Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur l
SVENSK LÄRARETIDNING.
11
jublande luft, när Dalin besteg talarstolen och föreslog såsom en värdig avslutning på mötet ett fyrfaldigt leve för fosterjorden. Kraftiga, enstämmiga, ansvarstunga klungo leveropen från dessa män och kvinnor i den ljumma sommarkvällen. Det lat som ett jubel, som ett tack för det förflutna, som ett heligt löfte för det kommande. Alla hattar strökos av och med blottade huvud sjöng man unisont »Vårt land». Det låg som en religiös stämning över den fosterländska hymnen, som steg mot blånande himmel, och i mången lärarinnas fagra ögon glänste tårar, och i mången lärares allvarliga drag arbetade det krampaktigt, när han ville tillbakahålla de tårar, som hotade att tränga fram och i vilka yrde känslosvallets skum, som de hårt spända nerverna sökte hindra.
Ångvisslan från »Visingsö» manade otåligt till uppbrott, taget av herrar och damer med blågula rosetter på bröstet ringlade tillbaka till stranden, och mellan dess brutna led körde fröken Palmkvist från Hälsingborg i yrande fart på sin gummiskodda velociped, vars varningsklocka klingade oavbrutet.
Men det var ej blott de stora skolmötena, som under 90-talets pedagogiska Sturm- and drangtid intogo höjderna, utan även kretsmötena ute i bygderna hävdade sin plats i solen. Även vid dessa mindre skolmöten var alltid ortspressen starkt representerad och refererade utförligt mötesförhandlingarna; man synes ha haft särskild håg att dröja vicl de kamratliga samkväm, som gärna förbundits med de pedagogiska förhandlingarna. Av det ovanligt rika material, som tidningsårgångarna från denna tid lämnar, utväljer jag två.
I en bergslagstidning gör en möteadeltagare ett skolmöte i M. till föremal för en episk skildring enligt de homeriska diktarnas versmått.. Sa skriver märket »Sub umbra» i tidningen.
Lärarmötet i M----------r.
Strålande fager och blomsmyckad skön bådade junidagen att giva vad skolans och uppfostrans målsmän, gynnare och vänner under glad förhoppning väntade, då mötet för S.- N:s Skolförening avhölls vid M-rs skola. Besviken ej heller någon blev. Solen slösade rikt sitt guld över kullar, dalar och lunder, blom-doftsmättade vindar fläktade svalka och smekte, och uti Floras akustiskt välbyggda sal på vita, smäckra pelare ett valv fullövade kronor med stänk av himmelsblått emellan seglande ulltappar, tävlade trast och bofink, lövsångare och siska i livliga, glada melodier. Ej blott naturens rika behag och fängslande mångfald var det, som junidagen bjöd. Både för tanke och sinne, hjärta, huvud och kropp sörjdes med riklig förplägning.
Anspråkslöst, en trogen bild av landsbygdens skolhus, skymtade M-rs tvenne skolhus fram, då vi svängde om krönet på liden invid, dagen till ära flaggprydda båda, därtill högt på sin stång svajade ännu en tredje.
Värd och värdinna leende mötte oss nu, skakade trofast vår hand och bjöd oss välkomna. Sa församlades från flertalet skolor i orten, från H., irån S., från A. och A:s L. lärare och lärarinnor. Hedrade ock vårt möte H-rs präster och några inbjudna damer. Sedan man hälsat varann och en stund beundrat den omgivande vackra naturen, fördes vi in i folkskolsalen, fästligt prydd med flaggor, blommor och grönt. Bänkarna stodo i dag ej ordnade i snörräta rader, ej på katedern satt med sträng och allvarlig panna magistern i dag; bänkarna bildade bord och längs mitten av salen ett större, på vilket smakfullt och dekorativt rätter inbjudande ordnats.
Sa under förtroligt samspråk en kaffefrukost åts, varefter alla glada och mätta intogo plats i småskolsalen, även denna av vänliga händer smyckad. Mötet öppnades nu med
bön och psalmsång, varefter vänsälle ordföranden i värdigt framsagd hälsning bjöd oss alla välkomna att deltaga i dagens förhandlingar. Minde ock desslikes, om den sköna naturen och sommarens fägring, som lockat oss alla ut från skoldamm och färla att uppfriskas till sinne och håg och samla spänstiga krafter.
Sångkören trädde nu fram. Ledd av klockaren i H. höjde den »Sångarfanan», och under mötets lopp tonade an uti salen, an uti fria naturen »Glad såsom fågeln i morgonstunden» sången att »Våren ar kommen» både »Över fjärden (och) över sjön» här till »Vårt land», det »Härliga land»; samtliga bringade ock sin hyllning »Du gamla, du fria», som utav kören besjungits i »Hell dig».
Katedern beträddes nu av en bland de yngre i kåren, och ledigt och innehållsrikt var det fängslande föredraget. De ämnen, som därefter gåvo till liv ett lärorikt, mångsidigt samtal, voro ju både av vikt för skolan och uppfostrans bästa. Värmda av ungdomlig håg för ädla, fast strävsamma målet, bröto de unga en lans för reformer i frågan. Äldre kämpar i fostrarnas led, grånade ren under arbetets möda, rika på erfarenhetsrön och ägande samlade inre skatter, delade dessa ut i värderika inlägg i saken.
Men solen sa vänligt log och lockade ut oss åter. I ungdomlig, oskyldig glädje ställdes de unga i ring i enkla barnalekar.
Värd och värdinna, älskvärda båda, artiga, vänliga bjödo oss in till det rikt försedda middagsbordet. Fritt var nu ordet, och några angenämt tillbragta timmar runno nu han, och innan man visste det av, förtidigt vi tyckte, var det på tid att säga farväl. Först dock ett hjärtevarmt tack, ett leve och ljudligt hurra för värd och värdinna. Och mötet för alla nu var ett minne av solblänk på knaggliga skolmästarstigen.
Att de livligt frekventerade kretsmötena följde med sekelskiftet in i vårt århundrade finna vi av de fylliga mötesreferaten i skol- och dagspressen vid och åren närmast efter sekelskiftet. Om ett lärarmöte i det fagra Södermanland lämnar Södermanlands Nyheter en skarpt tagen närbild den 3 juni 1901.
Lärarmötet i Bettna.
Efter ett omväxlande och tilltalande program höll Nyköpingskretsens lärarförening sitt ordinarie sommarmöte i Bettna förra lördagen. Mötet var talrikt besökt. Samtliga kretsens skoldistrikt voro representerade. Från Nyköping voro alla lärare utom en närvarande. Bland personer utom lärarkåren, vilka hedrade mötet med sin närvaro, märktes kontraktsprosten F. i Lunda, pastor J. i Vrena och ett tiotal bettnabor. Kl. 10,30 samlades mötesdeltagarna i den vackert belägna kyrkskolan, varefter föreningens ordförande, hr Flodkvist i Vrena, sedan psalmen 394 v. l-2 gemensamt avsjungits, öppnade mötet med bön och en om varm känsla och eldad håg för lärarens kall och skolans sak genomandad hälsuing. Han yttrade bland annat:.
Måhända gives^ det intet arbete, som äger sa djupt ingripande fosterländsk betydelse, som ar i sa hög grad avgörande för fäderneslandets framtid som skollärarens. I skolan skall den unge danas till en medborgare i samhället, och skolan ar till det mesta sådan, som lärarkåren ar. För vart lands lärare kräves därför av var och en att med öppet öga för samfundslivets alla företeelser, med redlig och modig strävan for det rättas seger taga del ej blott av vardagslivets små spörsmål utan ock av de stora frågorna, vilkas besvarande ar av vikt för skolan, och att öppet säga sin mening ut om de krafter, som leda skolan, och de villkor, under vilka vi leva.
Ej syftar jag därhän, att vi, lärare och lärarinnor, ensamma kunna uppnå sa stora resultat. Det ar fast mera hela folket, som har att allt mer rikta sin tanke på det uppväxande släktets uppfostran. Inom vår riksförsamling har ock skolan allt mer omhuldats, och
gott vore, om Ivar Månssons ord: »folkskolan ar svenska folkets ögonsten», bleve förverkligad hos hela folket. Det ar ju lättare att arbeta for en sak, då man vet, att sympati och förståelse av ens kall följa.
I det dagliga livets id och släp händer sa ofta, att under det var och en ar upptagen med att sköta sina speciella sysslor, man underskattar och missförstår innebörden och be-sikaffenheten av den verksamhet, som av andra samhällsmedborgare utövas. Den bristande beröringen de olika samhällselementen sinsemellan alstrar då lätt en inbördes misstro. Just för att förebygga slikt äro möten som dessa på sin plats och böra ivrigt begagnas, ävenså föräldramöten.
Å dessa våra små anspråkslösa möten kunna vi ju ej uträtta några storverk men vilja dock genom dem bilda en länk i kedjan. Vi äro ju anda alla, ehuru av skilda åldrar och stånd, söner och döttrar av vårt kara Sverige, och sa som detta vårt land nu ar oss kart, vilja vi också, att det skall förbliva. Må vi, föräldrar, målsmän och uppfostrare genom exempel i kärlek och samförstånd, i offer och tillit dana »det framtidens hopp» vi hava i våra händer till ett ännu lyckligare släkte. Och må skaldens ord hos oss vinna genklang:
Ära Gud och fosterlandet! Frihet, ljus och fred, vare det föreningsbandet mellan vara led!
Må vi lära högt att tanka sa i stort som smått och i arv åt barnen skänka allt vad bäst vi fått.
Vårda må vi fadrens minnen, deras kraft och tro, och i barnens varma sinnen bringa dem att gro!
Fromma, enkla seder mana fram till liv igen och av folkets söner dana vakna, starka män.
Sedan protokollet från (föregående möte blivit uppläst och godkänt samt programmet för dagens möte antagits, höll hr A. V. Larsson i Tunaberg ett livfullt och med god humor kryddat föredrag om »Trädgårdsskötseln i folkskolan».
En liten vald kör, anförd av direktör Z., lat höra några vackra sånger, varefter samtliga mötesdeltagare i »våningen inunder» bjödos på kaffe av herrskapet Mörk. Sedan »Vårvindar friska» åter fört deltagarna samman i möteslokalen, följde behandling av kretsens föreningsangelägenheter, varefter till diskussionsämne upptogs frågan om »Föräldramötens betydelse för skolarbetet».
(Referatet över såväl inledningsföredraget som den givande diskussionen ar utförligt refererat i anförda tidning.)
Sedan de egentliga mötesförhandlingarna voro till ända, avslöts mötets officiella del med välsignelsen och ps. 500 v. 7.
Hade den delen a/v programmet^ som hittills blivit utförd, varit både lärorik och intresseväckande, sa blevo de följande numren uteslutande av angenämaste slag. I sommar-fager bygd spridde sig deltagarna att bese de vackra, om konst och smak vittnande trädgårdsanläggningarna vid skolan och i dess omgivningar. I det vördnadsbjudande templet på kullen samlades man, och mäktiga, fylliga ljödo orgelns toner oss till mötes, och skönare an annars ljöd sången.
Från kyrkan bar det av till »Gästis», där en splendid middag intogs under familjär stämning. Efter middagen följde sa enligt programmet »samkväm och kaffe !i det gröna» - allt presterades i hr W-s vackra trädgård. Här följde nu en stund av den mest angenäma och otvungna samvaro. Med blick sa solvarm och hag sa ungdomsfrisk, säger vår referent, upplivades i kamrat- och vänkretsen gamla minnen, halvt förglömda bekantskaper odlades och nya gjordes, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
