- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
974

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

974

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 51

Och vad blir nu resultatet av den uppfostringsmetod R. tillämpat? Ur hans teckning av vad han själv menar sig uppnå må följande anföras:

For Emile in i en krets av andra barn och låt honom handla. Du skall snart se, vilken som ar den sannast bildade och mest närmar sig denna ålders fullkomlighet. Bland stadsbarnen ar ingen vigare an han, men alla överträffar han i styrka. Med bondbarnen ar han lika i styrka, men han ar dem överlägsen i vighet. I allt, som icke sträcker sig utom området för barnets fattningsförmåga, dömer, sluter och förutser han bättre an andra. Och vidare: Han ar som skapad till sina lekkamraters ledning och beskydd. Den därtill nödiga rätten och auktoriteten ersattes hos honom genom skicklighet och erfarenhet. Kamraterna skola städse kanna hans överlägsenhet, och de skola lyda honom utan att göra klart .for sig varför.

Detta resultat av uppfostran under de tolv första levnadsåren må väl kunna betraktas som eftersträvansvärt.

Den tredje avdelningen behandlar tiden från 12 till 15 ar. Därmed börjar en ny utvecklingsperiod. Vetgirigheten tilltar, och fältet för densamma vidgas. Emile skall göras uppmärksam på företeelserna i naturen. Genom en mångfald exempel visar R., hur han önskar, att denna undervisning skall bedrivas. En vacker soluppgång blir anledning till undervisning i astronomi. Ett marknadsbesök, varvid en taskspelare gör konster med tillhjälp av en magnet, ger uppslaget till läran om elektriciteten och konstruerandet av en kompass. De geografiska begreppen inläras genom direkta iakttagelser. Det ar den nu modärna hembygdsundervisningen, som inaugureras. Emile skall lära sig göra kartor och grundligt förstå, vad de föreställa. Däremot betyder det foga, om han har dem i huvudet. »Man märke», säger R., »skillnaden mellan våra vanliga lärjungars vetande och min Emiles okunnighet. De förra känna kartorna, och han ritar dem».

Eedan av dessa knapphändiga antydningar framgår, att R. tillämpar den induktiva metoden. Konsekvent följer han den grundsatsen, att själv iakttaga och därav draga slutsatser. Vid undervisningen skall det talas sa litet som möjligt men sa mycket som möjligt göras. Här möta vi ånyo ett modärnt krav, det som man brukar beteckna med ordet självverksamhet eller an modärnare personlig aktivitet.

Även nu ger R. sammanfattningsvis en bild av Emile, sådan han framstår vid slutet av denna period av sin uppfostran. Att den bilden ar idealiserad ligger i öppen dag, men den utmärkes lika fullt av en genial sundhet. Jag citerar:

’Emile äger få kunskaper, men dessa äro hans egna i ordets fulla bemärkelse; han vet intet till hälften. Bland det lilla han vet och grundligen vet, intager den kunskapen det främsta rummet, att det finns mycket, som for honom ar obekant men som han måhända senare skall lära känna, att det finns ännu mera, som andra människor veta och som han aldrig under hela sitt liv kommer att inhämta, samt slutligen att det ar en

oändligt stor mängd andra ting, vilka aldrig ens någon annan människa skall få veta. Han har en universell ande, icke vad hans insikter beträffar, men val vad angår hans förmåga att förvärva sig dem. Han äger en ande öppen, intelligent, färdig till allt och, såsom Montaigne säger, om icke undervisad likväl i stånd att mottaga och .fatta undervisning. - - Jag strävar icke efter att bibringa honom vetenskapen själv utan endast konsten att själv efter behov förvärva sig densamma och att uppskatta den efter dess verkliga värde.

Den fjärde avdelningen skildrar Emiles uppfostran från det sextonde året till hans giftermål. Hittills har han förnämligast genom iakttagelser erhållit kunskap om den yttre världen. Nu har han natt den mognad, att han bör lära känna de sociala förhållandena liksom också människorna själva. Men härvidlag rekommenderar R. en omväg. Människorna lär man bäst känna genom historien, ej i samhällslivet, där de blott söka förställa sig och maskera sina handlingar. I fråga om studiet av historia råder han läraren att vara försiktig med subjektiva omdömen. Endast fakta. Bedöma dem skall lärjungen själv.

Jag vill, säger R., för det mänskliga hjärtat föreslå levnadsbeskrivningar, ty i dessa må människan draga sig tillbaka hur mycket som helst, historieskrivaren .förföljer henne på alla vägar.

Även fabler få nu en plats i undervisningen, enär dessa äro ägnade att göra oss uppmärksamma på våra fel. Sa anser han tiden nu vara inne att införa Emile i religionens värld. Men han vill ej veta av någon lära, sam skall bibringas lärjungen.

Om jag hade, säger han, att ’symboliskt framställa en dumhet, som vore i stånd att reta gallfeber på oss, skulle jag mala en pedant, som undervisade barnen i katekesen.

Emile skall därför ej uppfostras i någon viss religion. Han skall sättas i stånd att själv välja sa som förstånd och samvete bjuda. Hur R. tänkt sig denna undervisning har han närmare angivit i kapitlet »Den savoyiska prästens trosbekännelse», en utveckling av den naturliga religionens idéer. Men han vill ej, att vad han där framhållit skall tjäna som en regel, efter vilken man bör tänka i religiösa ting, utan som ett exempel på det sätt man kan bruka i samtal med sin lärjunge for att ej avvika från den metod han sökt uppställa.

I en femte och avslutande avdelning få vi till slut del av R: s tankar om uppfostran av kvinnlig ungdom. Emile har funnit den kvinna, som skall bli hans ledsagerska genom livet, och det ar hon, som nu far bli typ för den uppfostran R. rekommenderar för hennes kön. Även här fasthåller han vid kravet på naturlighet, men med hänsyn tagen till vad som ar utmärkande för hennes vasen och uppgift.

Tack vare Emile kan R. räknas till pedagogikens stormän. Hans metod har visserligen ej lämpat sig för kopiering inom det offentliga uppfostringsväsen-

det, såsom fallet varit med exempelvis Pestalozzis. Kopiering strider för övrigt mot den rousseauska andan. Vad han skänkt oss ar mera ett program an en metod, ett handlingsprogram, som utan tvivel ar bristfälligt i fråga om detaljerna men genialt i det principiella och till sin syftning. Att ställa lärjungen inför en fortskridande serie av uppgifter, som denne har att lösa och att i valet av dessa följa den utvecklingsgång, som naturen tillämpar både i individens och släktets liv, det ar kontentan av R: s pedagogik. Ar det ej just det problemet vi brottas med nu? Tidens stjärna står i Rousseaus tecken.

Em. Granér.

Betygssåttningen i våra folkskolor.
I ett par nummer av Sv. Ltg har läraren vid Hälsingborgs högre f olksko-lorhrPaulJahrén offentliggjort resultatet av en undervisning angående betygssättningen vid våra folkskolor, närmast Hälsingborgs, från vilka undersökningsmaterialet ar hämtat. Det måste vara ett verkligt jättearbete, som ligger bakom tillkomsten av hr J: s artikel. Han har nämligen undersökt betygen för icke mindre an 43,195 barn, och då för vart och ett av dessa ingå 4-7 ämnen, bygger förf. faktiskt på ett material av 200,000-300,000 betyg. Ur dessa betyg har förf. sedan beräknat medelbetyg, angivna med 4 decimaler, dels ett huvudmedelbetyg, dels ett medelbetyg för varje klass, ett for varje ämne o. s. v. Man måste vara förf. tacksam för allt det arbete han nedlagt på denna sak, och undertecknad tillåter sig uttala en förhoppning om att det insamlade materialet måtte förvaras, sa att det en gång kan bli föremål för en verkligt förutsättningslös och objektiv behandling. Tyvärr har nämligen förf., då det gällt att draga slutsatser av det insamlade materialet, ingalunda lyckats.
Förf: s avsikt med sin uppsats ar att lämna bevis för att den nuvarande betygssättningen i folkskolan i hög grad ar otillfredsställande. För detta ändamål har han uppgjort ett antal tabeller och diagram, avseende att belysa de orättvisor, som enligt förf: s åsikt vidlåda det nuvarande systemet.
Här nedan skall visas, att mycket av vad förf. anser som uttryck för slump, subjektivt godtycke och orättvisa i själva verket ar beroende av naturliga orsaker, som ingalunda kunna avlägsnas genom ett skolöverstyrelsens dekret om gemensamt medelbetyg i landets alla folkskolor.
Förf. har ritat upp ett diagram över medelbetyg för klass. Det visar sig, som var att vänta, att detta får formen av en trappa, som börjar i närheten av betyget Godkänd i småskolans första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0982.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free