Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 2
sen for kommunala mellanskolan. I styrelsen för Första-majblomman ar han sedan flera ar tillbaka medlem. Lindén har från trycket utgivit Kyrkohistoriska bilder samt i samarbete med E. Castegren Geometriska arbetsuppgifter. Han har också omarbetat den av Alfr. Dalin utgivna Valda bibeltexter.
Att Lindén ar en arbetsmänniska av ovanliga matt har redan antytts. Bland hans övriga personliga egenskaper märkas hans urbana satt att umgås med människor, hans jämna lynne, som aldrig kommer honom att förlora kontrollen över sig själv, och hans enkla, anspråkslösa framträdande utan minsta spår av översitteri eller förmanslater. Lindens kärlek till skolan och barnen, hans sam-vetsgrannhet och plikttrohet i uppfyllandet av sina uppdrag, hans säkra omdöme, hans grundliga förtrogenhet med lagar och författningar och hans rapphet i utförandet av honom åliggande uppgifter göra honom till en god chef för den stora skola han fått att leda.
Då Alfr. Lindén nu fyller femtio ar, ar det många såväl av hans forna elever som av kollegerna vid hans skola, som med tacksamhet erinra sig vad han under de gångna aren uträttat, och som önska honom halsa och krafter till att ännu i många ar gagna det samhälle och den skola han under sa mänga ar troget och oegennyttigt tjänat.
fif.
J. Fröberg död.
Efter ett längre avtynande avled julafton i sitt hem i Göteborg förre skolfö-reståndaren Johannes Fröberg i en ålder av 80 ar, närmast sörjd av efterlevande maka (i andra giftet) och barn. Den avlidne var född ar 1848 i Häglinge i Skåne och genomgick, efter att förut ha tjänstgjort någon tid som småskollärare, Lunds seminarium. Utexaminerad därifrån 1870 verkade F. som lärare först i Lomma, sedermera, från 1883, i Jönköping. Vid den åldrige J. J. Holmbergs avgång från föreståndarbefattningen
vid Willinska fattigfriskolan i Göteborg (en stiftelse från 1767) blev F. hans efterträdare och kvarstannade där tills för blott några få ar sedan. Här nedlade han, liksom överallt där han verkade, ett plikttroget och redbart arbete. Varmt intresserad for kristendomsundervis-iiingen var F. i sin kraft dagar en ivrig och ganska stridbar motståndare till sådana riktningar, som enligt hans förmenande bidrogo att försvaga detta ämnes ställning i skolan.
Chefsombytet i skolöverstyrelsen.
När arbetet i skolöverstyrelsen för året 1928 var avslutat den 31 december, samlades överstyrelsens samtliga befattningshavare, uppgående till över ett 80-tal, i ämbetsverkets stora sessionslokal för att högtidligen taga avsked av sin avgående scef generaldirektör Bergquist.
Generaldirektören tog först ordet och höll till överstyrelsens personal följande avskedstal:
»När jag nu för sista gången i min egenskap av chef för skolöverstyrelsen står inför Eder samlade krets, känner jag ett djupt behov att få till Eder uttala ett hjärtligt tack. Jag ar den äldste bland Eder icke blott till levnadsåren utan också i överstyrelsens tjänst. Jag har sett Eder samtliga vinna inträde i överstyrelsen - jag har i de flesta fallen på ett eller annat sätt själv medverkat till Eder anställning här - och jag har åtminstone i någon mån kunnat följa Edert arbete och lära känna Edra personliga förutsättningar för arbetet.
De krav, som i detta avseende ställas, äro givetvis olika allt efter de olika arbetsuppgifter, som här föreligga. Men det finns också krav, som äro gemensamma för samtliga befattningshavare - dessa må nu i övrigt intaga vilken ställning som helst inom verket. Till dessa krav höra i främsta rummet kravet på trohet och redbarhet i gärningen och på intresse för verkets uppgifter och en viss månhet om verket, dess anseende och heder. Till de gemensamma kraven hör också kravet på känsla av samhörighet och medansvarighet - kravet på ärlighet och öppenhet i det personliga umgänget, allt bestämda förutsättningar for ett gott kamratskap.
När jag i denna stund ser tillbaka på det kvartssekel, som jag nu i det närmaste tillhört överstyrelsen i dess skiftande faser, och tänker på de många män och kvinnor, som under denna tid varit anställda i överstyrelsen och här arbetat vid varandras sida, sa ar det för mig en utomordentlig glädje att såsom ett allmänt faktum kunna konstatera redbarhet och trohet i arbetet och ett gott kamratskap. Glädjen ar sa mycket större, som det givetvis i ett sa omfattande verk so,m överstyrelsen med
dess i vissa avseenden åtskilda avdelningar lätt nog kunna uppstå anledningar till slitningar och strider.
I denna stund finns det i min själ ingen varmare önskan, an att det goda förhållande, som jag nu trott mig kunna konstatera, också må få bestå under överstyrelsens kommande dagar.
For egen del vill jag i ödmjukt och erkännsamt sinne tacka för den godhet och välvilja, som under de flydda åren blivit mig bevisad från mina arbetskamraters sida, i vilken ställning de nu an må hava befunnit sig. Det har ytterst sällan inträffat att jag måst fullgöra en verkschefs bittraste plikt - att ge uttryck av missnöje mot de underlydande; det har däremot oändligen ofta inträffat, att mitt hjärta varit fullt av tacksamhet och glädje vid tanken på det redbara och skickliga arbete, som här utförts. Jag har en känsla av att jag i stort sett mötts av förtroende och förståelse; jag har därpå mottagit sa oändligt många bevis både i ord och gärning. I denna avskedets stund försvinner för mig varje missljud inför mångfalden av de ljusa minnen, som nu tränga sig på.
Skolan står både till sin uppgift och i sitt arbete i alltför nära samband med samhällsutvecklingen i dess helhet för att den icke skulle ha en livlig känning av de strider, som på detta område utkämpas; skolan står därjämte i sa nara förbindelse med hemmen och med hela den känslovärld, som där omger förhållandet mellan föräldrar och barn, att det icke kan undgås, att missnöjets och missförståndets vindar nå även skolan; slutligen ar lärarens gärning av den art, att det för honom ar svårare an for de flesta att bevara balansen mellan herrekänslan och tjänarekänslan - därav framkallas lätt nog en spänning både uppåt och nedåt, som kan väcka en orosstämning i skolans värld. Av allt detta har givetvis skolöverstyrelsen känning. Det bildar sig an här, an där oväderscentra, som med större eller mindre bestämdhet röra sig hän mot den centrala ledningen och urladda sig kring denna. Hur många gånger har jag icke i stunder, då detta inträffat, kunnat med glädje och tacksamhet däremot ställa det personliga lugnet och friden inom överstyrelsen själv. Jag har haft en% känsla, närmast liknande den man erfar, när man en kulen höstkväll sitter vid härden i sin ljusa och varma stuga och hör höststormarna och slagregnet rasa kring knutarna. Man låter det storma och känner sig lugn. En sådan känslostämning har varit av oerhörd betydelse för min arbetslust och min arbetskraft. Jag tackar Eder i denna stund på det hjärtligaste för de många bidrag Ni lämnat till denna.
Och sa drager jag mig nu tillbaka. När jag för snart 48 ar sedan som ung 20-årig magister trädde in i skolans tjänst, stod livet för mig fullt av ljusa förhoppningar. Den centrala punkten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
