Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 46
Holgersons underbara resa genom Sverge» skänkt Sveriges barn.
Vilken betydelse detta arbete haft for läsundervisningen i vara skolor kan endast den förstå, som före sagda arbetes tillkomst haft att för nämnda undervisning tillgå enbart den gamla »Läsebok för folkskolan», vilken icke alls var anpassad efter barnens utvecklingsståndpunkt.
På 1880-talet rådde bland folkskolans lärarpersonal ett allmänt och starkt missnöje med sistnämnda bok. Från flera av Sveriges allmänna folkskollä-rorförenings kretsar inkommo till föreningens centralstyrelse motioner om åtgärder för åstadkommande av en bättre läsbok. Ar 1887 utsändes frågan därom till behandling av kretsarna. Dessa voro eniga om att utdöma den gamla läsboken, men när det sedan gällde att angiva riktlinjer för en ny, brast enigheten. Förslag framkom om utlysande av en pristävlan och att därigenom söka få en god läsbok till stånd, men det visade sig, att föreningens kassa icke medgåve anlitande av denna utväg. Sa gick en tid. Ar 1902 tillsatte centralstyrelsen en kommitté, bestående av hrr Alfred Dalin, Fridtjuv Berg och J. Franzén, som skulle taga saken om hand. Kommittén var överens om att man borde först söka få till stånd en bok for den egentliga folkskolans lägre stadium, och att för den uppgiftens lösande krävdes en person, som icke blott behärskade ämnet utan även vore en litterär konstnärsnatur. Sa föll tanken på Selma Lagerlöf, som då hade bakom sig en ansenlig litterär verksamhet och hade såsom författarinna fullständigt slagit igenom redan med sitt första arbete »Gösta Berlings saga». Hon hade sakkunskap och fantasi, hon hade pedagogisk utbildning och praktisk erfarenhet, förvärvad under en tioårig lärarinneverksamhet. Hon var en gudabenådad författarinna. Hon hade förut på fru Amanda Hammarlunds anmodan, oaktat hon själv till en början uttalade tvivel om sin förmåga därtill, försökt sig på att skriva för barn och visat, att hon därvid hade det ratta handlaget. Hennes första berättelse för barn »Flykten till Egypten», en medeltida folksägen, var intagen i Jultomten ar 1898, en följande »Fågel Rödbröst» i Jultomten 1901 och »Spelmannen», en folksaga, i Fågel Blå 1903. Om någon skulle kunna gå i land med den föreliggande uppgiften, vore det hon. Sa resonerade kommittén. Centralstyrelsen var av samma mening. Och då kommittén sedan vände sig till henne med en förfrågan, blev hon snart intresserad för uppgiften och grep verket an. Sa kom »Nils Holgerson» till. Till julen 1906 låg första och till julen 1907 andra delen färdig i bokhandeln. Sa kom den i skolorna. Den höll måttet, och den spred glädje i små barnahjärtan. Det blev att »lära med lust».
Även sedermera har Selma Lagerlöf hugnat barnen med alster av sitt författarskap. Sådana finnas exempelvis i Barnbiblioteket Saga för 1918-: »Ett stycke levnadsteckning», och för ar 1927: »En sommardröm».
A priori skulle man väl knappast kunnat tro, att ett arbete med sa speciellt svenskt innehåll som »Nils Holgerson» skulle vinna förståelse hos barn i andra länder. Men sa har skett. »Nils Holgerson» har översatts till flera främmande språk och i utlandet utgått i stora upplagor. Flera av de utlänningar, som nu i Sv. Dagbl. ägnat Selma Lagerlöf sin hyllning, vittna därom. Sa yttrar t. ex. chefen för preussiska kul-tusministeriets folkskolavdelning dr Paul Kaestner:
Nils Holgersons resa hor till de verk, som enligt mitt förmenande höra hemma i varje tyskt skolbibliotek, och jag kan ständigt vid mina inspektionsresor konstatera, med vilken förtjusning barnen läsa denna underbara bok, som vi sa gärna skulle vilja ha ett tyskt motstycke till. Det ar ingen överdrift, säger ministerialdirektoT Kaestner, om jag påstår, att Nils Holgerson ar mina egna barns käraste läsning och den mest sönderlästa boken i vårt hem. Och då jag vid ’besök i [folkskolor frågar barnen, vad de läsa i hemmen på lediga stunder, eller då jag lämnar lärarpersonalen anvisningar rörande användningen av de knappa anslagen till skolbibliotek, kommer Nils Holgersons resa ständigt på tal.
Och den franske författaren André Bellesort, som introducerat Selma Lagerlöf i Frankrike, skriver:
. När på Lucien Maurys tillrådan fröken Hammar översatte Nils Holgerson, blev jag förtjust, men jag var övertygad, att boken, som skrivits for svenska barn och gav dem i en underbar iform en ny geografi av deras land, icke finge eller kunde ifå i Frankrike annat an en relativ framgång. Ja-g tänkte, att den nog .skulle intressera de ivrigaste beundrarna av Selma Lagerlöf men icke ge henne den unga publik, till vilken hon vande sig. Må Selma Lagerlöf förlåta den Tomas jag då var! Det var första och sista gången det hänt mig att betvivla hennes magiska konst. Nils Holgerson har erövrat alla våra barn och hela var ungdom. Den har redan entusiasmerat generationer av skolgossar. Den ar nästan lika populär i vissa av våra skolor som i de svenska.
Sin erkänsla mot »Nils Holgersons» författarinna betygade Sveriges allmänna folkskollärarförening genom att ar 1908 kalla henne till sin hedersledamot. Säkerligen deltager Sveriges hela folkskolkår i den tacksamhetens hyllningsgärd, som nu ägnas henne med anledning av hennes 70-årsdag.
»Vill du vara saker om att lör ja rätt, börja med att spara.»
The. Roosevelt
Sparsamhet ar en fråga om utgifter, ej om inkomster.
Av sekunder blir det ar, den ören samlar välstånd når.
»Barnet av i dag ar mannen av i morgon. Lär barnet sparsamhet, och morgondagens nation skall vara sparsam.»
De båda vännerna.
Selma Lagerlöfsminnen från Näs.
Till Selma Lagerlöfs 70-årsdag den 20 november.
När Selma Lagerlöf och Sophie Elkan möttes, blevo de vänner i liv och diktning. Troget höllo de samman, troget följdes de åt på sina resor, och mycket av vad de tillsamman sågo och upplevde ha de skildrat i sina verk.
Tillsamman njöto de söderns sol och konst och levde sig in i gammal och ny historia. Konsten födde konst. Legend och sagen fick liv och verklighet. Länder och folk blevo skildrade. - Där se vi dem i Italien på Roms gator och i konstens salar. En annan gång följa vi dem till pyramidernas och faraonernas gamla land omkring Nilens helga flod. Landet och folket med liv och färg skildrat i Drömmen om Österland. Och där gå de fram i det Heliga landet - på Oljeberget, under Libanons cedrar, vid Genesarets sjö, i den stad, där Människans son vandrat - där dalafolk slagit sig till ro.
Troget höllo de samman, då de vid svenska kuster njöto havets stämning och skönhet och den halsa det gav. Troget besökte de varandras hem i Falun, Göteborg, Mårbacka och å Näs. Dit hörde Sophie Elkan. August Abrahamson var hennes morbror, Otto Salomon hennes bror, och flygeln på Näs, varifrån utsikten över landet omkring Sävelång-en ar sa vid och vacker, var Sophie Elkans sommarhem.
Från Näs har jag mina första minnen av de bada vännerna. Sida vid sida sågo vi dem uppe i slottets fästsal, under parkens skuggande gamla trad, i den langa lindallén, ibland ock nere vid Stiftelsens lokaler på andra sidan sjön, där de togo del av undervisningen i slöjd och lek. Men mest sågo vi dem dock uppe vid flygeln, under vårdträdets vida krona, den stora kastanjen, där de hade en skuggig och skon viloplats under varma sommardagar. Stundom voro de ock hedersgäster på våra stora fäster, då vi dansade till våra gamla nordiska kvä-den. För oss värmlänningar var det högtidsstunder, då vi vid våra enkla »nationsrep» hade Selma Lagerlöf mitt ibland oss, och hon med tålamod hörde på, då vi läste och sjöngo om Värmland för henne. De fästerna höllos vid den stora flata stenen under den väldiga blodboken i parken bakom slottet.
Till oförglömliga minnen från Näs hor, då hon läste och berättade f or alla kursdeltagarna. Jag minns en gång, hur hon hade alla samlade omkring sig på terrassen framför slottet, och hur hon med sin djupa allvarliga stämma läste kapitlet om hur dalafolket drager bort från sin hembygd - mot Jerusalem.
Selma Lagerlöf later även Nils Holgerson på sin färd genom Sveriges land komma till Näs. I kapitlet »Den stora herrgården» berättar hon om det gladda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
