Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr l
i geografi och räkning, ta skriftliga förhör. Måhända kunna sådana anordnas även i historia, åtminstone i den man man ar angelägen att slå fast vissa fakta. Att den nödvändiga kontrollen i modersmålet knytes till ’barnens skriftliga arbeten behöver knappast påpekas.
Räkneundervisningen ar i B 2-ekolan ett ganska bekymmersamt problem. Icke sällan sker denna undervisning sa, att barnen manas att »fortsätta där de slutade sist», medan läraren har mottagning framme vid katedern for de barn, som behöva hjälp. Undervisningen blir därigenom individuell, och det betraktas stundom som summan av all metodisk erfarenhet. Det ar dock inte sa säkert. Barnens väntetid i raden ar förspilld tid, som aldrig kommer åter. Felet kan förebyggas genom ett behändigt knep, som jag hörde P. O. Andersson i Valbo första gången peka på: barnen gå fram och sticka sitt »visitkort» underst i den hög kort, som markera de hjälpbehövande. Efter korten plockas barnen fram i tur och ordning. Det låter säga sig och ar utmärkt, när vissa större sammanhang gemensamt genom-gåtts utan att alla vunnit önskvärd klarhet. Den viktigaste invändningen mot en renodlad individuell räkneun-dervisining med större antal barn ligger dock däri, att läraren förlorar mycken tid genom att nödgas upprepa samma förklaring ett otal gånger.
Vi prövade i ’Stallet ungefär följande arbetsgång: Vid räknetimmens början kommo barnen i den grupp, som hade att gripa sig an med något principiellt nytt, fram till tavlan - hela klungan. (Metoden att låta ett barn stå framme vid tavlan och rakna, medan de andra följa med, ar nog den sämsta av alla, Det artar sig alltför lätt att bli, såsom dr Karl Nordlund påpekar i »Läraren och lärarens gärning», en privat uppgörelse mellan läraren och delikventen.) Med gruppen går man sa igenom det nya, gång på gång och från olika synpunkter. Därvid ar det sannolikt bast att läraren sköter om den skrivning; på tavlan, som kan vara nödvändig. När allt ar klart, vandrar gruppen till sin arbetsplats och tar i tu med innötnings-arbetet, medan en annan grupp kommer fram och följer lärarens utredning. I regel hunno vi med två eller tre grupper varje lektion och beräknade ändå ha tid över for individuell hjälp. Lärarens kontrollarbete vid räkningen underlättas i väsentlig grad, om ett barn inom gruppen far ha hand om facitboken och stå till tjänst med upplysningar och - kanske även - direkt kontroll. Antalet ratta räkneexempel inför facitinnehavaren i en protokollsbok for gruppen, eventuellt i grafisk form.
Den utan gensägelse viktigaste förutsättningen för ett gott resultat av B 2-skolans arbete ar en effektiv anordning av de tysta övningarna. De viktigaste kraven härvidlag synas vara följande.
De tysta övningarna skola kunna sättas snabbt i gång, de skola stå i intimt samband med den omedelbara undervisningen och främja fördjupning’ i resp. ämnen, de skola vara formellt bildande, framför allt i sådan riktning, att barnen vänjas vid arbete på egen hand, kunna utnyttja olika hjälpmedel o. s. v.
I vissa ämnen löses frågan om tysta övningar tämligen av sig själv. Sa ar fallet med räkning och vissa sidor av modersmålet. Räkneböckerna lämna rika tillfällen till tysta övningar, och de for en tid sedan utkomna räknebladen av C. N. Hedegård samt av C. G. Hallsten m. fi. tjäna på ett förträffligt satt samma syfte. I modersmålet lämna de vanliga övningsböckerna i regel tillräckligt arbetsmaterial, särskilt i form av språkbyggnadsövningar, medan de däremot stundom försumma lämpliga arbetsuppgifter i rättskrivning, vilka dock, såsom t. ex. Haage och Ohlander visat, mycket väl kunna anordnas såsom tysta övningar. Utrymmet hindrar mig att här gå in på frågan om vilka övningsböcker som stå till förfogande. Jag hänvisar till lektor Ågrens artikel »Språkbyggnadsövningar i några läroböcker for folkskolan», införd i Skola och Samhälle nr 2 1923, och går förbi de övningsböcker, som utkommit senare.
I undervisningsplanens arbetsordningar upptages bland de tysta övningarna även tyst läsning. Vid de ovan relaterade undervisningsförsöken prövade vi denna form av tyst övning. Till en början visade den sig knappast lämplig. Läsningen fångade icke barnens uppmärksamhet i sådan grad, att de kunde förbli ostörda av den andra undervisningsgruppens arbete. För egen del var jag betänkt på att slopa denna form av tyst övning, men den bibehölls dock, fastän i en modifierad form. Erfarenheten från de tysta övningarna i andra .ämnen, varom strax skall talas, gav ett uppslag, som sedan allmänt utnyttjades. Den tysta läsningen förbands med vissa bestämda uppgifter. Skulle barnen läsa endast for att läsa ett stycke, sa fastnade innehållet ganska dåligt och uppmärksamheten var spridd, som nyss nämndes. Men hade barnen bestämda uppgifter att lösa under och genom; läsningen, ställde sig saken helt annorlunda, Det ar den gamla och goda Hans Larssonska sanningen, att barnen skola ha ett ärende, som går igen. Och ärendet skall vara påtagligt och ej alltför svårartat. Som exempel kan anföras följande : Viktor Rydberg var medelpunkten i läsundervisningen under några dagar. Som tyst övning hade klasserna 5 och 6 att tyst läsa igenom läsboksstycket om honom men med detta ärende: sök ratt på sådant, siom ni i nästa uppsatsskrivning skulle vilja berätta i en uppsats om Viktor Rydbergs barndom! Ni får gärna ha papper och penna uppe och anteckna det ni behöver minnas. Läsningen gicik utmärkt, pennorna voro i flitig verksamhet och -f- det icke minst värde-
fulla - barnen skrevo en följande timme en bra uppsats om Viktor Rydbergs barndom. En annan gång hade barnen till uppgift att i läsboksstycken taga ratt på vissa fakta, som antyddes genom frågor, uppskrivna på svarta tavlan. Övningen blev härigenom värdefull i flera avseenden. Uppmärksamheten koncentrerades, och barnen vandes att med en viss målmedvetenhet söka huvudinnehållet i det lästa, en konst som ar lika värdefull som försummad. Ett annat ärende, som stundom kan knytas till den tysta läsningen, ar att barnen bereda sig för en mera nyanserad och uttrycksfull uppläsning av ett stycke i bunden form.
De minst värdefulla tysta övningarna i modersmålet ’äro tvivelsutan de rena avskrivningsiövningarna, och dock ha de, åtminstone förr, varit sa gott som ensamma herrar på täppan.
I geografi, naturlära och historia saknade vi tysta övningar, som voro sa lätt mobiliserbara som i modersmålet och räkning. Vi lärare, som hade att handleda undervisningsövningarna i B 2-skolan, kommo därför samman och utarbetade en serie tysta övningar, som eleverna sedan, i den man det visade sig behövligt, kompletterade. Att vi därvid valde kortsystemet, låg nara till hands - vi leva i Daltonsystemets tidevarv, och någon sammanhängande framställning i bokform av tysta övningar i något av dessa ämnen förelåg icke då. Uppgifterna mångfaldigades i sa många exemplar, att barnen kunde erhålla var sitt. Uppgifterna valdes och formulerades sa, att barnen sa vitt möjligt skulle kunna reda sig på egen hand och dessutom få tillfälle att anlita olika undervisningshjälpmedel, t, ex. karta, lärobok, läsbok, almanacka, Sveriges kommunikationer o. s. v. Några exempel på dessa arbetskort må anföras.
I geografi behandlades! bi. a. Bohuslän. Tre arbetskort utarbetades, som gåvo tysta övningar i anslutning till den muntliga undervisningen. De voro följande :
Arbetsuppgifter i geografi 1.
Skriv med tillhjälp av karta ovh lärobok en uppsats om Bohuslän!
1. Hur långt’och. -brett ar BohusMn? (Rita av kartans skala på en pappersremsa oc(h mat avstånden!)
2. Hur långt ar det ifrån Göteborg till Uddevalla»?
3. Hur långt ar det från Göteborg till Strömstad?
4. Hur långt ar det mellan Lysekil och Strömstad ?
5. Vad kallats samlingen av öar och skar utanför kusten?
6. Vilken >är den största ön?
7. Längden och bredden på denna ö?
8. Vilka andra stora öar finns det?
9. Vad heter havet utanför Bohuslän ?
10. Vilka äro de största fjordarna?
11. Vad heter den största insjön?
12. Åt vilket håll avrinner dess’vatten?
13. Vilka äro Bohusläns städer?
14. Angiv deras läige!
15. Räkna upp några -av Bohusläns fiskelägen !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
