Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 2
Det nya lärarförbundets syfte har hr Olofs- j son klargjort i följande artikel. j
Vad ar meningen?
Såsom framgår av en notis på annat ställe i detta nummer har en ny lärar-sammanslutning, Sveriges landsbygds lärar- och lärarinneförbund, startats i Skåne. Enligt av Eslövsmötet lämnat uppdrag får undertecknad härmed framlägga de skäl, som drivit fram denna nya organisation, samt vad meningen med densamma ar.
Landsbygdens lärare och lärarinnor ha alltid varit i överväldigande majoritet inom S. A. F. De ha bildat den breda och solida bas, på vilken föreningen vilat och vuxit sig stark. Detta oaktat har landsbygden alltid i Centralstyrelsen representerats av en försvinnande liten minoritet, för närvarande endast en femtedel. Vem bar skulden till detta, man ar frestad säga löjliga förhållande f Skulden kan ej ligga hos centralstyrelsen, då denna ju icke förnyar sig själv. Den kan ej tillvitas Sv. Ltg, som ej med fog kan sägas ha tagit parti i valstriderna. Att städernas lärare nominerat dugande kandidater och sedan framgångsrikt arbetat för dessas inval i Centralstyrelsen ar ju alldeles i sin ordning och på intet sätt klandervärt. Skulden till missförhållandet ligger givetvis hos landsbygdslärarna själva. Deras kandidater ha merendels endast varit bygdekandidater, de ha ej framförts av någon organisation utan endast av enskilda insändare i Sv. Ltg och fördenskull legat under i valstriden.
Sa kan det icke få fortfara, utan att S. A. F. tar skada därav. En av orsakerna, om an icke den viktigaste, till avfallet från S. A. F. ar, att många bland landsbygdens lärare och lärarinnor börjat kanna vantrevnad i S. A. F. på grund av landsbygdens missgynnade ställning. Att råda bot på detta ar en av den nystartade S. L. L. F :s viktigaste och närmast liggande uppgifter. Det har alltmer blivit klart för landsbygdens skolfolk, att S. A. F. ar i fara, och att man ej kan undvara densamma.
Man kan givetvis invända, att för vinnande av nämnda syfte ingen ny organisation behöves. Teoretiskt sett ar naturligtvis denna invändning fullkomligt riktig, men S. A. F :s historia visar, att det praktiskt taget ar omöjligt för landsbygden att komma till sin rätt, och detta synes nu vara ännu svårare an någonsin förut, sedan kandidatnomineringen till centralstyrelsevalen alltmer tagits om hand av grupporganisationerna, vilka i sin ordning styras av städernas lärarkårer.
Ligger det då verkligen sa stor vikt uppå om landsbygdens representanter äro flera eller färre i Centralstyrelsen? Om S. A. F. endast vore en fackförening, d. v. s. endast ett organ för bevakandet av kårens ekonomiska in-tr ssen, sa betydde det kanske inte sa värst mycket. Men det ar och har all-
tid varit S. A. F:s styrka, att den va- ; rit något annat och mera an en fack- , förening. Det ar därigenom den kunnat göra sin betydande och bestående insats I i svensk skolpolitik under de senaste årtiondena.
Den rena landsbygdens skolväsen skiljer sig i mycket från städernas. Landsbygden har sina speciella skolty-per, i vilka det dagliga skolarbetet måste läggas efter delvis andra linjer an i städernas skolor, och som fordra andra arbetsmetoder speciellt avpassade efter dessa skolors egenart. Men detta ar inte på långt när allt. Landsbygdens skola arbetar i en helt annan miljö, inte endast i yttre, materiellt hänseende utan även, och detta ar inte minst viktigt, i en helt annan andlig miljö.
För en mansålder sedan kom det sällan eller aldrig i fråga, att statens myndigheter vid utredningen av skolproblem anlitade folkskolans lärare som sakkunniga. De ansågos tydligen ej kompetenta därtill. S. A. F :s ihärdiga arbete och dess framsynta ledning har åstadkommit en genomgripande ändring häri. Numera ar det en självklar sak, att man vid utredning av skolspörsmål begagnar sig av folkskolans män och kvinnor, och dessa ha till stor del utvalts just bland Centralstyrelsens ledamöter. Detta ar en av orsakerna till att S. A. F. kommit att få sa stor betydelse för den svenska folkskolans utveckling.
Då nu emellertid Centralstyrelsen sa gott som uteslutande bestått av stadslärare, har dessas syn på saken kanske i väl stor utsträckning satt sin prägel på skollagstiftningen i dess många skiftande former. Det kan ligga fara i att söka stöpa om landsbygdens skolor i en form, som egentligen och ursprungligen ar gjord för stadsskolan. Det kan gå med landsbygdsskolan som med ett alltför hårt och olämpligt beskuret fruktträd. Den kan komma att bära mindre och sämre frukt, an om den fått utveckla sig efter sin egenart.
Det sagda innebär intet underkännande av Centralstyrelsens arbete och intresse, f or landsbygdsskolans sak. Den livliga anslutningen på landsbygden till S. A. F. visar tillräckligt tydligt, hur högt man skattar dess betydelsefulla insats på detta område. Men denna insats skulle utan tvivel ha blivit ännu betydelsefullare, om Centralstyrelsen inom’ sig ägt en rikare tillgång på grundlig sakkunskap i fråga om landsbygden. En sådan grundlig sakkunskap kan emellertid icke vinnas utan genom mångårigt arbete på landsbygden, ett eller annat års arbete under ungdomstiden räcker ej till att skapa den.
Yrkandet på landsbygdslärarnas rättvisare representation i Centralstyrelsen innebär sålunda strävandet att tillföra denna styrelse en form av sakkunskap, som den hittills i allt för hög grad saknat, för att därigenom göra den an mer skickad att utföra sitt betydelsefulla
värv. Det innebär landsbygdslärarnas krav på rätt att få ha ett ord med i laget, då viktiga beslut i skolfrågor skola behandlas och avgöras.
Detta krav innebär däremot icke en uppmaning till kamp mellan stad och landsbygd. Det innebär endast en fordran på att landsbygdsskolan blir erkänd som en med stadsskolan likvärdig institution och att slippa från något slags underklassmärke.
S. L. L. F. vill ej splittra utan ena, den ställer sig icke utanför S. A. F. utan inom densamma. Den vill inte uppta någon kamp med grupporganisationerna. Den vill ej upptaga strid med någon annan an med den, som vill skada och försvaga S. A. F.
Detta ar meningen.
Karl Olofsson.
Ur vår praktik.
Tyst läsning.
I gällande undervisningsplan för rikets folkskolor heter det härom:
Övning i tyst läsning bor, särskilt med hänsyn till dess betydelse för vinnande av en snabb överblick över innehållet, förekomma, sa snart lärjungarna vunnit allmän färdighet att obehindrat läsa dem förelagda lämpliga texter utan hjälp av läraren. Till de första övningarna böra väljas enkla berättelser. For att förvissa sig om i vad mån övningen medför önskad verkan, bör läraren låta lärjungar var för sig redogöra för innehållet i det lästa.
Under den gångna höstterminen har jag mer an förr infört systematiska övningar i tyst läsning i A-skolans sjätte klass. Att börja med anslog jag en timme pr vecka till tyst läsning, efter någon månad två av de fyra för tal- och läs-övningar. I början av terminen fick den elev, som eventuellt inte hade lust att läsa, syssla med något annat i stället, t. ex. teckning. Efter några veckors förlopp sysslade emellertid alla eleverna med läsningen.
Barnen ha fått läsa dels artiklar efter eget val i olika läsböcker, dels och framför allt resskildringår och andra artiklar av intresse, vilka jag klippt ur tidningar av olika slag och placerat i en tom skolbänk. I lägre klasser kan det kanske passa också med vissa sagoböcker, i de högsta klasserna torde eleverna däremot böra syssla mera med läsning av sådant, som ar hämtat från det verkliga livet: skildringar från resor, som gått av stapeln i vår egen tid, biologiska artiklar, personlighetsskildringar ur det kulturella livet m. m. I sjätte klassen skall också förekomma »korta föredrag». I viss utsträckning ha eleverna fått på de’tysta lästimmarna nedskriva sina föredrag. Det ar de av mig hopsamlade tidningsartiklarna som mest intresserat.
Nå, kontrollen då ? Ibland få eleverna å någon lästimme berätta, varom de läste förra timmen för fri läsning. En enligt mitt förmenande bättre kontroll vinnes däremot, om eleverna några gånger un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
