Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 48
boken.- även läroboken - som arbetsmaterial.
Den individuella undervisningens utövare, som i den tysta studieläsningen se en av skolans viktigaste arbetsformer, tillämpa i största möjliga utsträck-ping principen om boken som arbetsmaterial. Därigenom vinnes ej blott ett Större och mera mångsidigt förankrat kunskapskvantum, utan därigenom erhålles även en genom praktik förvärvad bokkunskap, som gör det lättare för barnet att orientera sig i böckernas värld och vid behov komplettera eller förnya sitt vetande.
Den andra av skolans båda viktigaste arbetsformer ar skrivningen. Genom den individuella metodens talrika uppgifter för skriftlig behandling ställes även skrivningen direkt i studiearbetets tjänst. Den rationaliseras, får ett ärende, då den göres till ett medel f or kunskaps-inhämtandet i olika ämnen, såsom förarbete, inprägling eller kontroll. Skrivningen blir i egenskap av viktigt verktyg föremål för ett större intresse. Genom det förnuftiga bruket av färdigheten tillgodoses även den formella övningen bättre an om den isoleras från sitt praktiska syfte.
Planscher och kartor få även ett helt annat värde som hjälpmedel, om barnen i ro få studera dem på nära hall, an om de endast någon minut få betrakta dem på avstånd.
Det ar allom bekant, att vid den vanliga klassundervisningen med prepara-tion i slutet av ena lektionen och förhör i början av nästa, några barn kunna läxan bra, flertalet kunna något och åtskilliga kunna ingenting. Men alla bli i regel kvitt den gamla uppgiften, och alla få i varje fall ny uppgift till nästa lektion. En sådan kontroll utan påtagliga konsekvenser blir tämligen betydelselös, ty den släpper igenom alla, om det an sker med protester. Förhöret blir på sin höjd en stunds skärseld för de försumliga, men det blir intet bestämt markerat hinder, som måste tagas av alla, och som äggar till ansträngning för att övervinnas.
Vid den individuella undervisningen ar arbetet fritt men kontrollen skärpt. Endast den, som blir godkänd vid förhöret, får ny uppgift. Den underkände måste på nytt arbeta igenom den gamla uppgiften, tills han presterar ett godkänt prov. Erfarenheten visar, att ingen önskar sitta kvar med sin uppgift, när kamraterna få ny. Men den, som behöver det, far längre tid för sin uppgift och erhåller därmed möjlighet att fylla de luckor, som vid förhör utan påföljd skulle lämnats öppna.
Arbetet i den individualiserade skolan fångar i regeln barnen sa, att någon svårighet med disciplinen knappast ar att befara. »Fåfäng gå lärer mycket ont.» Ordspråket konstaterar faktum, men det bär också in nuce bot för det
onda. I arbetsskolan går ingen fåfäng, även om han ej sitter stilla i sin bänk.
Ingen - om an sa ivrig skolvän - söker bestrida, att det mesta av vad vi lärt och kunna ha vi inhämtat utom skolan. Livet ar tydligen ingen dålig läromästare. Dess metod borde dock mera an hittills beaktas och vinna insteg även i skolan. Uppmuntran att vid behov fritt och otvunget rådgöra med läraren och med kamrater innebär en strävan att föra in en fri social samverkan, en smula liv i skolans ofta allt för stela arbetsformer. Materiellt betyder detta mycket både för skolan och livet genom det bättre kunskapsresultatet. Ideellt kan betydelsen av skolan som en verklig arbetsgemenskap knappast överskattas. Genom att fostra till aktivt arbete, eget initiativ och självhjälp i förening med fri samverkan med omgivningen vilja vi praktiskt tillämpa sådana grundsatser, som göra till levande sanning det gamla ordspråket: »Non scolse, sed vi t se discimus».
Det ar ju en sedan tusen ar erkänd och teoretiskt omhuldad sanning, att sa borde det vara. Underligt ar bara, att den - liksom upphöjda idéer i allmänhet - för en högt aktad teoretisk tillvaro men mera sällan leder till handling. Sa upprepas ständigt det gamla skådespelet: Idéerna födas, erkännas sa småningom teoretiskt och - kodifieras: de pedagogiska i pedagogikens historia. Och sa tagas de fram någon gång till beskådande och beundran för att lyfta och lysa vid högtidliga tillfällen och för att - glömmas dessemellan. Man beundrar lyktans klara sken men följer ej vägen, som den visar. Detta ar det trygga normala förloppet.
Men ve den, som söker följa och förverkliga någon av dessa teoretiskt sa uppburna idéer! Han löper fara att förföljas och oskadliggöras som en sam-hällsvådlig svärmeande. Likväl kan man ej tro, att alla dessa »bokmetrar» av teorier endast varit självändamål eller enligt en högre ordning placerade som skådebröd för de hungrande eller som skottavlor för nästa volym. Trots de obesmittade idéernas sällan förekommande inkarnation i stoftet, få vi val ändå hoppas, att ett och annat av den teoretiska visdomens korn ar grobart och kan slå rötter i verklighetens hårda mark. Och när detta någon gång sker, böra vi akta oss for att genast stämpla företeelsen såsom ett misstag eller ett bedrägligt sken utan först undersöka, huru därmed förhåller sig.
Karl Hörberg.
Anmälan om ändrad adress for tidningens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till var expedition.
Psalmundervisningen i folkskolan.
Knappast något av folkskolans undervisningsämnen har väl blivit sa omdebatterat efter nya undervisningsplanens tillkomst som kristendomsämnet. Härvidlag - som sa ofta eljest - har striden mest gallt det periferiska, tiden, ramen till tavlan alltså har man skrivit mest om. Men även innehållet som sådant torde väl i detta nu tack vare tillgång till goda läroböcker vara rätt sa utkristalliserat. Ett undantag utgör dock studiet av psalmerna i svenska psalmboken.
Undervisningsplanen stadgar rörande detta moment följande:
Vid urvalet av de psalmer och. psalmverser ur den svenska psalmboken, som skola ingå i lärokursen, ’bor hänsyn tagas till barnens olika iförmåga på olika åldersstadier att uppfatta det religiösa och poetiska innehållet. Urvalet bor även .bestämmas med hänsyn till psalmernas melodier. Psalmläsningen sättes i enlighet med kursplanens anvisning i samband med övriga delar av kursen.
Ofta torde det vara lämpligt att inleda eller avsluta kristendomslektionen med läsandet av någon psalm eller psalmvers eller ännu hellre med gemensam psalmsång.
Vid första påseende förefaller det, som om psalmstudiet skulle ha fått en tämligen underordnad ställning, men vid närmare eftertanke synes mig meningen vara: psalmen skall komma till användning sa ofta tillfälle ges, inte som ett särskilt kursmoment bland alla andra utan som ett hjälpmedel. Liksom ackordet bildas av de olika tonerna, sa skulle man kanske kunna saga, att psalmen ar en ton, som bidrar till att fördjupa och försköna det mäktiga ackordet: kristen-domsundervisningen.
Trots att psalmstudiet ej kommer som ett särskilt kursmoment att läsas på särskild tid, ar det tydligt, att en plan bör finnas, sa att urvalet ej sker på måfå. I allmänhet torde väl vid inlärandet (eller läsandet) följande principer tillämpas beträffande urvalet: psalmer eller verser, vilka ansluta sig till 1) kristendomskursen, 2) kyrkoåret samt 3) »kärnpsalmer», vilka ej direkt höra till någon av de nyssnämnda grupperna men som ändå läras in före alla andra.
Vad nyssnämnda grupp l beträffar, bli givetvis de psalmer lästa i allmänhet, vilka föreslagits av vederbörande läroboksförfattare. Bland alla kristendomsböcker för folkskolan, vilka tillkommit efter undervisningsplanen, torde väl ingen ha rikligare psalmurval an den av förre rektor Joh. Johansson utgivna. Till varje berättelse eller lektionsavsnitt ar en psalmvers angiven, oftast avtryckt, och vad det betyder för den enskilde läraren ar onödigt att orda om. Nyssnämnde förf:s avsikt har kanske varit, att varje sådan vers borde läsas. Det torde bli för mycket ibland, men om man då laser den ur boken eller ännu hällre sjunger den, blir det anda ett befästande av den genomgångna berättelsen. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
