Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
915
hoppningar med avseende på lokalstyrelsens vilja och förmåga att träda i personlig beröring med seminariernas lärare och lärjungar och att skaffa sig en förtrolig kännedom om desammas förhållanden och gör man sig den frågan, i vad mån konsistorierna såsom lokalstyrelser i dessa avseenden motsvarat förhoppningarna, blir svaret, att de hittills icke spelat någon nämnvärd roll i dessa hänseenden. Möjligheten för överstyrelsen att tillvarataga de personliga och individuella synpunkterna beträffande seminariernas arbete och förvaltning hava däremot visat sig mycket större, an nämnda kommitté på sin tid vågade förutsätta.
Att konsistorierna sålunda icke motsvarat de förväntningar, som i nyssnämnda hänseenden ställts på dem, har enligt kollegiet sin grund väsentligen i deras sammansättning. I Uppsala och Lund utgöras de av teologiska fakultetens professorer, i Stockholm av pastor primarius och Stockholms kyrkoherdar, övriga konsistorier bestå av utom biskop och domprost vissa lektorer vid läroverken. Endast i några enstaka fall finnes hos de nuvarande konsistorieledamöterna en verklig och ingående kännedom om seminarierna, grundad på tjänstgöring vid något seminarium. I det vida övervägande antalet fall finnes däremot ingen som helst sådan personlig kännedom. Härtill kommer bi. a. i fråga om seminarier med studentklasser såsom synnerligen anmärkningsvärt, att lärare vid anstalter, som fora sina lärjungar fram till studentexamen, till väsentlig del utgöra lokalstyrelser för anstalter, där samma elever erhålla ytterligare ett års utbildning. Det råder intet tvivel, att många läroverkslektorer, som äro domkapitelsledamöter, ganska starkt känna den skeva ställning, i vilken de utan egen försky lian kommit. Från läroverkslektorernas sida ha även offentligt framkommit uttryck för denna uppfattning.
När kollegiet sedan i detalj redogör för de seminarieärenden, med vilka domkapitlen stadgeen-ligt ha att taga befattning, och närmare granskar dessa, finner kollegiet, att de i de flesta fall äro av underordnad betydelse.
I övervägande antalet fall innebär domkapitlets åligganden antingen endast en vidarebefordran av från tjänstmän vid seminariet insända skrivelser - vilket utgör en onödig omväg - eller också att till överstyrelsen avgiva yttranden över vissa seminariet eller dess tjänstmän eller elever vidkommande angelägenheter. Beträffande sistnämnda ärenden förmenar kollegiet, att de alla äro av den art, att i intet fall någon som helst olägenhet men val åtskilliga fördelar skulle uppstå, därigenom att de handlades direkt av överstyrelsen, såsom fallet ar med motsvarande ärenden rörande de allmänna lärover-
ken. Icke heller skulle överstyrelsens arbetsbörda därigenom ökas. De ärenden, med vilka konsistoriets ordförande har att taga befattning, skulle utan någon olägenhet kunna anförtros åt seminariets inspektor. Återstående ärenden kunde lämpligen fördelas mellan överstyrelsen, seminariets inspektor samt rektor och kollegiet.
Vidare fäster kollegiet uppmärksamheten därpå, att då seminarierna äro rent statliga anstalter och eleverna komma från skilda delar av landet, några lokala behov, som kunna motivera bibehållandet av nuvarande lokalstyrelser, icke finnas samt att utvecklingen också gått i den riktningen, att den direkta förbindelsen mellan seminarierna och överstyrelsen med förbigående av den lokala styrelsen blivit allt starkare. För kollegiet synes det därför endast vara en naturlig fortsättning av denna utveckling,’ att seminarierna ställas direkt under skolöverstyrelsen, vid behov representerad av en utav k. m: t förordnad inspektor.
Ärendet remitterades till skolöverstyrelsen, och denna har inhämtat yttranden från domkapitlen, seminariernas rektorer och kollegier. Stockholms stads konsistorium samt domkapitlen i Strängnäs och Karlstad ha intet att erinra mot växjökollegiets framställning. Seminariekollegierna i Linköping, Göteborg, Kalmar, Karlstad, Härnösand och Luleå ha tillstyrkt bifall, somliga helt och hållet, andra i huvudsak. Likaså rektorerna utom rektorn vid seminariet i Göteborg, som menar, att vissa ärenden väl kunna avföras från domkapitlens handläggning, men att frågan icke for närvarande ar aktuell. Domkapitlen i Västerås, Lund, Göteborg och Luleå samt lärarkollegiet i Falun anse, att framställningen icke för närvarande bör föranleda någon k. m: ts åtgärd. Övriga domkapitel och kollegier avstyrka. En del reservationer vid de avgivna yttrandena finnas.
Skolöverstyrelsen har ännu icke avgivit sitt utlåtande, men den torde snart komma att göra det. I vilken riktning detta utlåtande kommer att gå, kan man icke på förhand veta, men nog synes det oss, som om växjökollegiet anfört fullgoda skäl för den av kollegiet begärda ändringen i seminariestadgan. De lokala styrelser för folk-skolseminarierna, som folkundervisningskommittén föreslagit, kommo icke till stånd. Då domkapitlen vid seminariernas omorganisation i stället insattes som sådana styrelser, stod detta i rak strid mot kom-
mitténs uppfattning och förslag. Men det skedde också enligt dåvarande departementschefens uttryckliga förklaring endast på försök. Erfarenheten borde få fälla utslaget.
Nu har erfarenheten ådagalagt, att de fördelar för seminarierna, som åsyftades med de föreslagna lokalstyrelserna, icke alls vunnits genom domkapitlen. Skolöverstyrelsen har tratt i en vida livligare personlig beröring med seminarierna an domkapitlen, och domkapitlens funktioner i övrigt ha visat sig vara av den beskaffenhet, att de mycket väl kunna undvaras, ja i vissa fall skulle det vara en ren fördel for seminarieärendena, om domkapitlen befriades från deras handläggning. Folkundervisnings-kommittén var, såsom nämnts, övertygad om domkapitlens olämplighet som lokalstyrelser och förutsåg vad erfarenheten nu givit vid handen, då den yttrade, att domkapitlens egenskap av styrelser för seminarierna icke torde kunna i längden upprätthållas.
Försöket har emellertid gjorts. Anordningen har icke visat sig vara ändamålsenlig.
Folkskolinspektionen. Till den ledig-förklarade f olkskolinsp ektör st j änsten i Älvsborgs södra inspektionsområde hade vid ansökningstidens utgång den 19 november 1928 följande sökande anmält sig :
Överläraren E. L. Jansson, Ulricehamn, ö ver läraren, fil. kand. E. Wästegård, Ljusdal, folkskolläraren O. Hallberg, Luleå, läroverks-adjrunkten N. J. E. Möller, Visby, ifil. måg. H. Fröjd, Grängesberg, överläraren E. Castegren, Botkyrka, Tiuniba, ö>verläraren, ifil. kand. H. G. Pihl, Sollefteå, ifolkskolinspektören, fil. dr H. Haage, Landskrona, överl’äraren M. Dahlström, Ängelholm, läråren vid koonm. mellanskolan, fil. måg. Martin Nyberg, .Stockholm, folkskolläraren O. Dahlquist, Tollarp, folkskolläraren N. A. Cronholm, Lemmeströ, Börringe, övningsskolläraren J. <A. Ekström, Göteborg, och ämnesläraren vid högre folkskolan, ingenjören Hilbert ’Sevall, Malmö.
Uppskov med ledigförklarandet av en
ledigbliven ordinarie folkskollärartjänst vid Grimo skola inom Skäfthammars skoldistrikt har medgivits intill den l januari 1930.
Dispens från boställsordningen. K.
m : t har medgivit, att med anordnande av särskilda ingångar till tjänstbostäder vid följande skolor må anstå tills vidare intill nedan angivna tidpunkter, nämligen vid E dinge skola i Tuna skoldistrikt, Sir eköp inge folkskola i Sire-köpinge skoldistrikt och Hönsäters skola i Österplana och Kestads skoldistrikt till utgången av ar 1929, vid Stommens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
