Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNINQ.
979
utgör en hållplats på vägen mot detta mål. Den skulle tills vidare få fortbestå men i sa stympat skick och med sa i grunden rubbad självständighet, att dess arbetsmöjligheter för framtiden äventyras.
Ytterligare betonas enstämmigt i en rad uttalanden, att förslaget bottnar i ovilja mot de svenska skolorna och äventyrar den lugna utveckling och det förtroendefulla samarbete, som präglat senaste årens verksamhet inom landets svenska skolväsen.
Attentatet mot den svenska avdelningen av Finlands skolöverstyrelse ar emellertid icke det enda utslaget av animositet mot den svenska befolkningen i Finland, som givits i dessa dagar. En skrivelse med anhållan om universitetets i Hälsingfors fullständiga förfinsk-ning överlämnades den 20 november av de finska studenterna till regeringen. Skrivelsen var undertecknad med omkring 3,000 namn, d. v. s. omkring 90 procent av hela antalet finsktalande studenter. I samband med skrivelsens överlämnande anordnade de finska studenterna ett demonstrationståg, i vilket omkring 2,000 studenter deltogo, till Snellmans staty.v Samma dag inlämnades till regeringen från 400 finska studenter vid tekniska högskolan en skrivelse med begäran om sagda skolas förfinskning.
Som protest häremot anordnade de svenska studenterna ett demonstrationståg till Bunebergs staty. Detta tåg räknade omkring 1,000 deltagare. Senare uppvaktades universitetets rektor av de svenska studentnationernas kuratorer, vilka överlämnade en vid extra möten godkänd skrivelse, vari uttalas bekymmer med anledning av den finska nationalism, som under de senaste åren i allt högre grad gjort sig gällande bland de finska studenterna.
Under det de svenska studenterna således fullt korrekt vande sig till universitetets rektor, gingo de finska studenterna helt frankt förbi universitetsmyndigheterna och vände sig Direkt till^ regeringen. Var det månne regeringens bråd-störtade expedition i skolöverstyrelsefrågan, som gav dem mod till denna sidvördnad mot universitetets styresmän?
Ett annat utslag av ren fientlighet mot svenskarna i Finland om-
1 J. V. Snellman, född svensk, ’formulerade i mitten av 1800-talet den s. k. fennomanska doktrinen, enligt vilken svenskfinnarna betraktades såsom ’främlingar i Finland, och var jämte en annan svensk G. J. Forsman, som sedan kallade sig med det finska namnet Yrjö-Koskinen, upphovsman till de långvariga och bittra språkstriderna mellan fennomaner och svekomaner.
nämnes i nummer 28 av Tidskrift för folkskolan, den svenska lärarföreningens organ. I en ar 1928 tryckt bok, som heter Kansa-koulun lukukirja (Läsbok for folkskolan) finns bland andra berättelser en, som heter Pikku Eljas och handlar om en liten 4-årig gosse. Denne skrot och skroderade om de hjältebragder han skulle utföra, när han bleve stor, och fick då tillfälle att häva ur sig följande (översatt till svenska): »Om jag far en svensksinnad fru, sa hivar jag henne ut genom fönstret och släpper henne aldrig mera in.» Därefter heter det om gossen, » Och sedan blev han sa förtjust, att han skrek.» Meddelaren till tidningen gör bi. a, följande reflexioner:
En förtjusande äktfinsk 4-åring, inte sant!
Tänker man närmare på det faktum, att en sådan läsbok, godkänd av skolstyrelsen, gör sin rond i landets skolor, sa börjar man frysa inför den hätskhet, den ansvarslöshet och den avgrund av finskhet, som här tillåtits. Vilken framtid, vilket samliv skapar man för de två nationaliteterna i landet med dylika giftdroppar i känsliga barnsinnen. Sannerligen, det går för långt.
Man må predika finskhet, men dylika grovheter bör en finsk kultur inte ändå få tillåta sig. Finska skolstyrelsen och undervisningsministern, som bära det högsta ansvaret i detta fall, må se till, att denna läsbok omedelbart blir förbjuden och makulerad samt att utgivarna och förlaget tilldelas sträng varning. Det ar det minsta, som den finska kulturens anseende kräver.
En visserligen orimlig tanke tränger sig på en, då man laser den finska fyra-åringens ord. Tänk om något motsvarande skulle uppspåras i en svensk läsbok för Finlands barn. Vilket larm av tidningar, skolstyrelse och ministrar! Må de nu taga sina egna i öronen.
Inför allt detta måste man fråga sig, om det verkligen ar de s. k. äktfinnarnas mening att förkväva eller utrota allt svenskt i Finland. Det ser ju närmast sa ut. Varnande röster finnas emellertid. En sådan ar det finska socialdemokratiska huvudorganet Suomen Socialdemo-kraattis i Hälsingfors. Enligt Stockholms Tidningen hade sagda organ den 26 nov. en ledare, i vilken behandlades frågan om Finlands utrikespolitik. Däri yttrades bland annat:
Viktigt ar även vårt förhållande till Skandinavien. Det har visserligen hela tiden varit gott, och Finland har härigenom haft den -säkra känslan, att även det moraliska stödet f rån det kulturella Nordens sida vore ägnat att i Europas centra kraftigt och auktoritativt med-
verka till vår självständighets stärkande. Detta goda förhållande har rakt icke försämrats genom finskheten såsom sådan och dess naturliga, berättigade utveckling i ett land, där den finskspråkiga befolkningen utgör den .stora majoriteten, men den omständigheten oroar, att den s. k. äktfinskheten eller den nya nationalistiska rörelse, som icke litar på den gamla finskheten, och som ar synnerligen avog mot den svenska kulturen, språket och autonomien i detta land, kan åstadkomma en för oss ogynnsam avkylning i relationerna med Sverige och därigenom också med de andra nordiska länderna.
Det lider intet tvivel, att denna finska tidning ser klarare an alla de av nationalistiskt övermod förblindade äktfinnar, vilka nu driva sitt spel. De igångsatta attackerna mot den svenska befolkningen och dennas kultur te sig onekligen både såsom kortsynta och orättfärdiga: kortsynta, emedan alla de, som bebo samma land och tillhöra samma rike, nödvändigt måste hålla samman och hjälpas åt, om det skall gå dem val i längden; orättfärdiga, emedan finlandssvenskarna ingenting förbrutit, de äro föregångare i Finland i kulturellt avseende, de ha förmedlat den västerländska kulturen till den finska befolkningen, och de ha visat sig vara lika ärliga och nitiska fosterlandsvänner som äktfinnarna. Till tack därför betraktas de nu av de sistnämnda som »främlingar» i sitt eget land. Snellman präglade ordet på 184:0-talet. Språket visade sin makt över tanken. Med ordet slog tanken rot i äktfinska sinnen, där den sedan omsorgsfullt ammats. När talaren vid Snellmans staty den ^ 20 nov. på nytt inpräntade hos sina äktfinska kamrater, att finlandssvenskarna äro »främlingar» i Finland, förvånar det därför icke, att hans ord vunno genklang hos åhörarna. Men fråga ar, huruvida icke förföljelserna mot den svenska befolkningen slutligen kommer att gå ut över finnarna själva. I längden kan majoriteten i ett land icke ostraffat arbeta på att förtrycka minoriteten. Äktfinnarna gjorde säkerligen klokast i att lyssna till dem bland deras egna, som nu höja ett varningens ord.
ingen bör försumma
att för sina kamrater framhålla betydelsen av att hålla ett
eget exemplar av
Svensk Läraretidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
