Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1000
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 52
mig anförda. l<’ör den intresserade, som vill ha näm ar e upplysningar, ber jag få hänvisa till nedanstående skrifter, vilka säkert kunna erhållas vid hänvändelse till Svenska sparbanksföreningens avdelning far sparpropaganda, Katrineholm.
Bankdir. J. H. Jönsson: Organisation av skolsparrörelse Torsten Palmqvist: Sparverksamheten vid Katrineholms folkskolor 1918- 1927. Sparverksamheten i skolorna inom Oppunda härad (Särtryck ur Oppunda härads sparbanks sjuttiofem-årsskrift 1850-1925).
dciffen.
Vid årsskiftet,
Under det nu tilländalupna året ha som vanligt skuggor och dagrar växlat. Men liksom de kulna och dystra dagarna överflödat, har man också på skolväsendets område fått anteckna mera av sådant, som varit v Kistämmande, an sådant, som varit glädjande och uppmuntrande.
Detta gäller i första hand folksko! kårens lönfråga. Denna kar hade vid 1928 års ingång under måsiga ar väntat på en rättvis lön-st »Silning. Den hade hoppats, att dess tur någon gång skulle komma alt i lönhänseende bli behandlad efter samma principer som andra befattningshavare. Framför allt hade den hoppats, att den ekmanska regeringen skulle åtminstone genom en tillfällig lönförbättring lätta något på de ekonomiska bekymmer, som trycka denna kår. Men nej. Redan vid årets början, då statsverkspropositionen framlades för riksdagen, grusades förhoppningarna. De hade icke utgjort något annat an en hägring, som skimrade och försvann. Pengar hade funnits att tillgå, om regeringen hade velat använda dem för ändamålet. Men att skipa någon smula rättvisa gentemot dem, som ha det ansvarsfulla kallet att undervisa och uppfostra mer an 90 procent av svenska folkets barn5 ingick icke i regeringens politik. Till denna politik hörde i stället att använda medlen för ytterligare nedsättning av skatterna. När finansministern skulle försvara sin åtgärd att avslå centralstyrelsens för S. A. F. och skolöverstyrelsens framställningar i lönfrågan och således ingenting göra för folkskol-
kåren, oaktat medel funnos, måste han därför, såsom vi påvisat i nr 9, tillgripa en sa skruvad och logiskt underhaltig motivering, att en pojke, som i studentexamen presterat motsvarande logiska kullerbyttor, skulle blivit ohjälpligt kuggad.
Under riksdagens gång vaknade emellertid hoppet ånyo. Som bekant väckte hrr J. P.. Johansson och E. Wagnsson i l: a och hr Värner Rydén i 2: a kammaren lika lydande motioner om tillfällig lönförbättring, och en tid såg det ut, som om medel därtill verkligen skulle kunna bliva tillgängliga, utan att de föreslagna skattsänkningarna vedervågades. Men slutligen visade det sig, att de utbrutna arbetskonflikten^ slukade mer av statsinkomsterna an vad hela lönförbättringen skulle kostat, och sa var vägen åter stängd. Emellertid beslöto riksdagens båda kamrar en skrivelse till k. m: t med hemställan, att k. m: t måtte taga under övervägande huruvida förslag till förbättrade lönförhållanden för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor kunde snarast framläggas for riksdagen.
Därmed hade ju lönfrågan ryckt ett större steg framåt an vid någon föregående riksdag efter den senaste lönregleringen, utan tvivel i mycket hög grad beroende på att splittringen inom folkskolkåren blivit genom representantskapets tillkomst hävd. Regeringens åtgärd med anledning av riksdagens begäran bestod i tillsättande av 192S års lönkommitté, för vars tillkomst och ’sammansättning vi redogjort i nr 28. Kommittén tilläts emellertid icke att förutsättningslöst gå till sitt arbete. Beträffande folkskolans och andra lärare var huvudsaken för regeringen icke att dessa befattningshavare skulle komma att intaga en rättvis lönställning i jämförelse med andra utan att lönregleringen för dem skulle genomföras »med mindre kostnad för statsverket, an som enligt det tidigare framlagda förslaget (lärarlönkommitténs) förutsatts». Rättfärdighetssynpunkten har undanskjutits och ersatts med den gamla enbart på lärarna tillämpade och mångfaldigt missbrukade
statsfinansiella synpunkten. Med hänsyn såväl härtill som till kommitténs sammansättning - folk-skolkårens och läroverkslärarkårens representanter äro ju endast två och utgöra således en ringa minoritet - har man sannerligen ganska svårt att motse kommitténs förslag med några ljusare förhoppningar för lärarkårernas vidkommande.
Beträffande skolväsendet i övrigt synes det, som om den frisinnade regeringen ar 1927 hade till den grad förlyft sig på sitt skolreformförslag, som dock hyvsades av socialdemokrater och bondeförbun-dare, att den ar 1928 hade förlorat all motståndskraft mot de påträngande reaktionära krafterna. När den framlade sitt förslag rörande den kommunala flickskolan, visade det sig nämligen, att den hade f rån-fallit sin ståndpunkt av 1927, försakat sig själv och tagit på sig högerns skepelse. Regeringen slog följe med högern, och därigenom vanns majoritet i riksdagen för det odemokratiska förslaget, varigenom bi. a. den mångåriga av riksdagen förut strängt upprätthållna principen, att staten icke skulle ekonomiskt understödja privata eller kommunala skolklasser, som vore parallella med folkskolans, bröts.
Denna åtgärd träder i sa mycket skarpare belysning, om man erinrar sig även den attack mot folkundervisningen, som gjordes genom en av hr Arne Forsell jämte 27 andra högerrnän i 2: a kammaren väckt motion angående förvandling av det nuvarande förslagsanslaget för avlöning åt lärare vid folkskolor till ett fast anslag, som icke finge överskridas. Syftet var uppenbart. Man ville, såsom vi då påpekade, sätta en spärr mot folkskolans utveckling. Attacken misslyckades, ehuru lir Lindman själv gick i elden för motionen. När det sedan blev fråga om anslaget till den kommunala flickskolan, inte ville högern då göra detta anslag till fast. Nej, då var högerns intresse för att sätta stopp för de automatiska anslagen alldeles bortblåst, och hela högern röstade gladeligen for att sagda anslag skulle göras till förslagsan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
