Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
665
Skolans praktiska läroämnen (arbetsöv-ningarna, slöjden, handarbetet, trädgårdsskötseln och skolköksundervisningen) äro uppenbarligen väl ägnade att förbereda barnen för en sådan framtid och skola fördenskull intaga ett brett rum på hjälpskolans timplan. Men därjämte böra även de s. k. läs- och skriv-ämnena givas en praktisk inriktning dels genom lämpligt stoffurval och dels genom tillämpning av sådana undervisningsmetoder, som befrämja barnens manuella verksamhet. Deras klena uppfattningsförmåga och svaga minne kräva, att kunskaperna erhålla det fasta stöd, som skapas därigenom att barnen i största utsträckning få lära genom att göra. Detta ar emellertid i främsta rummet en metodisk fråga.
Den fråga, som hjälpskolans kursplan däremot har att på sitt sätt besvara, ar i anslutning till vad som nyss framhölls följande: Vilka kunskaper och färdigheter äro mest önskvärda och minst umbärliga i de levnadsförhållanden, under vilka hjälpklassbarnen med största sannolikhet komma att leva? Men om den synpunkten ensamt bleve avgörande vid lärokursens utformning, skulle skolan grymt försynda sig mot de efterblivna barnens egenart och särskilda behov. Vi sakna tyvärr ett svenskt ord för det tyska begreppet »Heilpädagogik», men i det ordet finns en viktig del av hjälpskolans program uttryckt. Zu heilen: att hela, att bota och läka. Olyckligtvis ar det dock sa, att den sjukdom, med vilken ifrågavarande »patienter» äro behäftade, till sin natur ar obotlig, men vissa av dess yttringar kunna dock märkbart påverkas i gynnsam, riktning. Sa t ex, lida en mycket stor del av hjälpskolans barn utav mer eller mindre utpräglade talfel. Oftast ar det icke fråga om några organiska fel utan om sådana, som bero på bristande uppmärksamhet och oförmåga att på det vanliga omedelbara sättet uppfatta och lära språket. Även om dylika lindrigare talfel och slarvigt uttal icke märkbart skulle hindra barnen i deras framtida verksamhet, vore det dock orätt att icke genom lämpliga artikulationsövningar söka bortarbeta detta särmärke, som i alla fall lätt gör dem löjliga i kamraters ögon.
Ett annat allvarligare symtom på psykisk efterblivenhet ar barnens oförmåga att av sina sinnesintryck göra verkliga iakttagelser. En del av eleverna äro oroliga, förströdda och oerhört livliga. På grund av sin oförmåga till koncentration, uppmärksamhet och stillhet samt genom sin aldrig sinande pratlust xmh sin bråkighet äro de till stort besvär i klasserna. Man skulle tycka, att dessa rbarn borde hinna med att göra en mängd iakttagelser och att samla en rik erfarenhet, men deras oerhörda irrita-.bilitet hindrar dem från att aktgiva på och verkligen uppfatta vad som sker omkring dem. Vad de ögonblick efter ögonblick förnimma från yttervärl- .
den går sålunda förbi dem utan att efterlämna några spår och utan att förtätas till begrepp. »Med seeende ögon se de icke o,ch med hörande oron höra de icke.» Andra hjälpklassbarn äro däremot mycket långsamma och tröga i allting. De äro ständigt passiva. Det fordras alltid en kraftig uppryckning för att få dem att visa aktivitet, och lämnade åt sig själva sjunka de snart tillbaka i sin vanliga passiva hållning.
I hjälpskolan gäller det att söka lära såväl den ena som den andra typen att använda sina sinnen till verkliga iakttagelser. På sinnesslöanstalterna bedrivas särskilda sinnesövningar, och sådana ha också en uppgift att fylla på det lägre hjälpskolstadiet. De kunna förekomma antingen som rent formella övningar eller också, och kanske hellre, i anslutning till åskådningsundervisningen.
Ett annat symtom på psykisk efterblivenhet, som kräver den allra största uppmärksamhet och som framför andra måste satta sin prägel på hjälpklassun-dervisningen, ar den bundenhet vid de konkreta tingen, som ar sa utmärkande för alla svagt begåvade. Deras abstraktionsförmåga ar synnerligen obetydlig och deras andliga synkrets i stort sett begränsad till det område sinnena behärska. Hur tydligt visa inte barnens befängda svar, att de i sitt eget tänkande ersatta abstrakta och obekanta begrepp med konkreta och bekanta, hur galet sammanhanget an blir. Låt t. ex. ett antal hjälpklassbarn inlära och läsa upp psalmversen »Ära ske Gud uppå sin tron - - -», sa ar det ganska säkert, att minst fyra femtedelar av barnen läsa citron i stället för sin tron, ty en citron ha alla sett, en tron däremot ingen. Jag erinrar också om det bekanta svaret på frågan: Vad göra hedningarna, som icke hava lagen? »Jo», sade flickan, »dom ligger på bara pu-dan». Det bor tilläggas, att svaret gavs i en landsända, där lagen och lakan i folkets mun låter lika, och flickan visste mycket väl, att har man inte lakan i sin säng, får man ligga på bara »pu-dan» eller madrassen.
Eftersom de svagt begåvade barnen i sitt tanke- och föreställningsliv icke kunna komma nämnvärt utöver de områden, som de behärska med sina sinnen, får undervisningen också, vad innehållet beträffar, lov att hålla sig inom samma begränsade område. Lärostoffet måste sålunda i alla klasser huvudsakligen hämtas från barnens egen erfarenhetskrets eller ock nära anknyta sig därtill.
En given följd av barnens dåligt utvecklade iakttagelse- och abstraktionsförmåga ar, att de i stor utsträckning sakna föreställning om en mängd alldagliga ting och företeelser, vilka andra barn redan före skolåldern äro väl bekanta med. Sa kunna t. ex. de flesta normalt begåvade fem- och sexåringar känna igen och rätt benämna alla huvudfärgerna, under det att okunnighet
och osäkerhet på c.en punkten ar vanlig bland barn, SOUL ännu efter ett eller
två ars skolgång k»
)mma till hjälpklass.
Och på samma sätt förhåller det sig
med mycket annal grundläggande ask*
Det får bli den idningsundervisning-
ens uppgift att fylla dessa luckor. Man borde i varje hjälpskola ha ett fullständigt utrustat dockhem med rum, kök, möbler och övriga husgerådssaker, ladugård, hästar, vagnar och redskap m. m.
Med hjälp av en
dylik samling kunde
man sakta men säkert plöja igenom det ena erfarenhetsområdet efter det andra,
göra iakttagelser,
skärpa sinnena och
och öka ordförrådet. Allra bäst lyckas säkert detta, om man later barnen själva förfärdiga en del av leksakerna.
Söka vi nu att i några korta satser draga ihop de synpunkter på innehållet i hjälpskolans lärokurs, som vi hittills sökt motivera, skulle det kunna bli ungefär följande:
1. Undervisningen bör hava en sådan inriktning, att den, sa långt detta ar möjligt," direkt förbereder barnen for det praktiska livets krav i de enkla förhållanden, som med all sannolikhet under hela livet komma att bli deras.
2. Den grundläggande hjälpklassun-dervisningen får utgå ifrån att även mycket enkla och alldagliga ting och företeelser samt därtill knutna språkliga uttryck äro for barnen obekanta eller endast mycket ofullständigt kända.
3. Då barnens elementära sinnesför-mögenheter ofta äro bristfälligt utvecklade, böra övningar, som avse att utveckla dessa, i lämplig utsträckning förekomma.
4. Hjälpskolan måste i ännu mycket högre grad an den egentliga folkskolan vara en hembygdsskola, som även på det högre stadiet hämtar sitt huvudsakliga läroinnehåll från barnens närmaste omgivning och ur deras egen erfarenhet.
5. Endast sådant stoff får medtagas, som på ett synnerligen konkret sätt låter sig åskådliggöras i undervisningen eller som omedelbart kan anknytas till det åskådligt meddelade eller upplevda.
I en följande artikel skall jag i korthet redogöra för ett inom Sydsvenska eller, som den numera hellre borde heta, Västsvenska h j älpskolf öreningen utarbetat förslag till undervisningsplan för hjälpklasser.
Alf r. Hassel!) er g.
Anmälan om ändrad adress för tidningens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till vår expedition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
