Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
SVENSK LÄEARETIDNING.
Nr l
mom. 5 statsbidrag till hans avlöning utgår enligt de lör lärare vid småskola gällande grunder, skall denna omständighet icke utgöra hinder för honom att för uppflyttning i högre löngrad tillgodoräkna sig den tid, han bestritt dylik tjänstgöring.
§ 15.
1. For ordinarie -> .- - vara berättigad.
2. För extra------- - kvinnlig lärare.
3. För vikarie -------och vikarien ar man:
skillnaden mellan arvodet lör manlig och kvinnlig vikarie å tjänsten.
4. For vikarie-------- å tjänsten.
5. Har ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande folkskollärare sin . tjänstgöring uteslutande eller till övervägande delen förlagd till de klasser i lolkskolan, vilka enligt det för skoldistriktet gällande reglementet utgöra småskolstadiet, skall statsbidrag till avlöning av sådan lärare utgå enligt de för lärare i motsvarande ställning vid småskola i § 16 angivna grunder.
Vid beräkning av lärarens tjänstgöring enligt nästföregående .stycke skall hänsyn tagas till varje kalenderhalvår for sig; och skall lärare, som tjänstgjort å småskolstadiet mera an hälften av det på sådant halvår belöpande antalet tjänstgöringsdagar, anses hava haft sin tjänstgöring lörlagd till övervägande delen å detta stadium, dock att tjänstgöring vid läraravdelning, som jämlikt lör distriktet gällande reglemente omfattar såväl småskol-som folkskolstadiet, skall anses vara förlagd till lolkskolstadiet.
Ar lärare, varom nu ar fråga, berättigad till ålderstillägg, skall statsbidraget, såvitt angår sådant tillägg, utgå med det belopp, som skulle hava tillkommit distriktet för lärare vid småskola i motsvarande löngrad.
Denna kungörelse träder i kraft den l januari 1929.
Övergångsbestämmelse.
Därest skoldistrikt lör kalenderåret 1928 åtnjutit statsbidrag till avlöning av folkskollärare med sådan tjänstgöring, som i § 15 mom. 5 avses, äger distriktet att till och med utgången av kalenderåret 1942 till avlöning av folkskollärare med här avsedd tjänstgöring, utöver det enligt § 15 mom. 5 utgående statsbidraget for under vederbörande ar anställda sådana lärare, åtnjuta ett belopp, motsvarande for kalenderåret 1929 14/15, för kalenderåret 1930 13/15, för kalenderåret 1931 12/15 o. s. v. av skillnaden mellan statsbidraget för kalenderåret 192’8 för då anställda folkskollärare med ifrågavarande tjänstgöring och det belopp, distriktet skolat för samma lärare åtnjuta, därest de i § 15 mom. 5 angivna grunder ägt tillämpning redan sistnämnda ar; dock må distriktet i intet fall till avlöning av ifrågavarande folkskollärare utbekomma statsbidrag med högre belopp an som enligt nu gällande grunder skolat utgå for de folkskollärare, vilka under respektive kalenderår till här ifrågavarande omfattning tjänstgjort på småskolstadiet.
Det alla etc.
GUSTAF.
(L. e.)
Cl. Lindskog.
Anmälan om ändrad adress för tidningens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till var expedition.
Fel i distribneringen av tidningen (om några nummer utebli eller dylikt) anmäles å posten, ej hos oss.
Skolmöten på 90-talet.
Kulturbilder.
Föreningslivet företer i sina banor samma vågrörelser, som mota oss i allmänhet i alla det mänskliga livets yttringar, an på toppen av högvåg, an nere i djupaste vågdal. Även föreningslivet inom S. A. F. har genomgått samma utvecklingsfaser. Jag ämnar ej analysera orsakerna härtill eller uppställa några hypoteser för ena eller andra fallet. I detta sammanhang bör det vara nog att konstatera, att, såvitt jag kunnat bedöma mötesreferaten i Svensk Läraretidning, föreningsverksamheten inom S. A. F. synes glädjande nog ha lämnat den vågdal, i vilken den flerstädes i Sveriges bygder varit nere, och strävar i stället uppåt höjderna till de ljusa utsiktsbergen. Jag vill nu i det följande till minnesglad hågkomst för de äldre och till äggelse och uppmuntran för de yngre inom kåren framleta några bilder från 90-talets lärarmöten.
Svensk Läraretidnings årgångar äro givetvis härför ypperliga källor för hithörande forskning, men som mötesreferaten här äro vanligtvis sammanfattade i starkt koncentrerad form, väljer jag i stället landsortstidningarnas mötesskildringar, enär dessa ofta lämna fylliga och intressanta interiörer ur den kollegiala samvaron och sprida därmed en livfull kolorit över bilderna. Landsortspressen var i regel väl representerad vid mötena, ofta medverkade tidningsmännen med föredrag och värdefulla inlägg i diskussionerna, lärarna voro i allmänhet också medarbetare i pressen, varför mötesreferat och skolans intressen i allmänhet fingo en fyllig plats i tidningarna.
Sommaren 1892 var de stora skolmö-tenas tid. Ej mindre an sju sådana höllos denna sommar, nämligen för Skara stift i Falköping, för Visby stift i Visby, för Linköpings stift i Motala, för Lunds stift i Malmö och för Växjö stift i Jönköping, dessutom ett större möte för Södermanland i Gnesta och för Örebro län i Örebro.
Av dessa möten synes Jönköpingsmötet ha utmärkt sig for synnerligen lyckade anordningar. Förmiddagarna användes till de egentliga förhandlingarna, och eftermiddagarna voro ägnade till besök i industriella etablissement, utfärder, samkväm o. s. v. Bland f ästerna blev särskilt avskedsfästen å E-omlaborgs gamla fästningsvallar stämningsfull, enligt en livfull skildring i Smålands Allehanda, vilken skildring ar belysande för den tidens samkvämsprogram, varför jag anför några brottstycken därur.
Vid 4-tiden på e. m. ångade »Visingsö», flaggprydd och fullastad med mötesdeltagare, ur hamnen med Huskvarna som mål. Sedan landstigningen lyckligt skett, ringlade sig längs vägen uppåt Huskvarna ett långt tåg av herrar och damer med det blågula mötesmärket på bröstet. Vid Huskvarna delade sig taget i två avdelningar: en mindre, som tog
vägen uppåt södra sidan av fallen, och en större, som snart fyllde de stora fabrikslokalerna, vilka välvilligt öppnats for mötesdeltagarna.
Den storslagna och romantiskt sköna naturen verkade överväldigande på främlingarna, i synnerhet på slättborna. Från H. ställdes färden till Romlaborgs täcka och skuggiga konditori. Vädret var hela eftermiddagen det härligaste; solen strålade åter varm efter flera dagars ideligt regnande, och i de lummiga små gångarnas svalka kändes det skönt efter Huskvarnapromenadens ansträngningar.
Sedan rikliga floder av kaffe och kolsyrat vatten förtärts, bestegs den av unga björkar kransade tillfälliga talarstolen av ingenjör Friberg, som med hela pieteten hos älskaren och vännen av våra fornminnen och med historikerns enkelhet och fruktan for obestyrkta fakta i korthet redogjorde for vad man känner om Sanna församling och Romlaborgs gamla fästes historia, framvisade på just den grund, där de avspelats, och med de gamla vallarna till ram. Föredraget hälsades med applåder och följdes av »Vårt land», sjunget unisont.
Mötets ordförande Alfr. Dalin frambar mötets tack till herr Friberg samt till sångarna, som under utflykten aldrig tröttnade att låta höra sina stämningsfulla bitar.
Folkskolinspektören herr Franzén besteg nu talarstolen och uttalade mötets tack till Huskvarna etablissement och till dess å Romla-borg närvarande chefer, kamrer Hård av Segerstad och ingenjör Hedlund, for det visade tillmötesgåendet, utbragte han ett leve för Huskvarna fabriker.
Med snabba steg skyndade kamrer Hård upp i talarstolen samt höll ett med värme och schwung framsagt tal, klart till formen och innerligt till innehållet, vilket vart utan gensägelse mötets stämningsfullaste tal och tog åhörarna med storm. Han tackade för leveropen och ansåg sig, då brukspatron Tham var frånvarande, skyldig att med några ord besvara dem. Han talte om vad främlingarna sett i Huskvarna, nämligen ett idogt, gudfruktigt och sedigt släkte vid arbetet. Han gav uttryck åt de förhoppningar man läste inom Småland vid folkskolan, att den skulle veta att hos det uppväxande släktet bevara denna anda, och åt hoppet, att Huskvarna arbetarskaror även i framtiden skulle bliva lika intelligenta, idoga och gudfruktiga som nu. Men då man fäste sådana stora förhoppningar vid folkskolans arbete, kunde det för alla i H. ej vara annat an en stor glädje att se den man, som satt i spetsen för H. skolor, även inom kamratkretsen njuta ett sa högt förtroende, att han hedrats med ordförandeplatsen vid mötet. Talaren slöt med ett leve for hr Dalin.
Härpå avsjöngs unisont »Du gamla, du fria, du fjällhöga nord».
Sångarna läto hora det ena stämningsfulla stycket efter det andra. Sommarkvällen kom med sin frid, »Stilla skuggor», Geijers härliga tondikt, ljöd i den skymmande kvällen. Känslovågorna slogo höga, ju närmare avskedets stund kom. Kjerulfs vackra kvartett »Solvirkning» med dess stämningsfulla solo for tenorbaryton kom dessa vågor att slå ännu högre.
Då skyndade i talarstolen upp fröken Vetterlind, som frambar mötets tack till pressen och utbragte ett leve lör Sveriges fria och upplysta press.
Nu tonade basarnas kraftiga inledning till den Vennerbergska hymnen: »Hor oss Svea».
Och känslovågorna svallade höga och yrande, de måste hava ett utbrott. Vårt älskade fosterland med dess folkskolor, där sa många rikt begåvade och energiska personer verka, vår fria press, var upplysning, det fria och gudfruktiga släkte, som svettas och släpar, arbetar med tanke, hand och plog i dessa älskade bygder, de framdragna minnena fr&a det förflutna, de väckande förhoppningarna om det kommande, de manande ropen om ansvaret i det Iramtida arbetet- allt detta koncentrerade sig i en enda känsla, som fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
