Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGAN FÖR SVERIGES ALLMÄNNA FOLKSKOLLÄRARFÖRENING
N P 44. (2439.)
STOCKHOLM, 31 OKTOBER 1928
47:e årg.
Prenumerationspris :
Vi ar 10 kr., 3/4 ar 8 kr., V8 ar kr. 6: 50, V4 ar 8 kr. Lösnummerpris 25 öre.
Prenumeration sker alltid å närmaste postanstalt.
Redaktion :
Barnhusgatan 8, n. b. Telefon : Norr 37 00.
Redaktören träffas i regel 12 - 1 e. m.
Eedaktör och ansvarig utgivare: J. FRANZÉN
Expedition:
Barnhusgatan 8, n. b. Tel.: 8000, Norr 6000. Kontorstid: 10-5.
Stockholm 1928. Kungl. Hovboktr. Iduns Tryckeri A.-B.
Annonspris
for 1 millimeter å yttersida 30 öre, å innersida 25 öre ; vid införande även i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Annons skall vara inlämnad lördagen närmast före utgivningsdagen .
Eedaktionssekreterare: KARL-ERIK KARLSSON
Förläggare : Svensk Läraretidnings Förlags A.-B,
Utgivningsdag: onsdag.
Kurs i talteknik och sång.
Åstorpskretsen av S. A. F. hade den 20-25 augusti med understöd av statsmedel anordnat en kurs i talteknik och sång för traktens lärare och lärarinnor. Den l juni, då anmälningstiden utgick, hade närmare ett 80-tal personer anmält sig som deltagare i kursen, huvudsakligen medlemmar tillhörande kretsen men dessutom ett icke ringa antal från skilda delar av Skåne och Bleking och t. o. m. från sa fjärran orter som Borås, Norrköping och Luleå. Men sa hade det också lyckats kretsstyrelsen att som kursledare erhålla en på området sa väl bevandrad undervisare som musikdirektör Olof Holmberg från Göteborg.
Svenskarna äro utan tvivel ett av de
mest musikaliska och sångbegåvade folk i världen. Det finns många belägg för det påståendet. Men det ar en lika obestridlig sanning, att samma folk i stort sett upphört att sjunga, åtminstone unisont. Alfred Vernborg har i nr 33 av Sv. Ltg för i ar i en uppsats uttalat synnerligen tänkvärda ord härom.. De storstilade sångarfäster, som gång efter annan hållas i våra storstäder, till vilka flera tusen sångare varje gång samlas, tyckas tala ett motsatt språk. Körsången synes också, efter allt att döma, vara på en viss frammarsch. Men det ar dock icke det svenska folket såsom sådant som sjunger. Om menige man sjunger, nog ar det Eolf et consortes, som oftast består repertoaren, och därifrån kom-
mer icke »Kristallen den fina» och andra våra sångskatter, som utgöra en av vart folks rikedomar.
I vad mån folkskolan bär skulden härtill ar inte gott att saga. Sången har visserligen fått ett nog sa ringa utrymme på skolschemat, i regel ej mer an en veckotimme, men när man tar del av undervisningsplanens fordringar i ämnet, då förstår man i alla fall, att meningen ingalunda ar att sätta sången i skymundan utan tvärtom. När formuleringarna i undervisningsplanen nedskrevos, var det med avsiktlig tanke på att målet för sångundervisningen skulle kunna nås och kurserna, trots den begränsade tiden, medhinnas, och Åstorpskursen jävade icke heller detta.
Säkert ar emellertid, att lärare och lärarinnor i stor utsträckning icke anse sig kunna fylla måttet, när det gäller sångundervisningen, och får man döma efter en sånginspektion, som för en del ar sedan gjordes i en av landets stora städer, där inspektrisen fann endast en, säger en, sånglärarinna, som kunde sin konst, sa håller det måhända streck också. Och lika nödvändigt, som det varit att ge vederbörande den rätta synen på hembygdsundervisningen, lika nödvändigt torde det vara, att de bli rätt inställda på sångundervisningen, om sången verkligen skall komma till sin rätt och bli ett lätt tillgängligt uttrycksmedel för livets mångskiftande känslor och stämningar.
När sang- och talteknikkursen i Åstorp tog sin början, var det nog sa, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
