Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
971
visar sig även senare efterblivet i ungefär motsvarande man.
En intressant föreläsning handlade om brytningsårens psykologi. Under andra dagen företogs demonstration av intelligensprövningar med 3 st. olika begåvade gossar i 8-årsåldern. Intelligensprövningar ha ju bi. a. en stor användning för utrönande, om ett barn lämpligen bör överföras till s. k. hjälpklass. Därefter följde en instruktiv föreläsning av hjälpklassväsendets utveckling från dess första upprinnelse till våra dagar.
Tredje dagen talade professorn om yrkesval och yrkesrådgivning i folkskolan och påpekade intelligensmätningens stora betydelse i nämnt hänseende samt framhöll det goda resultat, till vilket man nått i Amerika genom användandet av systematiska prövningar. Sedan samtliga kursdeltagare undergått psykologiska prövningar på musikaliskt gehör, visades instruktiva skioptikonbilder dels i anslutning till gehörsprövningen, dels en bildserie över psykologiska prövningar på teknisk fallenhet.
I samband med de olika föreläsningarna gav professorn många goda råd åt den, som ägnat sig åt uppfostrarens krävande kall.
Ett hurtigt, friskt och glatt temperament ar behövligt for uppfostraren. En sur och tråkig läroton verkade enl. föreläsaren som ett gift i barnasjälen, vilken liksom markens blomster behöver solsken for att vaxa och utvecklas.
Det sammanlagda antalet föreläsningar uppgick till 15.
Efter slutföreläsningen uppvaktades professorn med en stor bukett vackra rosor från kursdeltagarna, och folkskolläraren Alfr. Welin, initiativtagaren till kursen, avtackade i varmhjärtade, väl valda ordalag den framstående pedagogen-psykologen för hans gedigna, värdefulla och medryckande föreläsningar. Kantor A. Welander framförde därefter ett hjärtligt tack till hr Welin, vilken ju, som förut omnämnts, tagit initiativet till kursen och icke sparat någon som helst möda för att få den till stånd. Vid den gemensamma avskedsmiddag, som hölls för professor Jaederholm å Nya hotellet, talade hrr Welin och Henriksson samt prof. Jaederholm, vilken på det varmaste tackade för all den vänlighet och älskvärdhet, som kommit honom till del från kursdeltagarnas sida under den tid kursen pågått.
Den nu omnämnda kursen i psykologi och pedagogik kommer säkerligen att bliva av allra största betydelse för varje kursdeltagare, ty prof. Jaederholm kom med många nya synpunkter pä gamla uppfostringsfrågor, och han betonade gång på gång nödvändigheten av att undervisningen blir mera naturlig och ändamålsenlig. Vid en uppfostran bör man framför allt söka skapa goda och harmoniska människor, då skall sa småningom världen och tillvaron bli ljusare och angenämare for alla och en var.
E. 6-me.
Uppvaktning for generaldirektör Bergqvist.
Styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund, bestående av folkskolinspektörerna Patrik Holmvall, Uppsala, Gottfrid Björkman, Skara, och N. J. Jonsson, Gävle, hade den 11 december sammanträde i Stockholm. I samband därmed uppvaktade styrelsen den snart avgående chefen för skolöverstyrelsen generaldirektör Bergqvist och bringade honom sin hyllning. Ordet fördes därvid av förbundets ordförande hr P. Holmvall. Hans tal var i huvudsak av följande innehåll och lydelse:
Vi ha kommit, sade tal., för att på folkskolinspektörernas vägnar tacka Er, lir Generaldirektör, för de gångna åren. Vi ha mycket att tacka Er för. Ni har under den förhållandevis korta tid Ni varit främste mannen i ledningen av det svenska folkskolväsendet hunnit med att uträtta icke litet till dess förkovran. Ni har varit med om och kraftigt främjat genomförandet av de stora folkskolreformerna under de senaste 15 åren.
Här hänvisades bi. a. till seminariernas omgestaltning, folkskolinspektionens omorganisation och utvidgning, de praktiska ungdomsskolornas reform samt folkskolans nu gällande undervisningsplan.
Men, fortsatte hr H., när vi tala om vad Ni uträttat till gagn för folkskola och folkbildning, då gå våra tankar icke enbart till de stora reformerna. Vi tänka ock på Er dagliga ämbetsutövning, på handläggningen i skolöverstyrelsen av de mångtaliga skiftande folkskol-ärendena. Vi veta, att dessa ärenden här bli föremål för en lika ingående och omsorgsfull som opartisk och sakkunnig prövning och att avgörandet städse syftar till skolans bästa. Och att sa ar förhållandet, det ar icke minst chefens förtjänst. Ett vördsamt tack bringa vi Er härför.
Mottag också vår varma erkänsla för alla värdefulla pedagogiska uppslag, råd och anvisningar, som Ni vid skilda tillfällen i tal och skrift givit åt skolans män och kvinnor! Gärna och uppmärksamt ha vi lyssnat till Edra ord inte bara för den fulländade formens utan an mera för innehållets skull. Vi ha känt, att bakom orden stått mannen med den rika pedagogiska erfarenheten, den klara, vidsynta blicken och det för skolan, inte minst folkskolan, och dess uppgift varmt klappande hjärtat.
Alldeles särskilt tacka vi Er för vad scm varit det centrala, innersta syftet i Er gärning: främjandet av skolans »inre liv», själva undervisnings- och uppfostringsarbetet i skolan. Av Er nitälskan i det avseendet fick jag, sade talaren, en gång personligen ett starkt och förblivande intryck. Vid ett privat skolmöte för några ar sedan talade Ni bi. a. om yttre och inre skolreformer. Ni erinrade i det samman-
hanget om evangeliets berättelse om den sjuke mannen vid Betesdadammen, som väl sökt men inte fått effektiv hjälp att komma ned i det hälsobringande vattnet, sedan det blivit försatt i rörelse. När han givit sig på vag, var det alltid någon, som kom före honom. Detta vore, menade Ni, en talande bild av huru det i vår bristfulla värld ofta går till beträffande skolan. Det för skolan angelägnaste ar omvårdnaden om skolans inre liv, åtgöranden, som avse att bringa den i intim beröring med de förnyande hälsobringande livskällorna. Men tyvärr ar det sa mycket, som för en dylik strävan ställer sig hindrande i vägen, som vill komma före. Det ar de mångahanda yttre angelägenheterna, frågorna om organisationen, ekonomien o. d. Ni manade till att icke för det yttre, hur viktigt detta an må vara, glömma det inre. När jag då lyssnade till dessa Edra ord, tyckte jag - och jag tycker sa an - att de äro alldeles särskilt tillämpliga i fråga om oss folkskolinspektörer och vår verksamhet. Vi ha ju som en av våra allra viktigaste uppgifter att söka främja skolans inre liv, dess undervisnings- och uppfost-ringsarbete. Och vi söka väl också att efter fattig förmåga i någon mån fylla den uppgiften. Men den ar svår. Och det ar sa mycket annat i tjänsten, som vill komma före, som lägger beslag på snart sagt all vår tid, uppmärksamhet och kraft. Emellertid vilja vi, sa vitt på oss beror, icke glömma Er maning i förevarande avseende. Vi ville gärna betrakta den som Ert testamente till oss folkskolinspektörer.
Slutligen framfördes till generaldirektören en välönskan för framtiden, en tillönskan om en sa vitt möjligt ljus, lycklig och fridfull levnadsafton. Samtidigt uttalades en önskan och förhoppning om att den gamle skolgeneralen ännu under åtskilliga ar måtte få tillfälle och kraft att ur sin erfarenhets rika förråd bära fram i tal eller skrift sådant, som kunde bli till glädje och gagn för skolan och dess arbetare.
Med den önskan och i den förhoppningen, slutade tal., skulle jag vilja tillropa Eder de ord, som man eljest kanske helst riktar till en yngling eller till en man i sina bästa ar, men som synas mig tillämpliga också i förevarande fall, de klassiska orden: vivas, vigeas, floreas! Eller i fri omtydning: Må Du leva länge och lycklig! Må dig beskäras hälsa och krafter! Och må Du blomma - dig själv och andra till glädje - länge, långt in i livets höst! #
Generaldirektören tackade för den vänlighet, som blivit honom bevisad och som djupt rört honom. Det hade för honom varit ett av hans livs största glädjeämnen att efter måttet av sina krafter få vara med i arbetet på den svenska folkskolans utveckling och förkovran. Det funnes efter hans mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
