Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 39
svara for de med reformen förenade, kostnaderna.
Enhetliga grunder för betygssättning i folkskolan kunna, synes det mig, icke fastställas för landet i dess helhet med dess skiftande skolformer utan for vart och ett avgränsat samhälle, vare sig detta nu ar en stad eller ett skoldistrikt på landsbygden. Man finge sålunda räkna med olika betygssättningsområden. Och i regel äro förhållandena i ett skoldistrikt ratt väl tillrättalagda för åtgärder i åsyftad riktning. I ett skoldistrikt äro skolformerna i regel ej sa skiftande utan tvärtom ganska lika. I städer och stadsliknande samhällen äro de ju sa gott som undantagslöst av A-typ. Skoldistriktet bestämmer också självt, vilka läroböcker som skola användas i folkskolan. Och sa till vida kunna enhetliga grunder för betygssättning fastställas, som lärarkåren i varje skoldistrikt kan diskutera denna fråga och utarbeta skriftliga prov i sa många av skolans läroämnen, som de anse lämpligt. I varje fall lämpa sig rättskrivning och räkning väl för uppgiften. Och man skall måhända sa småningom finna, att även andra ämnen, exempelvis historia, geografi och naturkunnighet, äro av sådan art, att skriftliga prov kunna anordnas även i dessa. Man kommer på sådant sätt att få en plattform for en mera enhetlig betygssättning. Och man kan ju sedan tänka sig, att två eller flera med avseende på skolformer och arbetsförhållanden likartade skolsamhällen komme överens om att använda samma frågor vid de skriftliga proven. Härigenom bleve jämförelsematerialet mera omfattande och enhetligheten större.
På vissa håll ha enskilda kårmedlemmar vid talet om skriftliga prov i folkskolan intagit en reserverad hållning. Man har varit osäker om hur det hela skulle läggas upp och hur proven skulle anordnas. Man har även befarat ett utnyttjande av proven från myndigheters sida på ett för lärarkåren ogynnsamt satt. En reform i den riktningen vore endast att beklaga. Det bleve ett osvikligt medel att förstöra en annars god sak. Kontroll från myndigheters sida av resultaten i de skriftliga proven komme att medföra jäkt i skolarbetet och orättvisa domar mot läraren, som å sin sida bleve bitter och missnöjd till skada för honom själv och skolarbetet och därmed även för barnen. Inför en utveckling av detta slag har en lärare verkligen skäl att utropa ett noli me tangere. Proven böra anordnas för lärarens hjälp och av honom utnyttjas med omdöme och ej rigoröst. De böra vidare användas i pedagogiskt syfte som en sporre för barnen till större aktivitet. De böra alltså ställas till de enskilda lärarnas förfogande för att liksom annan undervisningsmateriell vara till hands för de lärare, som önska använda desamma.
Men frågan har också en ekonomisk sida. Om lärarna i ett skoldistrikt utarbeta frågor för skriftliga prov, sa ar det
f orenat med vissa kostnader att få dem tryckta. Denna utgift borde dock skoldistriktet kunna åtaga sig. Erinras bör i detta sammanhang, att till vissa läroböcker i räkning finnas tillhörande provräkneblad, ex. Lövgren-Nordström och Rydén-Frank-Norgren. Här ar den ekonomiska frågan alltså redan löst for dem, som använda dessa räkneböc-ker.
Naturligtvis komma åtgärder enligt här uppdragna linjer icke att lösa betygsfrågan i hela dess vidd, men jag tror, att de åtminstone skulle föra frågan ett stycke framåt.
Vad sedan beträffar Varbergskretsens motion angående dessa spörsmål, sa ar det svårt att förstå, vad fastställande av mininiikurser for folkskolans klasser skulle tjäna till om inte att skärpa bestämmelserna vid fall av kvarsättning. Men denna fråga ar för folkskolans vidkommande med dess i vissa fall säregna förhållanden sa pass delikat, att jag tror man får akta sig för skärpning av nu gängse fordringar. I fråga om flit-och uppförande-betygen bli bestämmelserna i folksko]stadgan med gällande gradering sa inkonsekventa i sin till-lämpning, att en reform där borde komma till stånd. Om uppförande och flit äro undermåliga och negativa, böra de ej belönas med positiva betyg. Att alldeles avskaffa dem ar val ej lämpligt. Läraren behöver givetvis den hjälp i skolarbetet, som tillvaron av dessa betyg ändå kan. skänka. Och skall en reform här företagas, vore det lämpligt införa ett betyg i »ordning» eller »ordentlighet» i skolarbetet.
N. S-t.
Betygssättning och betygsgrunder.
Man kan inte frigöra sig från den tanken, att när vi nu inom f olkskolkåren ta upp betygsfrågan till diskussion, sa äro vi för sent ute. Redan det klander i fråga om betygssättning - ofta i ganska hög grad berättigat - som riktats mot folkskolan av skolreformens motståndare, visar, att denna fråga hör till det förberedande arbete, som bort vara undanstökat, innan skolreformen fördes fram. Hade folkskolans betygsfråga varit klar i tid, hade kanske t. ex. fordringarna för inträde i realskolan blivit annorlunda.
Som det nu ar, gäller ju betyget godkänd från folkskolans sjätte klass som inträdesgrund till realskolan i alla ämnen utom modersmål och räkning. Men vi ha på känn, att folkskolans »godkänd» inte ar i nivå med den högre skolans »godkänd», och sa säges det, att »på grund av de nya krav, som den genomförda skolreformen ställer på folkskolan», måste vi andra betygsgrunderna. Men blir det då fråga om att under trycket av den högre skolan hoja f ord-
ringarna; for betyget godkänd, borde kåren säga nej. Vi måste komma ihåg, att folkskolan ar obligatorisk och alltså måste arbeta med ett barnmaterial, som ar starkt uppblandat med svagt begåvade, under det att den högre skolan i regel får ett urval av de mest begåvade. Härav följer, att medelbegåvningen måste bli lägre i folkskolan an i den högre skolan. Och ju lägre medelbegåvningen ar, dess lägre måste fordringarna for »godkänd» ställas. Skulle folkskolan ställa samma fordringar på sina elever, som den (högre skolan ställer på det urval av de bästa den arbetar med, endast med reducering till den åldersklass det ar fråga om, sa skulle inte mer an en liten klick bli godkänd, och sa hade vi över oss den högre skolans kvarsit-tarsystem i kubik. Nej, låt folkskolan behålla sitt »godkänd» på ungefär samma nivå som hittills, men-låt oss öppet medge, att folkskolans »godkänd» inte utan vidare kan jämföras med den högre skolans.
»Ja, men då blir ju den elev, som från folkskolans sjätte klass med godkänt betyg går över till realskolan från dess lärares synpunkt sett intagen med underbetyg !» Naturligtvis. Och följden blir den, att vederbörande lärare kommer att pressa sa mycket hårdare i modersmål och räkning, och därmed ställes man i folkskolan inför frestelsen att obehörigt gynna dessa båda ämnen. Men detta ar en olägenhet, som måste avhjälpas på annat satt. Man måste utgå ifrån att det ar två skilda betygsplan man rör sig med och sålunda höja fordringarna för inträde i realskolan i de ämnen där folkskolans betyg ligga till grund, sa att medelbetyget AB eller åt-binstone Bä far utgöra tröskeln mellan folk- och realskolan i dessa ämnen. Därmed skulle en betydelsefull friktionspunkt de båda skolorna emellan bliva borttagen.
Med ovanstående ville alltså signaturen ha sagt, att fordringarna för folkskolans »godkänd» bör stå ungefär oförändrade. Däremot blir det ett annat kapitel om de högre betygsgraderna. De ha säkerligen använts alldeles för flitigt.
Z. L.
1928 års lönkommittc.
Från 1928 års lönkommitté meddelas, att kommittén uppdelat sitt arbete på tre sektioner. Av dessa handlägger första sektionen till en början frågan om revision av de avlöningsbestämmel-ser, som galla för nyreglerade verk, nämligen flertalet verk tillhörande den civila statsförvaltningen, försvarsväsendet, kommunikationsverken, lots-och fyrstaten, förste provinsialläkare och provinsialläkare samt domänverket. Den andra sektionen sysslar med avlöningsfrågor m. m. rörande befattningshavare vid under visning sanstal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
