Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 40
2. Hur ställa sig betygen i de skilda ämnena?
Man hör ibland kamrater säga: »I det ämnet ger jag sa gott som aldrig underbetyg», eller: »I det ämnet kan man ju inte ge sa högt betyg».
Har ett sådant resonemang fog för sig 1 I sa fall borde alla lärare vara ense om vilka ämnen som höra till ena eller andra gruppen. Men det ar man inte alls. I skolor med ämiiesläsning äro »de andra ämnena» ofta av mindre betydelse, och övningsämnena ställas i en klass för siig. Tabell II, sid. 747, visar ämnenas inbördes förhållande.
Hembygdskunskapen ar ju en ung »vetenskap», och möjligen kan man däri söka orsaken till den blygsamma ställning den intar. Dock torde förklaringen ligga på den tidigare utpekade »trappan». Som man ser, ar det sa gott som omöjligt för detta ämne att göra sig gällande. Allt hopp ar dock inte ute, vilket senare skall visas (se Tab. V med åtföljande kurva).
Modersmålet ar ett ämne på gott och ont. Man har delat på det, sammanfört och delat igen. Men fortfarande behandlas det orättvist. Läskunnigheten står enl. betyget förvånansvärt nögt. Inget annat ämne kommer tillnärmelsevis upp till samma siffra. Men förmågan att skriftligen behandla modersmålet ar svag. I alla andra ämnen, hembygdsk. undantagen, har man högre medelbetyg. Det ar sant, att samma elev kan förtjäna olika betyg i läsning och >kriv-ning, men om fordringarna för båda ämnena ställas i samma relation till kursen, måste också de båda medelbetygen bli de samma. En kurva som jämförelse mellan olika ämnen samt deras förhållande till huyudmedelbetyget kan vara av intresse.
Kurva till tab. IL Medelb.
1,60
1,50 ...
1,40
1,30 * 1,20 1,10
Jämförelse mellan Mod. läsn. och skrivn.
1914 1915 1916 192,7 . = Huvudmedelbetyg
= Mod. skrivn. . = Mod. läsn.
S-e nu kurvan å nästa spalter!
Såväl Tab. II som kurvorna till densamma visa en allmän tendens till sänkning av betygsnivån. Detta ar en allvarlig sak. Kanske ar det klokt att sänka, men det måste innebära en orättvisa mot dem, som nu få betyg efter en lägre skala an tidigare använts. Och varför skall historia ligga på ett betydligt högre plan an rakning! Innebär icke
Kurva till tab. II Medelb.
Jämförelse mellan Räkn., Hembygdsk , Historia och Huvudmedelbetyget.
1,60 1,50 1,40 1,30 1,20 1,10
l
1914 1915 1916 19 l? = Huvudmedeib.
Räkning
IU18 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 ––––-_. Hembygdsk.
detta, att man har större fordringar i räkning an i historia? Kurvorna äro i stort sett parallella, alltså ar skillnaden i fordringar här konstant. Misstaget har ’blivit vana.
Vi återgå till kurvorna för modersmålet. Jag har hört mer an en kamrat försvara det lägre betyget i skrivning med påståendet, att barnen över huvud taget äro duktigare i läsning an i skrivning. Men vad jämför man med? Kan man göra en direkt jämförelse mellan två skilda ämnen och därmed motivera ett lägre medelbetyg för ett av ämnena ? I sa fall borde vi alla vara ense om vilka dessa ämnen äro. Nedanstående tabell visar, att det tydligen icke ar ett axiom, att skrivning skall betygsättas lägre an läsning.
Tab. III.
Antal avdelningar med
Ar
Ant.
samma medelb. i
högre medelb. i
högre medelb. i
avd.
läsn. och
skrivn.
läsn. an.
skrivn.
an i läsn.
i skrivn
1913
67
3
10
54
1914
67
3
6
58
1915
69
2
8
59
1916
70
0
10
60
1927
107
7
23
77
Summa
380
15
57
308
Nu invänder man kanske, att dessa avdelningar, som ha högre betyg i skrivning, utgjort undantag från den allmänna regeln. Det ar då underligt, att det kan falla sig sa, att vissa lärare gång på gång få dessa skrivbegåvade barn. Tabellen omfattar endast 5 ar, och det högre skrivbetyget har givits i endast 57 avdelningar, men dock ha 2 lärare hunnit med 3 olika barngenerationer, och 7 lärare med 2 generationer, som äro extra framstående i skrivning. Tydligen ha dessa lärare en ovanlig tur!
Av ovan anförda torde med all önskvärd tydlighet framgå, att användandet av en lägre betygsnivå i skrivning ar fullständigt omotiverat.
3. Förhållandet mellan betygen för Goss-, flick- och samklasser.
Gossklasserna ha nästan undantagslöst undervisats av manliga och flickklasser-na av kvinnliga lärare, medan av 226 här medtagna samklasser 88 haft manliga och 138 kvinnliga lärare.
Tab. IV.
Medelbetyg:
Ar
Gosskl.
i
Flickkl
Samkl.
Hela årg.
1913
1,3552
1,4491
1.2909
1,3981
1914
1,3479
1,4163
1,3114
1,3804
1915
1,3328
1,4149
1,4648
1,3802
1916
1,3169
1,3894
1,1555
1,3519
1917
1,3151
1,3713
1,1294
1,3407
1918
1,2921
1,3143
1,2796
1,2989
1919
1,2905
1,3283
1,3768
1,3247
1920
1,2960
1,3376
1,4118
1,3388
1921’
1,2704
1,3427
1,3327
1,3119
1922
1,2928
1,3142
1,2941
1,3021
1923
1,2757
1,3079
1,2835
1,2907
1924
1,2910
1,3307
1,3151
1,3122
1925
1,3008
1,2997
1,2647
1,2924
1926
1,2738
1,3378
1,3429
1,3153
1927
1,2674
1,3698
1,8397
1,3155
1913 - 1927
1,3012
1,3549
1,3062
1,3302
Se nu kurvan överst å sid. 749!
Samklasserna visa en mycket orolig kurva. Dock har den först fr. o. m. 1918 någon betydelse, enär antalet tidigare var för litet för ett utslagsgivande-medelbetyg. Förhållandet mellan goss-flick-betyg ar däremot intressant. Det väcker frågor. Äro flickorna överlägsna! Eller ar det lärarinnorna, som äro sina manliga kamrater överlägsna? Hur har den överlägsenhet, som betygen ange, konstaterats? Varför blir flickornas överlägsenhet mindre och mindre fram till 1925 för att sedan hastigt stiga igen? Borde inte samklasserna legat ungefär mitt emellan goss- och flickklasserna ? Kanske ar förklaringen helt enkelt den, att »den högra handen icke vet, vad den vänstra gör»; att man saknar möjligheter till jämförelse med andra klasser och kategorier eller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
