Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 43
Man skulle val hava trott, att efter den betan ingen vidare skulle försöka sig på att utnyttja barn i den politiska agitationen. Men allting går igen. Den gången skulle barnen användas i högerpartiets tjänst. Det missbruk av barn, som då ägde rum, var dock ett intet mot det våldförande på barnanaturen, som nu inträffat.
I vara dagar ha vi fått bevittna ett sa till vida mera cyniskt och brutalt utnyttjande av små barn i kommunistpartiets tjänst, som det avser icke blott att använda barnen -som spridare av bolsjevikisk litteratur utan att genom systematiska anordningar över hela landet inrangera dessa omyndiga barn i den bolsjevikiska, fållan och uppfostra dem till agitatorer mot sitt eget och for ett främmande land. Kommunisternas ledare ge barnen namnet »pionjärer» (obs.! barn såsom banbrytare för Sovjetunionens politik!) och sammanföra dem till »pionjärklubbar», som hålla möten varje vecka, sjunga bolsjevikiska sånger och göra uttalanden i politiska och andra frågor (!), de utgiva en tidning för dem - Den unge kamraten - och Folkets Dagblad Politiken har då och då en särskild pionjärspalt. I Stockholm utgives dessutom en publikation, som heter »Proletär uppfostran. Tidskrift för de skandinaviska proletära barnorganisationernas ledare och hjälpare», och som således ger undervisning om hur barnen i pionjärklubbarna skola uppfostras. Redaktionen av denna tidskrift synes vara åtminstone delvis förlagd till Moskva, och det ar intet tvivel om att ledningen har sitt säte där.
For något mer an en vecka sedan eller under tiden 7-13 oktober har hållits en internationell barnvecka. I den nämnda tidskriftens andra nummer för detta ar hade ryssen Sorin lagt fram ett program för sagda barnvecka. Det var sannerligen inga barnsaker de små barnen skulle befatta sig med. Under barnveckan skulle kommunisterna enligt Sorins program samla sina barn till diskussion av de stora världsfrågorna (!), och då skulle en väldig propaganda sättas i gång för kommunismen och Sovjetryssland. Främst på programmet stodo frågorna om kommunistrevolterna i Kina och de borgerliga staternas påstådda förberedelser for ett krig mot Sovjetunionen (!). ’Två av barnveckans huyudparoller lydde enligt Sorins artikel sålunda:
»Fram, alla arbetarbarn, för att hjälpa och bistå de revolutionära barnen, de revolutionära arbetarna och bönderna i Kina. Fram allesammans för Sovjetunionens försvar mot kapitalisternas
angrepp, mot krigspropaganda i skolorna och mot bourgeoisiens krigsförberedelse.
v
Under barnveckan skulle särskilt uppställas krav på kamp mot reaktionära lärare och reaktionära läroböcker samt reaktionära böcker i biblioteken med angivande av att förteckningar skulle uppgöras över de läroböcker och andra böcker, som väcka kommunisternas ogillande.
Vidare bör - heter det - krävas lagligt förbud mot kroppsaga och andra straff i skolan samt en verklig tillämpning av dessa förbud, införandet av studium över klasskampens historia i stället för historien om kejsare och kungar, samband med arbetarnas liv, diskuterande av de viktigaste händelser, som röra arbetarnas barn, införande av barnens representation i skolråden(l) o. s, v,
Härmed äro emellertid de kommunistiska kraven beträffande barnens rättigheter icke uttömda, utan till dem hör även
barnens rätt att självständigt undanhålla sig från religionsundervisningen, rätten att klaga över dålig behandling från föräldrarnas eller förmyndarnas sida, rätten att fritt bilda proletära barnorganisationer etc.
Till sist måste vi påpeka nödvändigheten, säger Sorin, att alla dessa delkrav sammanfattas under den allmänna parollen: Vi kräva allt det, som arbetar- och l>ondebarnen i Sovjetunionen har(!).
De svenska barnen skola således »kräva» bi. a., att massor av dem få utan ordentlig tillsyn och vård vaxa upp i smuts och orenlighet och hållas utanför all skolundervisning och att andra massor komma under ledning av inkompetenta lärare, ty sa ar det ställt for massor av arbetar- och bondebarn i Sovjetunionen. De bättre utrustade skolorna räcka icke långt for de ryska miljonerna av barn.
I första häftet för i ar av samma tidskrift finnes en artikel om De kommunistiska barnförbunden inför nya uppgifter. Där uttalas ett skarpt klander mot barnrörelsen i Skandinavien, emedan den bedrives för lamt. Barnledarna måste, säges det, föra arbetet på pionjärernas proletära klassmedvetande in i en stegrad aktivitets självständighets och disciplins riktiga banor. Varthän dessa banor leda finner man av bi. a. följande, som läses i samma artikel:
I London, Paris och Berlin ägde för kort tid sedan stora välkomstmöten för de återvändande barndelegationerna till Sovjetunionen rum. Den kapitalistiska pressen vredgades över, att barnen vid
sin ankomst förklarade: »Vi har nu sett, att Sovjetunionen ar vårt fosterland och att vi kan kalla vart land för fosterland först när hos oss liksom i Sovjetunionen arbetarna och icke kapitalisterna ar härskande klass.»
Den andliga näring, som genom F. D. P. och Den unge kamraten tillföres barnen, ar givetvis av den art, som de ryska ledarna åsyfta genom sin »proletära uppfostran». Ett -nar exempel.
I en julbetraktelse i F. D. P: s pionjärspalt ger en kommunistmoder följande undervisning åt barnen:
»Det finns ett folk, som heter judarna, och det folket har också sina gamla sagor. En av dem ar sagan om Jesusbarnet. Den sagan har prästerna tagit upp och berättat för det fattiga folket. Och prästerna och herrarna, som har makten här i landet, de vill, att vi ska be till Jesusbarnet, precis på samma sätt, som vara förfäder bad till solen. Därför ha de sagt, att Jesus föddes just på midvinterfästen. De bara pratar och vet knappt, om han någonsin levat. De vill, att vi inte ska skaffa oss någon kunskap och slå omkull deras gamla sagor. För då förlorar de ju makten över oss arbetare. Och de vill ha oss att jobba ihop rikedomar åt sig. Men det vill vi inte nu längre. Därför ska du inte bry dig om, vad fröken säger om Jesusbarnet, for ingen vet, om det ar
sant.–––- - Betlehemsstjärnan lyser
bara en natt på hela året och den lyser bara för de rika. Men vår röda stjärna lyser både dag och natt över alla arbetare och alla arbetarbarn. Den visar oss, hur vi ska få det bra en gång här i landet, när arbetarna ha makten.
Och i Den unge kamratens marsnummer finnas följande lärdomar (endast några få av ätt-satserna anföras här):
»Sa älskade Gud världen», att han tog miljoners liv genom spanska sjukan för några ar sedan; att han i dag vill binda 440 miljoner kineser i slaveri; att han i Sverige later 40,000 skolbarn försörja sig genom tidningsförsäljning, som springschasar, omnibuskonduktö-rer m. m., men låter de rikas barn slippa; att han låter misshandla och fängsla alla arbetare, som offrar sitt liv för att kämpa för det goda, mot förtryck och barbari; att han kastar ärliga arbetare och sanningskämpar, kommunisterna, i fängelse för att de vågar kämpa för de fattigas rätt, att arbetarklassen skall få det bättre, att den skall kunna leva som människor anstår.
Nej, en sådan krigets gud och hämnare och mänskoplågare vill vi inte ha med att göra. Det skall vi tala om for våra skollärare och lärarinnor, när de håller på att plugga i oss, att vi skall älska »den gode guden». Om söndag går vi och säljer Den unge Kamraten till våra skolkamrater, när de kommer från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
