla honom Per) har begått någon förseelse, och nu skall han straffas med kopiering i hemuppgift. Hilda Sachs visar honom, hur mycket han skall hava gjort till nästa dag. Per lämnar skolan på eftermiddagen. Glad i hagen skyndar han hem oc’h leker, struntar i kopieringen och går till skolan lika glad följande dag. Hilda Sachs vill nu, att han skall redogöra för kopieringen. Per svarar: »Jag tyckte inte det var roligt. Jag lekte i stället.»
Hilda Sachs blir alldeles bestort. Detta var någonting hon aldrig tänkt på. Hon måste nu hitta på någon annan metod. Inte många dagar därefter gör Per ett nytt ofog. Nu blir Hilda Sachs alldeles villrådig och utbrister: »Snälle Per, du skall få en påse karameller, om du bara ar snäll.» »Ja, säger Per, »jag skall vara snäll.» Hilda Sachs springer i väg till närmaste handelsbod och köper åt Per en påse karameller. Per tager den och tackar. Ett par dagar därefter gör Per ännu ett ofog. Hilda Sachs utbrister: »Men käre Per, du fick ju en påse karameller for att du skulle vara snäll, men ändå ar du olydig.» Per svarar: »Ja, men nu vill jag ha en större påse». Pers kamrater i skolan ha nu fått se, hur det går utmärkt bra att göra ofog samt som belöning få karamellpåsar. De börja nu göra på samma sätt. Det börjar kännas betungande i Hilda Sachs kassa, och hon måste nu tänka efter någon annan metod. Vilken 1 Man hör ofta, att jämförelser göras mellan folkskolan och läroverken även i disciplinärt hänseende. Sålunda kommer man fram till den slutsatsen, att läroverkens lärare även härvidlag besitta en mycket större begåvning, emedan de kunna klara sig utan att använda aga. Man glömmer då läroverkens möjlighet att relegera sådana lärjungar, som icke uppföra sig ordentligt. Låt folkskolan få samma möjlighet, och agan kan ome-
delbart avskaffas! Men då, som alla veta, detta inte går i folkskolan, måste folkskolan och även fortsättningsskolan förfoga över sådana bestraffningsmetoder, som faktiskt förmå inge respekt hos vederbörande.
På det hela taget ar det ju tämligen löjligt att tala om att straffen skola borttagas ur skolan. Varför kan man då inte lika gärna taga bort fängelserna också och låta sådana personer som Veberöds-mannen, Arbin och Kreuger m. fi. husera som de behaga?
Kan det finnas någon förnuftig tanke uti att lata barnen leva i fullkomligt självsvåld, tills de bli sa gamla, att de kunna intagas i fängelser, ty om deras sämre egenskaper få fritt utveckla sig i barndomen, måste det givetvis gå dithän med många, som kanske genom litet tuktan i rätt tid hade blivit goda samhällsmedlemmar. Jag kan omöjligen inse annat, an att man både gör barnen och samhället den största tjänsten, om barnen få lära sig att lyda och vänja sig vid att underkasta sig samhällets lagar, även om man därvid skulle nödgas tillgripa aga någon gång. Det skall visst inte förnekas, att det vore idealiskt, om agan inte behövde användas i skolan, men tyvärr har människosläktet ännu inte hunnit dit i utveckling. Sa länge de mest hårresande brott kunna begås även i de äldsta kulturländerna, måste man nog med vemod konstatera, att det ännu ar för tidigt att tänka på straffens avskaffande. Som varje lärare nog har erfarenhet utav, äro barnen ingalunda några änglar, utan de sa val som de äldre äro behäftade med onda böjelser, och de ha ju endast gagn utav att dessa motas, även om det svider.
För att återkomma till fortsättningsskolan igen, sa måste väl en var få medge, att en sådan bestämmelse, som den jag här i början relaterade, ar tämligen huvudlös, ty att i samma paragraf ålägga läraren att^straffa och samtidigt förbjuda honom göra det verkar ju tämligen meningslöst. Paragrafen i fråga tarvar onekligen en omarbetning, sa att det säges ifrån, vilka straff som skola användas, om det behövs, och icke allenast vilka, som inte få användas. Det skulle sannerligen vara intressant, om centralstyrelsen för S. A. F. ville utsända detta ärende till kretsarna för deras Utlåtande.
Måhända skola nu somliga av mina ärade kolleger undra, vad jag ar för en gammalmodig figur, som sa vill försvara »mäster Erik». De skola kanske tro, att jag råkat särskilt illa ut beträlffande disciplinen i skolan. Men jag kan då upplysa, att jag haft förmånen att ha ovanligt snälla barn, och någon kroppsaga har jag ej behövt tillgripa, men jag kan livligt föreställa mig sådana fall, då det skulle behövas.
L.
Hjålpskolans lärokurs.
i.
Några allmänna riktlinjer.
Avsikten med de särskilda uppoffringar, som samhället gör för de efterblivna barnens skolundervisning, ar väl i främsta rummet den, att de skola förhjälpas till en sådan utbildning, att de efter måttet av sina krafter kunna bli nyttiga samhällsmedlemmar. Nyttig bör kanske här preciseras till den mera anspråkslösa betydelsen icke sam-hällsbetimgande; i arbetsför ålder självförsörjande. Trots sin allmänna och obestämda karaktär innebär detta mål en stark begränsning med hänsyn till lärostoffets omfattning, ty de förvärvsgrenar dessa barn med hopp om framgång kunna komma att ägna sig åt måste helt naturligt vara av den art, att de ställa synnerligen blygsamma anspråk på utövarens kunskapsförråd. Och sa begränsad som hjälpklassbarnens förmåga att förvärva kunskaper och färdigheter ar, bör deras skola givetvis befrias från sådant stoff, som icke kan bli dem till verklig nytta. Deras svaga minne och klena tankeförmåga gör dessutom den kunskap, som inte direkt finner användning i det dagliga livet, till en värdelös barlast, vilken snabbt och spårlöst går förlorad, när den inte längre övas och repeteras.
Ta vi som exempel modersmålets skrivning, sa blir väl uppgiften att avfatta ett enkelt brev om alldagliga ting det mest krävande författarskap dessa barn få bruk för i livet. För att kunna göra det behöver man varken känna ordklasserna eller kunna ta ut satsdelar, man behöver inte kunna stava varken till djäkne, fiskgjuse eller dalkjusa. Man reder sig, ifall man något sa när behärskar det enkla talspråkets ord-skatt, särskilt om man lärt sig konsten att i en ordlista söka upp svårare ord. Det ar inte alls nödvändigt att bruka predikatets pluralformer. Inte ens bildade människor göra det i sina förtroliga brev. Och de enkla meningar det här blir fråga om kunna dessutom begripas fullt lika bra, utan att andra skiljetecken an punkt och möjligen frågetecken användas. Redan inom detta mycket begränsade kunskapsområde finna vi sålunda talrika exempel på olika moment, som pläga ingå i den elementära undervisningen och där kräva mycket arbete men som i hjälpskolan saklöst kunna utelämnas, även om barnen i viss utsträckning skulle kunna bibringas dem.
Utan att ha företagit någon särskild undersökning om vad förutvarande hjälpklasselever lyckas med ute i livet, torde man med ganska stor visshet kunna antaga, att det blir tämligen okomplicerat kropps- och handarbete i det fria, i fabriker eller i hemmen, som kommer att ge sysselsättning och bärgning åt det ojämförligt största antalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
