Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr I
SVENSK LÄEARETIDNINGL
bygden, en femtedel ungefär kommer på städerna. Men i S. A. F:s centralstyrelse ser det annorlunda ut. Av de femton ledamöterna äro nämligen ej färre an tretton stadsrepresentanter. Man förstår således, att landsbygden kan behöva bli mera företrädd. Och att man måste välja sammanslutningens väg för att nå detta mål blir också tydligt i betraktande av att såväl de manliga lärarna som lärarinnorna och småskollärarinnorna tidigare äga sina olika intresseförbund med årliga kongresser.
E>n anledning bland andra till att landsbygdens lärare och lärarinnor mera an hittills önska göra sin röst hord i skolfrågorna ligger också i den omständigheten, att de senaste femton årens skollagstiftning - man kan särskilt tänka på en sådan ny institution som fortsättningsskolan - uppenbarligen tagit mera hänsyn till städernas speciella behov an till landsbygdens säregna och ofta olika förhållanden.
Någon strid med de nu befintliga förbunden avses rakt inte, framhåller hr Arnell, vi sätta i synnerhet som vårt syfte att stödja S. A. F., Sveriges allmänna folkskollärarförening. Det ar en gammal förening med gott anseende.
Tanken på vår sammanslutning ar inte alldeles ny. Den kom upp i juni månad. Och sedan dess har man undersökt den resonans, som uppslaget kan påräkna, ej blott i Skåne och angränsande distrikt utan i många olika delar av Sverige. Alla landsbygdens lärare och lärarinnor har man visserligen inte hunnit tillfråga, men överallt, där man hört sig för, har intresset för föreningsprojektet visat sig livligt, och önskningar ha uttalats, att Skåne härvidlag borde gå i spetsen.
Enligt vad hr Arnell vidare upplyste, har av Skånedistriktets omkring 2,300 lärare och lärarinnor redan 1,800 anslutit sig till den nya föreningen. Det ar visserligen 500 kvar, men början ar ju god. Och förhoppningar om liknande framgång hyser man även beträf-lande Sveriges övriga landskap, i vilka meningen ar att möten av samma slag som det nu i Eslöv hållna omsider skola anordnas.
"Allt för Alla" och "Lunds
Dagblad" bereda ej plats
för beriktigande!!.
I Sv. (Ltg 1928 nr 49 påtalades å ledande plats under rubriken Eja, vore vi där! de grovt felaktiga uppgifter rörande folkskolkå-rens löner, som till allmänhetens, förvillande utspritts genom tidskriften Allt för Alla. Det kunde givetvis .förväntas, att sagda uppgifter skulle i samma tidskrift korrigeras av S. A. F:s pressombudsman hr Viktor Fredriksson. Denne har också försökt att få rättelser införda i tidskriften men förgäves. Allt för Alla har hittills icke velat låta sina läsare få veta sanningen i denna fråga. En lundatidning, Lunds Dagblad, -har likaledes vägrat att intaga av hr F. gjorda beriktiganden i andra frågor. Med anledning härav har hr Fredriksson lämnat Sv. Ltg följande redogörelse for vad som från hans sida blivit åtgjort i saken.
Med anledning av att en mängd lärare i olika delar av landet tillställt undertecknad urklipp, dels av i denna tidning förut påtalade felaktiga lönuppgifter i nr 49 av tidskriften »Allt för Alla», dels av tvänne insändare i »Lunds Dagblad» rörande fortsättningsskolan och tillsättningen av lärare i folkskolan samt anhållit, att dessa uttalanden skulle bemötas, får jag meddela följande.
I hänvändelse av den 30 nov. till »Allt för Alla» fäste jag tidskriftens
uppmärksamhet på de felaktiga uppgifterna och anhöll, att redaktionen själv måtte beriktiga desamma vid ett nytt svar på frågan om folkskollärarenens storlek. Sedan två nummer av tidskriften därefter utkommit, utan att något beriktigande kommit till synes, hemställde jag på nytt, att rättelse måtte införas, detta sa mycket mer som det visat sig, att tidskriftens felaktiga svar till skada för lärarna utnyttjats av motståndarna till en lönreglering. Dessutom bifogades porto med anhållan om meddelande om huruvida rättelse komme att införas.
Efter detta ha ytterligare två nummer av tidskriften i fråga utkommit. Något beriktigande förekommer icke heller här, liksom jag ej heller erhållit svar på något av breven. Under sådana förhållanden får man väl antaga, att »Allt för Alla» icke har for avsikt att vidare taga befattning med frågan.
Vad beträffar »Lunds Dagblad» tillställdes denna tidning den 18 dec. följande artikel med anhållan om dess publicering:
Kommunerna och skolan.
I Lunds Dagblad förekom för några dagar sedan ett par anonyma inlägg rörande dels tillsättningen av lärare i folkskolan, dels fortsättningsskolans impopularitet på landsbygden. Då i dessa båda insändare framföras både felaktiga och vilseledande uppgifter beträffande de berörda frågorna, får jag hemställa om plats for nedanstående.
»En aktad lantman» skriver sålunda bi. a.: »Bland alla politiska partier råder nämligen en djup ovilja mot denna skolform (iortsätt-ningsskölan). Den ar som sa mycket annat i skolväg ursprungligen tillkommen för att skaffa lärarna extra inkomster.» Det må med anledning härav erinras om att den obligatoriska .fortsättningsskolan införts av just de politiska partier, som nu sägas betrakta densamma med sådan ovilja. Som bekant var det riksdagen och icke lärarna, som ar 1918 beslutade, att praktiska ungdomsskolor skulle upprättas. Motiveringen för denna reform var icke heller den, som en aktad lantman nu uppgivit. Den svenska riksdagen har an i dag icke kunnat förmås att bevilja folkskolans lärare ens den lönreglering, som andra befattningshavare åtnjutit sedan snart tio ar tillbaka. Långt mindre har den tänkt på att skaffa lärarna extra inkomster.
I en redogörelse för de av 1918 års riksdag beslutade skolformerna framhöll generaldirektör Bergqvist, att grundtankarna i det nya skolsystemet vore bi. a., att »minderårighets-tiden, däri inbegripet den tidigare ungdomsåldern, bör användas till att bygga upp en grundval av kvalificerad arbetsduglighet, sam-hällsduglighet och personlig duglighet». Vidare hette det, att »det bör icke bero på en tillfällighet, allra minst på fattigdom, huruvida den unge individen verkligen skall komma i åtnjutande av den utbildning han behöver iör sin blivande gärning i livet». Som synes var det samhällets och ungdomens intressen, som förestavade reformen. Om nu denna ungdom, såsom »en aktad lantman» uppgiver, »icke bryr sig om» undervisningen, vore det väl rimligare, om insändaren vände sig med en uppmaning till de unga att bättre utnyttja möjligheterna till undervisning, an att han söker misstänkliggöra folkskolans lärare.
Vad beträffar insändaren: »Kommunernas självbestämningsrätt kringskäres», bygger även denna på felaktiga utgångspunkter. »En
ny attack mot den kommunala självstyrelsens princip skulle göras», heter det i densamma, »ifall hr Värner Rydén et consortes finge sin vilja igenom. Då skulle man inom församlingarna ej längre ha rätt att tillsätta folkskollärare och lärarinnor». Insändaren syftar tydligen på den diskussion rörande lärartill-sättningarna, som en längre tid pågått i en stockholmstidning. Då upprinnelsen till denna diskussion ar att söka inom lärarkåren, får det väl likaledes antagas, att med »consortes» avses folkskolans lärare.
Sona belysande iör hur felorienterad insändaren ar i denna fråga må slutorden i hr Rydéns uttalande till ovannämnda tidning anföras: »Nej, slutar hr Rydén, sin urgamla rätt att själv välja och själv rosta ar det icke troligt att svensken vill avhända sig, vare sig valet gäller präst eller skollärare». I »Folkskollärarnas Tidning» möter man en liknande uppfattning. Tidningen skriver bi. a.: »Vilka åsikter som an göra sig gällande i fråga om’ tillsättning av folkskollärare rader naturligtvis enighet därom att den för tjänsten lämpligaste bör tillsättas. Ett i laga former och under preciserade bestämmelser rörande meriternas värdesättning tillkommet förslag bör innebära garantier mot det lokala godtycket - släkt-, kotteri- och partirelationer - men å andra sidan bevara landsförsamlingarnas ratt att själva utse sina folkskollärare.
Att orättvisor begås vid lärarvalen, sa som dessa nu förrättas, torde insändaren vara tämligen ensam om att söka bortförklara. Ingen av de personer, som uttalat sig i frågan, har, sa långt undertecknad funnit, kunnat eller velat förneka, att godtycket kan ha tämligen fritt spelrum vid dessa val. Frågan ar blott, hur en ändring till det bättre skall kunna åstadkommas, utan att några berättigade intressen trädas for nara.
Detta manuskript återsändes emellertid av »Lunds Dagblad» utan att något annat meddelande an redaktionens visitkort bifogades. Vid telefonförfrågan hos tidningens redaktion i saken har endast den upplysningen kunnat erhållas, att min insändare överlämnats till direktören, vilken träffat avgörande angående densamma.
Göteborg den 28 dec. 1928.
Viktor Fredriksson.
Nya författningar.
I Svensk författningssamling ha följande nya författningar utkommit:
Nr 426.
Kungl. Maj: ts stadga för kommunala flickskolor; given Stockholms slott den 24 september 1928.
Nr 463.
Kungl. Maj: ts kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom. 3 och § 15 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk-och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning; given Stockholms slott den 7 december 1928.
Kungl. Maj: t har i anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna, att § 10 mom. 3 och § 16 i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning skola hava följande ändrade lydelse:
§ 10.
3. Ordinarie folkskollärare - - - i utlandet.
Har ordinarie folkskollärare sin tjänstgöring förlagd på sådant sätt, att jämlikt § 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
