- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
1006

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1006

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 52

där förut ingen vit man satt sin fot. Des&a skildringar hålla läsaren i en oavbruten spänning, ty det ar hart när övermänskliga besvärligheter, upptäcktsresanden här har att kämpa med. Infödingarna äro vidskepliga, och han har all möjlig möda att få dem med på sina färder. Faror av alla slag hota den, som vågar sig in i urskogens gömslen. Pytonormen hotar hans liv vid flera tillfällen, men som genom ett under kommer han undan. Vid båtfärderna på floderna inträffa katastrofer, som kosta både båtar och surt förvärvade skatter, men livet slipper han sätta till.

Härefter söker förf. i fem kapitel »att i sa nara anslutning till nakna, oförfalskade sanningen som möjligt belysa de inre förhållandena i det enda land i världen, som ägeis och styres av en vit rajah, Sarawak». Det lilla leksakslandet lever sitt eget liv där långt borta i fjärran Östern, och tack vare en den mest stränga censur har man lyckats hålla den civiliserade världen okunnig om rätta förhållandet. Förf. säger sig kanna som sin plikt att ta ett fast grepp om yxskaftet, ehuru han vet, att det kommer att väcka stort uppseende. De få individer i den lilla staten, som ännu inte degenerationen fått hand om, ha uppmanat förf.: »Vi vaga intet saga, men vi hoppas, att ni som fri man kommer att skriva sanningen om vara dagars ovärdiga Sarawak.»

Det ar fruktansvärda förhållanden, som äro rådande i det lilla sekreta landet. Sarawak daterar sin historia från ar 1839, då lyckoriddaren James Brooke landade på dess stränder och blev dess förste vite styresman. Under hans kraftfulla regering blev det ordning och reda i landet, och välståndet växte. Sarawak har stannat i Brooke’s slakt, men den nuvarande rajahn har inga egenskaper gemensamma med sin stamfader. For närvarande går allt i slöhetens tecken, och man ställer om, ,så att de vita män, vilka komma dit for att bekläda någon ämbetspost, ej äro alltför mycket intellektuellt utvecklade. Följden blir, att de flesta, som komma dit, bli liksom de, vilka äro där förut - degenererade. Det lilla lilleputtslandjet tycks skötas av sig självt,

Med anledning av dr Mjöberg» avslöjanden kommer hela världen att få upp ögonen for hur de vita bete sig på denna avlägsna utpost, och det står klart, att något måste göras. Förf. anser, att frågan skulle lösas på basta sättet, om »Old Britannia» toge hand om detta mest avlägsna och anonyma av alla protektorat.

De tjugo sista kapitlen äro de från undervisningssynpunkt miest intressanta, Vi få här i avrundade skildringar en »god föreställning om det brokiga människomaterial och de egendomliga själsliga drag, som utmärka invånarna på Borneo, huvud j ägarnas ö par pré-férenee». Förf. ar tydligen val förtro-

gen med infödingarnas levnadsförhållanden och föreställningar, och ur reli-gionshistorisk synpunkt äro dessa skildringar synnerligen värdefulla. Han har ej blott gjort iakttagelser utan även sökt dessas förklaring.

Borneo ar ett formligt mosaikfält av raser och tungomål, en modärn Babylons förbistring. Forskarna ha gjort fruktlösa försök att utröna härstamningen, och.man har nu enats om att indela de 30 å 40 olika folkslagen i fem huvudgrupper. Den högtstående av dessa ar de s. k. sjödayakerna. Då förf. sedermera går att behandla Bor-Tieofolkens andliga utveckling, blir det också denna huvudgrupp, som far vara utgångspunkt, ty det skulle ju vara en ren omöjlighet att göra en uttömmande och komparativ behandling av alla Borneos folk.

Bomeomänniskorna äro i högsta grad naturbarn. Deras sinnen ha natt en skarp utbildning genom vanan att avläsa och avlyssna allt i den omgivande naturen. Men de hysa också en djupt

rotad fruktan for naturkrafterna och dessias yttringar. Allt ovanligt och märkvärdigt hyser en ande, som; det gäller att blidka med offer. Intressant ar förf: s skildring av hur han för några infödingar förutsade en stundande solföirmörkelse, varigenom hans anseende steg märkbart, eftersom folket trodde, att han stod i maskopi med överjordiska makter.

Det skulle föra for långt att här ingå på varje kapitel. Det ar emellertid en mängd intressanta synpunkter, som förf. kommer’ med. I synnerhet fängslar framställningen och förklaringen av huvudjägeriet.

Boken ar prydd med över 200 bilder och 2 kartor, som på ett ypperligt och åskådligt satt underlätta förståendet av allt det myckna nya förf. framlägger.

Jag hoppas, att jag genom dessa rader lyckats fasta någon lärares uppmärksamhet på denna bok. Lat ej tjockleken avskräcka! Den bereder ett ovanligt nöje vid läsningen och kommer att bliva fruktbärande for undervisningen.

DAMERNAS EGEN

MED VECKANS SKÖRD

av nyheter, aktuella och k ni tur el la, kommer Odun Ull de svenska hemmen

IDUN ar ez2 vaken, intelligent och angenäm ciceron i tidens alla frågor

IDZINAar stolta litlerära traditioner som en slak av Sveriges basta pennor stärker, och fullföljer

IDUN ar dä rf or oumbärlig och oersäll-lig f Or de bildade svenska kvinnorna

: Zlppl. Si lit- Uppl ft 15:-

n n 9’~ » n 8 :-

Prenumerera i god Hd l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/1014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free