- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
840

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

840

SVENSK LÄRARETIDNING,

Nr 44

eftersom den ligger sa bra till för barnen. Men tyvärr ar icke livet sa anordnat. Livet efter skolåldern tvingar oss till en hel mängd sysselsättningar, som icke roa oss. Skolan får därför icive taga endast intresseuppmärksam-heten i anspråk utan måste även arbeta på viljeuppmärksamhetens framkallande.

Uppmärksamheten tar en vis-s tid för att inriktas. De första minuterna i en lektion äro icke fruktbärande, emedan uppmärksamheten icke hunnit inrikta sig. Denna förmåga av uppmärksamhetens inställning på något nytt ar mycket olika hos olika människor. Hos barn och naturmänniskor ar den långsam. Alltför långsam inställning måste anses som ett lyte. Det kan dock möjligen arbetas bort.

Uppmärksamheten måste kunna uppnå en viss höjd eller skärpa samt uthållighet. En sinnesslö persons uppmärksamhet ar synnerligen låg, ty han har ingen själslig spänstighet att släppa till. Barn äro icke uthålliga i uppmärksamheten. Man talar vidare om att uppmärksamheten kan vara ’fluktuerande. Detta iir ej sa farligt, men alltför ojämn uppmärksamhet ar ej bra.

En annan egenskap hos uppmärksamheten ar, att den ar mer eller mindre trång, sa att den icke kan ha mer an en viss mängd av företeelser till föremål. Den ena människan har sa att saga en liten belysningsyta, den andra en vidare. Det kan ju för livet i skolan icke vara sa viktigt, vilken sort man har, men i det praktiska livets yrken ar det en synnerligen viktig sak, hurudan uppmärksamheten ar, och man kan åtskilja människor på deras uppmärksamhets trånghet. Den, som lärt sig att fördela sin uppmärksamhet åt olika sidor, kan agna sig åt flera saker samtidigt. Ett barn, som springer efter en boll och sa blir överkört av en bil, visar en trång uppmärksamhet. Denna kan vara fördelaktig ibland, t. ex. för en astronom vid hans iakttagelser, for en urmakare m. fi. Ja, även en trång inåtriktad uppmärksamhet kan vara bra, t. ex. for en filosof. Men for andra yrken åter duger den icke, t. ex. en trafikkonstapel. Den, som har en sysselsättning, som kräver spridd uppmärksamhet, men ar i besittning av en trång, blir utsliten i förtid. De flesta praktiska yrken fordra en viss förmåga av utbredd uppmärksamhet. Har en lärare för trång uppmärksamhet, kan det inträffa, att medan han inlåter sig i samtal med en lärjunge, de andra under tiden kasta papperstussar.

Såsom en sammanfattning av uppmärksamhetens resultat kan sägas, att det uppstår en större klarhet och skärpa sa väl beträffande vara sinnesförnimmelser som vart tankeliv. Denna skärpa ar ju nödvändig, for att vi skola kunna uppfatta världen, både den yttre och inre, och om den skärpan sjunker under en viss grad, blir det ingen själslig upplevelse. Det kan ifrågaslättas, om man ens kan förnimma någonting "alls utan någon som helst uppmärksamhet. All vår kunskap ar förvärvad genom uppmärksamhet. Hatt annorlunda förhåller det sig med uppmärksamhetens förhållande till andra sidor av själslivet. Sålunda ar uppmärksamheten en fiende till känslolivet. Uppmärksamheten står framfor allt i kunskapslivets tjänst men icke i de andra själsgåvornas. Att äga en naturligen väl utrustad uppmärksamhet ar liktydigt med arbetsförmåga, som i våra dagar högt eftersträvas. Man ar då effektiv i det arbete, som närmast passar för ens uppmärksamhetstyp.

Hur inverkar uppmärksamheten på skolarbetet? Det ar inte tvivel om att när man sätter människobarn i dess mest bildbara ålder i arbete, som ar avsett att ske vid full uppmärksamhet under en följd av ar, detta måste komma att satta avsevärda. spår i fråga om övning och vanor å uppmärksamhetstypen och förståndet. Denna uppmärksamhetsövning bor ske i rätt riktning och med måtta. Den far varken överansträngas eller försummas. Att besitta en skolad uppmärksamhet med förmåga till föreställningarnas aktivering ar detsamma som intelligens. Kan skolan genom sin undervisning uppfostra därtill, sa ar det ofantligt mycket värt. Om vår folkbildning skulle -be-

stå endast i att bibringa vissa färdigheter och kunskaper ooh icke gåve andlig träning, vore det mycket ledsamt. Gent emot klandret från inånga håll, att barnen i skolan få lära sa litet, var det tal: s förhoppning, att barnen genom skolans undervisning såsom en kompensation finge en god träning i uppmärksamhet. Att undervisningen framför allt har en sådan uppmärksamhetsövande syftning ha många pedagoger trott eller vetat. Urgamla undervisningsmetoder i Indien för braminer gå ut på att skärpa själens uppmärksamhet. Rousseau begärde inte bättre, an att hans skyddslings uppmärksamhet skulle odlas. Och Pestalozzis åskådningsövningar äro icke något annat an uppniärksamhetsövningar. Varför har man övergivit dem? Jo, såsom de utvecklade sig hos oss, blevo de innehållslösa och tråkiga. Därför ersattes de med något, som har samma syfte, nämligen hembygdsundervisning, ty denna har just till syfte att på det tidiga barnstadiet öva uppmärksamheten. Även den sa modärna Montessoriskolan lägger framför allt vikt på uppmärksamhetens odling. Grenom den kommer man i besittning av intelligensens förnämsta hävstång.

Simrishamnskretsen hade sitt ordinarie årsmöte den 6 okt. Folkskolinspektören N. Persson höll föredrag om Kvarsittningen i folkskolan.

Ansvarsfrihet beviljades åt centralstyrelsen för förra årets räkenskaper och förvaltning. Till sekreteraren beviljades 5,000 kr. och till kassaförvaltaren 1,500 kronor.

Frågan om Betygssättning och betygsgrunder inleddes av S. Lundgren, på vilkens förslag mötet uttalade sig mot fastställande av minimikurser och normalexempel för skriftliga prov i folkskolan samt för att flit- och uppförandebetygen måtte borttagas och ersättas med ett ordentlighetsbetyg.

Mötet biträdde centralstyrelsens förslag om tillägg till § 4 i föreningens stadgar.

Till nya medlemmar i kretsstyrelsen utsagos Olga Bengtsson i Korum, John Bengtsson i Simrishamn och John Ekdahl i Vallby. Övriga omvaldes. Till ordförande i kretsstyrelsen utsagos John Bengtsson, sedan S. (Lundgren bestämt avböjt återval.

Kretsföreningens räkenskaper godkändes.

östra Södertörnskretsen höll den l oktober sitt årsmöte i Dalarö.

Kretsens styrelse omvaldes: Ordf. Gustaf Högblom, v. ordf. fröken Ingeborg Sjögren, kassör och sekr. Zelma Berglund samt fröken Ida Ahlstrand och fru Greta Löfberg. Likaså omvaldes de förutvarande revisorerna: Fröken Ellen Bendelin och hr Ture Älskog.

Allmänna föreningens ärenden behandlades därefter.

Ansvarsfrihet för centralstyrelsen beviljades. Till sekreteraren och kassaförvaltaren bestämdes ett arvode av resp. 5,000 och 1,500 kr.

Dagens huvudfråga: Fastställande av minimikurser för folkskolans olika klasser, utarbetande och fastställande av normalexempel for skriftliga prov och skärpning av fordringarna för högsta betyg i uppförande och flit inleddes av överlärare G-. Högblom.

Kretsen ansåg, att (fastställandet av minimikurser för folkskolans klasser icke vore till

gagn för folkskolan och dess undervisning och beslöt därför att för sin del avstyrka förslaget härom liksom ock förslaget om normalexempel för skriftliga prov i folkskolan. I fråga om flit och uppförandebetygen föreslog kretsen dessas bibehållande, men att betygen god och gott skulle få anses som normalbetyg.
Kretsen, uttalade sig for den av centralstyrelsen föreslagna ändringen av stadgarna.
Undervisningsrådet Björck höll därefter ett föredrag om Enhetsskolans genomförande i Norge (föregångslandet), Sverige, Finland och Danmark.
Tranåskretsen hade den 13 okt. årssammanträde i Centralskolan i Tranås under överlärare Carl A. Forsséns ordförandeskap. Folkskolinspektör Emil Fredriksson, Eksjö, höll föredrag om Folkskolans uppgift.
Tal. erinrade om att folkskolan tillkom i första hand for allmogens barn for att bereda dem kunnighet i läsning, skrivning och räkning, och detta ar skolans grundläggande uppgift an i dag. Men kraven på skolan äro i våra dagar betydligt större an då. Det ar inte nog, att kunna mekaniskt läsa ett stycke, man måste också kunna tillägna sig innehållet i ’det lästa; det ar inte nog att kunna avskriva ett förelagt stycke, man måste också kunna skriva själv på något sa när god svenska, och det ar inte nog att kunna räkna ut ett tal, det gäller att kunna förstå det ekonomiska sammanhanget. Dessutom kräves insikter i andra ämnen. För hantverkaren behöves vissa insikter i fysikens lagar, husmodern behöver kännedom om kroppens behov och olika varors näringsvärden, och var och en behöver historiska insikter för att få blicken öppen för samhällets organiska sammanhang och för att rätt kunna värdera och bevara kulturarvet från fäderna. Ytterligare tillkommer folkets inre ans och daning, vilket ar en lika viktig uppgift för skolan. Men när det gäller skolans fostrande uppgift, far man icke glömma hemmets betydelse. En aldrig sa bra skola kan icke ersatta ett gott hem. Skolans uppgift bor också vara att intressera barnen för fortsatt studiearbete efter skolans slut.
Det blåser for närvarande kalla frostvindar mot skolan. Men låt ej detta förleda till misströstan eller modlöshet. Ty innerst inne ar folket förvisso vanligt stämt mot skolan. Tal. erinrade om biskop Billings ord, att barndomen ar den stora kapitalbildningens tid, och påpekade, att en nations främsta tillgång, främsta rikedom val anda icke ligger i marken, skogen, vattenfallen etc., utan i människomaterialet, enkannerligen ungdomen. Ungdomens goda fostran ar därför viktig, och härvid ar ett gott samarbete mellan skola och hem angeläget. Tal. kom sa in på spörsmålet om undervisningssättet och framhöll önskvärdheten av större samling i ämnena, annars kan det bli som det heter i det klassiska ordet : Något i mycket men intet i det hela. I undervisningen bor barnens verksamhetsbegär och initiativkraft assimileras. Man bör till-lämpa den modärna pedagogiska satsen: att lära genom att göra. Lärarens uppgift ar att hos barnen tanda ljus, som sedan kunna brinna med egen laga.
Den gamla tanken på skolan som en grundläggande skola, en bottenskola, har numera genom 1927 ars beslut realiserats. Folkskolan bör vara en skola, som icke anpassas for andra skolformer, den skall vara sig själv.
För att folkskolan skall kunna fylla sin uppgift, behöves en bra undervisningsplan och en god ledning, men först och främst fordras, att lärarkåren ar vuxen sitt varv att fostra släktet till for sig och nationen nyttiga människor.
Det med stort intresse åhörda föredraget mottogs med starka applåder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0848.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free