Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING.
823
Det var under krigsåren som England fick upp ögonen för folkundervisningens omdaning enligt ändamålsenligare linjer, Ar 1918 framlade undervisningsministern Herbert Fisher en skolreform, som även blev fastställd, men ännu har den inte kunnat förverkligas. De viktigaste punkterna voro: 1) utsträckning av den skolpliktiga åldern utan undantag till 14 ar, 2) obligatoriskt bevistande av fortsättningsskolor för ungdom från 14 till 18 ar, 3) understöd till studiebegåvade fattiga elever genom friplatser och stipendier, 4) inspektion och, överinseende över privatskolor, 5) omorganisation av den finansiella grundvalen for undervisningen enligt principen: lika fördelning av kostnaderna mellan stat och kommun. -
Därefter tillsattes en kommitté, som skulle utreda frågan om stipendier och friplatser. Varje privatskola måste upplåta ett visst antal frielevplatser, men kommittén påpekar, att det inte räcker med bara friplatser, utan för att mindre bemedlade barn skola kunna begagna sig av dessa friplatser, måste de komma i åtnjutande av stipendier.
Man försökte nu var på sin ort förverkliga dessa reformer på skolans område, Londons county council (’Stadsfullmäktige) gjorde upp ett utförligt program, men efter ett par ar måste man hos Board of Education anhålla om att slippa genomföra dessa förändringar, eftersom det visade sig omöjligt. De övriga städerna och kommunerna följde Londons exempel. Försöket att organisera folikskolungdomens fortbildning och taga ett betydelsefullt steg i riktning mot ett rationellt ordnat system inom skolväsendet har sålunda för närvarande misslyckats. På det stora hela taget har man återvänt till samma förhållanden som före kriget med det enskilda initiativets, frivillighetens och planlöshetens stämpel på alla åtgöranden, dock icke utan att den nya tiden här och var avsatt spår, som varsla om kommande förändringar med eller utan hjälp av 1918 års lag.
Orsakerna till reformens misslyckande äro både många och djupgående. Fabriksägarna önskade utnyttja den billiga arbetskraften, och en del föräldrar ville sa tidigt som möjligt få ut sina barn i förvärvsarbete. De kyrkliga samfunden vilja behålla sin makt över folkundervisningen för att därigenom kunna få det uppväxande släktet under sitt inflytande.
Trots att Fishers reform blev ett fiasko, har den dock haft stor betydelse. Man går fram efter hans linjer, ehuru ekonomiskt försiktigare och utan den planmässighet, som avsågs.
På enskilt initiativ ha under de senaste Ären ett par kommittéer va^it verksamma för att ytterligare behandla dessa betydelsefulla frågor. Något resultat har man ännu ej nått, men allt
tycks tyda på att det ar en utveckling ur det kaos, vilket varit rådande några ar. Den brännande frågan för dagen gäller skolålderns höjande till femton, eventuellt sexton ar. Denna reformfråga har sådana förkämpar som lady Astor, sir John Simon och mr Cove, och det ar mycket troligt, att den kommer att gå igenom inom den allra närmaste framtiden.
Anna Brita Bergstrands bok belyser på ett intressant sätt de engelska Skolförhållandena, och den anbefalles på det varmaste åt dem, som intressera sig för det nya, som håller på att bryta sig fram på det pedagogiska området. Nils Wikström.
Läsning och läsundervisning. Några metodiska synpunkter av Sven Wikberg. P. A. Norstedt & Söner. Pris l kr.
Det talas ofta om att folkskolan i våra dagar ej fyller måttet med avseende på att bibringa eleverna erforderliga färdigheter i läsning, skrivning och räkning. Man går t. o. m. sa långt i sina påståenden, att man framhåller, att det även i dessa avseenden vore bättre i »den gamla goda tiden». Vad läsningen beträffar glömmer man gärna, att den gamla skolans läsundervisning huvudsakligen nöjde sig med bibringandet av en rent elementär läsfärdighet. Våra dagars medborgare måste i regel läsa betydligt mycket mera, an vad en person for blott några årtionden tillbaka behövde. Han skall kunna läsa och förstå tidningarnas och tidskrifternas mångskiftande innehåll, politiska artiklar, officiella meddelanden och mycket annat. Han måste kunna läsa på många olika sätt beroende på det speciella syftet med läsningen. Därför ar det ej längre nog med att i skolan bibringa eleverna blott en teknisk läsf ärdighet, det ar läsförmågan, som framför allt måste utbildas. Därvid äro gångna tiders former för läsundervisning ej tillfyllest, nya vägar måste beträdas. De läsformer, som det enligt förf. till ifrågavarande bok gäller att använda i det praktiska skolarbetet, äro dels högläsning, dels tystläsning. Den strama klassundervisningen måste även på detta område i stor omfattning vika for individuella uppgifter. Skolan bör dessutom taga upp övningar i läxläsning och på lämpligt sätt utnyttja barnens fria läsning.
I kapitlen om högläsningen, den tysta läsningen, läxläsningen, litteraturläsningen, ord- och sakförklaringar, lärarens förberedelse för läslektionerna, den fria läsningen samt läsböckerna redogör förf. närmare för sitt program och ger sina läsare goda råd och vinkar.
Förf.anser, att tystläsning bor fö-rekorna i större utsträckning, an vad undervisningsplanen synes avse. Den skall enl. förf. vara »en övningsform för läsning fullt jämställd med högläsningen, ja, å skolans högstadium rentav den dominerande läsf ormen». I vad mån
de båda läsformerna skola användas å skolans olika stadier framlägger förf. på följande sätt:
Högläsningen har sin givna plats i skolans
lågklasser.–––––-Intill det fjärde skolåret
bör därför högläsningen sa gott som allena-härskande råda, men därefter skall den sa småningom vika iför, tystläsningen. Helt försvinna sikall den dock ej ens i skolans högsta klasser, men boskillnaden mellan (de båda läs-formerna bor göras strängare, ju högre klass i skolan det gäller, och den högläsning, so>m där alltfort skall ’förekomma, bof imer och mer drivas som vefklig uppläsning.
Förf. framlägger en hel del intressanta synpunkter på frågan om läsningen i folkskolan och lämnar goda metodiska anvisningar för läsundervisningen bedrivande. Arbetet kan därför rekommenderas för ett ingående studium. För den, som närmare önskar studera läsundervisningens metodik, finnes en litteraturförteckning över därför lämpliga arbeten.
Karl-Erik Karlsson.
Lära och liv. Kort sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen i huvudsaklig anslutning till Jesu bergspredikan. Av Daniel Jtiydsjö. P. A Norstedt & böners förlag. Pris 76 öre.
Sedan den nya undervisningsplanen tillkom med bestämmelsen, att en efter barnålderns mottaglighet och behov avpassad och till bergspredikan anknytande sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen skall lämnas i sjätte klassen, ha många försök gjorts att lösa denna ingalunda lätta uppgift. Av den mängd »tros- och sedeläror», som föreligga, har tydligen ingen helt och odelat vunnit granskningsnämndens gillande. Men man förstår också, att det ar en svår sak att i en sa kortfattad framställning, som det här måste vara tal om, få med kristendomens huvudsanningar, utan att boken mister den livets ande, som ar nödvändig, för att barnen skola kunna tillägna sig dess innehåll.
Överlärare Daniel Rydsjö har i dagarna framkommit med en liten bok, som .- för att använda hans egna ord - vill utgöra »ett litet bidrag till lösningen av den komplicerade frågan». Sa vitt jag kan förstå, ha vi härmed kommit ett stort steg framåt. Förf. har på ett säll-sport sätt förmått att kläda de för barnen i vanliga fall svårförståeliga religionssanningarna i en dräkt, som tillhör barnens föreställningsvärld.
Dispositionen ar klar och tydlig, och .det ena kapitlet växer spontant fram ur det närmast föregående. Man skulle kanske önska, att rubriker funnits till de olika kapitlen.
Med utgångspunkt från Geijers dikt om den lille kolargossen på väg till sin far i skogen kommer förf. fram till förtröstan och tron på Gud som religionens innersta vasen. Denna inledning ar som början till ert saga, och barnen, som läsa detta, måste onekligen från första stund känna sig gripna och fängslade av
ÉÉMMÉI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
