Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990
SVENSK LÄRAKETIDNINQ.
Nr 52
en kunnig och lämplig person till föreståndare för den vid läroverket anordnade teoretiska provårskursen, kastade han sina ögon på den unge och driftige seminarieadjunkten Bergqvist och förmådde honom att övergå till nämnda läroverk såsom lektor i kristendom och svenska språket. Sedan dröjde det icke länge, förrän B. även var föreståndare för nyssnämnda provårskurs.
For denna uppgift var B. rätte mannen. Han bröt genast med den föregående traditionella, ratt sa slentrianmässiga lärarutbildningen. Den modärna empiriska psykologien var ny for vårt land, och vid universiteten ville man icke betrakta pedagogiken som en vetenskap. Det vore bara bosch, menade man där. Men B. ville lära sina prov-årskandidater att värdera såväl psykologien som pedagogiken. Framför allt ville han, liksom Pestalozzi på sin tid, psykologisera undervisnings- och upp-fostringsarbetet. Åtskilliga kandidater tyckte till en början, att han krävde for mycket av dem. Under gångna tider hade nämligen provårskandidaterna varit vana att betrakta provåret till dels som ett viloår eller också som ett ar, då de kunde syssla med varjehanda annat an sin pedagogiska utbildning. Under B:s regim gick detta icke längre for sig. Men när provåret led mot slutet, hade de lärt sig att bättre uppskatta den undervisning och ledning, som de av honom hade fått, och då voro de tacksamma därför.
Ar 1899 lämnade B. Lund och övertog rektoratet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad. När det sedan blev fråga om läroverkens omorganisation, var hans framstående pedagogiska verksamhet sa känd och erkänd, att han insattes i den kommitté, som fick i uppdrag att avgiva utredning och förslag rörande sagda omorganisation. Kommitténs förslag avsåg inrättande av realskolor för det lägre åldersstadiet och gymnasier för det högre. Kommittén hade även behandlat frågan om upprättandet av en särskild överstyrelse för läroverken, men förslaget därom hade icke vunnit majoritet i kommittén. Frågan framfördes då i kommitténs betänkande genom en av professor Ernst Carlson avgiven reservation. Riksdagen beslöt i huvudsaklig enlighet med kommitténs förslag men biföll även förslaget om nämnda överstyrelse. I denna överstyrelse ingick B., såsom nämnts, till en början som läroverksråd, men piär överstyrelsens förste överdirektör och chef Ernst Carlson ar 1909 avled, ryckte B. fram till chefsplatsen och blev överdirektör. Vad han som sådan och sedermera längre fram i tiden uträttat för läroverken måste tyvärr av utrymmesskäl här förbigås. *
Ända från- ^sina unga dagar hade emellertid Bergqvist haft ett starkt intresse även för folkskolan. Innan han
som lärjunge vann inträde vid läroverket, hade han själv genomgått en landsbygdsfolkskola. Under sin seminarielä-rartid hade han haft rika tillfällen att vid seminariets övningsskola utöka sin kännedom om folkskolan. Under hela sin lundatid stod han i oavbruten och livlig förbindelse med folkskolans representanter inom lärarkåren, och detta i synnerhet sedan han blivit ledamot av Lunds stads skolråd. Reformsträvandena inom folkskolkåren, särskilt sådana de kommo till uttryck inom Sveriges allmänna folkskollärarförening, följde han noga. Till frågan om folkskolan som bottenskola ställde han sig förstående och sympatisk. Och liksom han med hänförelse och energi arbetade for en god och tidsenlig utbildning av läroverkslärare, var han synnerligen varmt intresserad för en god och tidsenlig fortbildning for folkskolans lärare, detta sa mycket mera, som han av egen erfarenhet kände den tidens bristfälliga lärarutbildning vid seminarierna. När centralstyrelsen för S.
A. F. ar 1897 beslöt startandet av Pedagogiska skrifter och B. anmodades att inträda i litteraturkommittén, tog han därför med glädje emot detta uppdrag, och själv författade han genast för sagda skrifter den monografi rörande Frågans formulering vid undervisningen ur psykologisk, logisk och språklig synpunkt, vilken ingick såsom 2: a häftet i första årgången, ett arbete som med skal kan kallas klassiskt. Det torde icke ha någon motsvarighet på annat språk, och det ar an i dag lika aktuellt som. f or 30 ar sedan. Tilläggas må, att
B. under 18 ar var amanuens hos domkapitlet i Lund och att han där upprepade gånger fick längre tider såsom t. f. konsistorienotarie tjänstgöra i stället for den ordinarie notarien under dennes tjänstledighet. Att han under dessa 18 ar förvärvade sig en grundlig kännedom om alla de folkskolärenden, som ett domkapitel har att handlägga, faller av sig självt.
Sedan B. tillträtt rektoratet i Kristianstad, blev han snart ledamot av stadens skolråd och stod då i ständig personlig beröring med denna stads folkskola och hennes lärarkår. Inom lä-roverkslärarkretsar var det den tiden en allmän mening, att studiet av f rammande sprak nödvändigt måste börja på ett tidigt åldersstadium, innan lärjungarna inhämtat grunderna av sitt modersmål. Från folkskolhåll hävdades däremot på grund av gjorda erfarenheter den meningen, att studiet av främmande sprak med fördel kunde uppskjutas, och att man mycket väl kunde bygga språkstudierna på den avslutade folkskolkursen i svenska språket. B., som ar i besittning av en utomordentligt stor språkkunnighet, var sa livligt intresserad av denna fråga, att han själv, ehuru rektor vid ett högre läroverk, satte sig på katedern i en donationssko-
la i Kristianstad, Dahls skola, vilken mottager sina lärjungar från folkskolans högsta klass, och där gjorde ett försök med att i tyska språket undervisa lärjungar, vilka hade folkskolkursen att bygga på. Försöket slog väl ut. Detta omnämnes som ett bevis för att hans intresse for folkskolan icke var endast platoniskt utan sa djupt allvarligt, att han för detta kunde göra en personlig uppoffring av tid och krafter. Ett annat utslag av detta intresse var B: s omsorger for småskollärarinneutbildningen. Förut hade småskollärarinnor for länet utbildats endast genom två på varandra följande av landstinget underhållna sommarkurser i Kristianstad. B. åtog sig föreståndarskapet för sagda utbildning och omorganiserade den genast, sa att ett ordentligt små-skolseminarium med helårskurser upprättades.
Samma varma nitälskan för folkskolan och folkskolkåren ådagalade han, sedan han inträtt i läroverksöverstyrelsen. Centralstyrelsen för S. A. F. hade till k. m: t ingivit en skrivelse med hemställan om rätt for folkskollärare att under vissa villkor idka studier vid universitet och högskolor. Av de hörda myndigheternas yttranden var intet välvilligare an läroverksöverstyrelsens, vilket gick i tillstyrkande riktning, men sa var det också B. som hade avfattat detsamma.
Allt efter som aren gått och folkskolväsendet utvecklats, hade det ^visat sig vara en ren omöjlighet att inom ecklesiastikdepartementets folkskolbyrå utöva ledningen av detta skolväsen i alla dess mångskiftande grenar. Upprättande av en central ledning for sagda skolväsen var sålunda nödvändig. När folk-undervisnmgskommittén skulle behandla denna fråga, stod B. välvilligt till tjänst. I egenskap av tillkallad sakkunnig bidrog han på grund av sin rika erfarenhet i väsentlig man till den utredning och det förslag, som den 20 dec. ar 1912 avgavs av kommittén. Men det stannade icke därvid. När myndigheterna hade hörts över kommitténs förslag, hade man kommit sa långt fram på året, att det var i sista laget för att få en proposition uppsatt till 1913 års riksdag. I ecklesiastikdepartementet fanns ingen tillgänglig arbetskraft för avfattandet av en sådan proposition. Dåvarande statsrådet Fridtjuv Bergs tanke föll då på överdirektör Bergqvist. Denne befann sig emellertid ute på resa. Han eftertelegraferades, kom och skrev den dryga propositionen. På några dagar gjordes den färdig, och den 16 april lag den på riksdagens bord. Riksdagen ville icke den gången vara med om en gemensam skolöverstyrelse, men den beslöt i stället upprättande av en särskild folkskol-överstyrelse. När denna sedan skulle tillsättas, sökte Fridtjuv Berg förmå Bergqvist att åtaga sig chefskapet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
