Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
727
Då sålunda kursplanen i sin helhet ar jämförelsevis lätt tillgänglig för dem, som önska ta del därav, skola i det följande endast ett fåtal särskilt intressanta punkter däri beröras.
Nu ar det visserligen sa, att den lärokurs, som utformats, delvis ar anpassad efter göteborgsförhållanden, men då hjälpskolan till sin natur främst bör vara en hembygdsskola, torde det vara lämpligast att även ett rådgivande förslag utgår från bestämda lokala betingelser. De ändringar och tillägg, som av den anledningen behöva göras, för att förslaget i huvudsak skall kunna följas även på annan ort, äro säkerligen jämförelsevis lätta att åstadkomma.
Förslaget avser som redan nämnts en 7-klassig. hjälpskola, men sista årskursen ar närmast tänkt som en överbyggnad på den egentliga folkskolans sex klasser. Undervisningsplanen inledes med några allmänna anmärkningar rörande hjälpsikolans organisation och arten av dess arbete.
Timplanen bestämmer antalet lektionstimmar pr vecka i l: a och 2: a klassen till 24 men anger för dessa klasser icke någon bestämd timfördelning mellan olika ämnen. Läraren lämnas i ’stallet frihet att efter omständigheterna bedriva en fullt enhetlig undervisning utan särskild ämnesuppdelning. laktta-gelseövningarna och hembygdsundervisningen skola därvid skänka det sakliga innehållet, till vilket de övriga ämnena ansluta sig. Framför allt på detta stadium har det nämligen befunnits särdeles viktigt, att undervisningen hålles tillsammans och ej styckas sönder i fristående och av varandra oberoende lektioner.
För klasserna 3-7 ar det föreslagna timtalet pr vecka 26 och 30 i resp. 3: e och 4: e klass samt1 32 i de följande. Det praktiska arbetet (slöjd, handarbete, skolkök och trädgårdsskötsel) upptar emellertid i de sista klasserna mer an en tredjedel av hela timtalet. Gossar och flickor ha samma antal lektioner i alla ämnen, där de kunna undervisas gemensamt. Detta därför att hjälpklasser ofta äro samklasser.
I själva kursplanen upptaga klasserna l och 2 en avdelning för sig. Den här rekommenderade enhetsundervisningen gör, att kurserna för dessa klasser ej kunna behandlas enligt samma principer som de följande, där ämnesuppdelning ar genomförd. Under rubriken modersmålet ock h&mbygdlsundervis-ning med arbet s ov ning ar förekomma bi. a. »sinnesövningar och iakttagelseundervisning med därtill anknutna talövning-ar i syfte att skärpa barnens uppmärksamhet och iakttagelseförmåga samt att skapa i möjligaste mån klara föreställningar om den närmaste omgivningen och att f äst förbinda dessa föreställningar med motsvarande ord och ut-
1 Ett tryckfel har tyvärr insmugit sig i timplanen. Antalet gymnastiklektioner for flickorna i 6:e klass skall vara 2, icke 1.
tryck» . . . »Verkliga föremål, goda modeller och leksaker böra vid denna undervisning i största möjliga utsträckning tagas i bruk som åskådningsmedel. I regel böra sak och ord samt, då sa ar möjligt, handling och sats omedelbart följas åt.» (S. k. kindergartenar-beten (bastflätning o-ch pinnslöjd m. m.) rekommenderas - som lämplig sysselsättning åt barnen.
De efterblivna barnens särskilda behov av övning i att uppfatta och förstå det talade språket tillgodo ses genom särskilda »hörövningar». Om nyttan och värdet av dylika övningar yttrade hjälp-klasslärarinnan Rut Claeson, Stockholm, i ett föredrag vid hjälpskolkursen i Malmö 1926:
Vi borde inte lata någon dag gå utan att berätta något. Små drag ur vardagslivet, små .korta, enkla sagor och berättelser. Jag läste en gång i en bok om en professor, som hade sin gamla mor i sitt hem. Han hade gjort upp med sig själv, att ingen dag skulle förgå, utan att han fångat upp någon liten händelse eller situation, något vackert och gott litet smådrag, -som dagen fort i hans vag, att berätta för sin mor vid hemkomsten. Det lilla enkla beslutet hade fört mycken glädje in i deras samliv. Skulle vi inte kunna göra till vana att ge våra barn en sådan där liten extra godbit rätt ofta? Det inte bara ger dem glädje, det övar också deras förmåga att uppfatta en muntlig framställning O’ch väcker spontant deras egen lust att berätta.
Förutom i räkning, där talområdet for klass l begränsas till l-10 och för klass 2 till l-20, drages icke någon gräns mellan kurserna för dessa båda klasser. I regel blir det väl också sa, att de tillsammans bilda en enda undervisningsavdelning. De svagaste barnen använda två ar för att genomgå den. De komma till första klassen vid överflyttningen från normalskolan. De, som äro något mindre efterblivna, räknas däremot komma till 2: a med ens och passera ifrågavarande nybör j ar avdelning på .ett ar.
Med avseende på klasserna 3-7 ar kursförslaget till det yttre i stort sett uppställt på samma sätt som allmänt gängse undervisningsplaner för den egentliga folkskolan, dock med den skillnaden att geografi och naturkunnighet även i de högre klasserna äro sammanförda med hembygdsundervisningen. I fråga om kursernas innehåll äro dock, som ett närmare studium torde visa, olikheterna avsevärda.
Kristendomsundervisningen koncentreras kring ett fåtal ämnen och personer samt anslutes i stor utsträckning till de större högtiderna. Den för den egentliga folkskolans sista klass föreskrivna sammanfattningen av den kristna tros-och livsåskådningen ar helt och hållet utelämnad. Praktiska övningar i att lära barnen hitta i psalmbok, bibel och evangeliebok rekommenderas. Därjämte lämnas läraren frihet att i avslutningsklassen lägga kristendomsundervisningen sa, att den underlättar barnens deltagande i konfirmationsundervisningen, alltså hjälper dem till ratta inför en uppgift i livet. Ofta äro ju barnen sa gam-
la, att de »gå och läsa» redan samma ar, som de sluta skolan. Det torde då ur alla synpunkter vara lämpligt, att ett samarbete kommer till stånd mellan konfirmations- och hjälpklasser aren.
I innanläsning, heter det, böra barnen om möjligt föras sa långt, att de kunna läsa en enkel text, sa att en åhörare, som ej själv ser i boken, kan följa med och förstå det lästa. I samband med talövningarna skola barnen bi. a. läras att använda vanliga hövlighetsuttryck samt att uträtta ärenden och framföra tillsägelser. Sådant lära sig andra barn i regel själva i sitt umgänge med kamrater och vuxna. De efterblivna däremot behöva direkt och medveten inövning. Modersmålets skriftliga behandling skall inriktas på »att lära barnen att på ett begripligt sätt och med hjälplig stavning uttrycka sig i brev och dylika enkla skrivelser. Ord och uttryck, som sällan förekomma i vårdat talspråk eller i enkel brevstil, böra fördenskull ej göras till föremål för övning.» Predikatets pluralformer skola ej krävas i barnens skrivningar, ej heller andra skiljetecken an punkt och frågetecken.
Huvudsyftet med räkneundervisningen angives vara att bibringa barnen den för det dagliga livets behov allra nödvändigaste färdigheten i räkning. Huvudräkning och räkning med pengar intaga fördenskull en framskjuten plats under hela skoltiden, och räkning, med mindre tal skall repeteras även i de högre klasserna. Den bråkräkning, som förekommer, avser endast att lära barnen skriva och avläsa våra vanligaste matt-, mynt- och viktsorter uttryckta i decimalbråk samt att utföra enkla beräkningar med på sådant sätt tecknade sakuppgifter.
I hembygds- och geografikursen torde följande moment förtjäna att ordagrant återgivas. Det förekommer i 6: e klassens kurs och återkommer med annat innehåll även i 7 : e :
Göteborgs hamn och i samband därmed en del av våra förnämsta handelsvaror (järn, kol, sydfrukter, kaffe m. m.) och i anslutning därtill bilder från främmande länder, företrädesvis sådana, med vilka Göteborg står i direkt sjöfartsförbindelse.
Man utgår sålunda från välkända produkter och följer deras vägar ute i världen samt anknyter därtill ett och annat om främmande orter. Härigenom får man en konkret påtaglighet att knyta den nya kunskapen till, och dessutom blir även de främmande ländernas geografi en slags hembygdsundervisning med ett praktiskt syfte, nämligen att lära barnen kanna och förstå ting och företeelser, som de möta i sitt dagliga liv.
Historien har icke alls blivit upptagen på timplanen. De brottstycken därur, som anda kunna och böra tagas med i undervisningen, behandlas i samband med hembygdsundervisningen samt under tal- och läsövningarna.
Beträffande övningsämnena och det praktiska arbetet hänvisar förslaget i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
