Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 2
SVENSK LÄRARETIDNING.
27.
der terminens lopp vid uppsatsskrivningen få nedskriva sina minnen från föregående fria eller tysta lästimme. I stället för att som i vanliga fall få 5-6 ämnen att välja på få de vid dessa uppsatstimmar till enda uppgift att redogöra för vad de läste den förra tysta lästimmen. Några exempel på dylika uppsatser återges här nedan:
En fri arbetstimme i skolan.
(Somliga lästimmar få vi göra vad vi vill i skolan. I dag läste jag om skeppsbrutna män på ön Indefatigable. Det var några män, som voro ute och seglade och kommo in i ett stiltjebälte på Stora oceanen. Där voro de i en månad, men när de sågo, att det inte kom någon vind, beslöt kaptenen, att de skulle söka uppsöka Galapagosöarna. Biter tre dagars rodd var provianten slut, och efter fyra dagars rodd var vattnet slut. Då måste de dricka havsvatten, Efter tio dagars rodd fingo de se land borta vid horisonten. Sedan fingo de se att det var Indefatigable. När de hade kommit i land, drogo de inte upp båten. De gingo först inåt ön för att uppsöka vatten. När de kommo tillbaka, var båten sönderslagen av vågorna. I två och en halv månad åto de rått sköldpadds-kött och drucko sköldpaddornas blod. När de hade varit där i två och en halv månad, föll det en tändsticka från kockens ficka. Sedan fick han se att han hade en hel tändsticksask i fickan. Då gjorde de upp en eld och kokade sköldpaddsköttet. När de hade varit där i tre månader, fingo de se ett fartyg på havet. Då vinkade de, sa att fartyget kom till ön och förde dem därifrån.
Subjekt och predikat ha understrukits i varje sats, subjektet med ett och predikatet med två streck. Vid skrivningen få inte tidningsurklippen eller läsböckerna användas. Däremot kartorna.
Vad jag sysslade med den förra timmen för fri läsning:
På den sista fria lästimmen läste jag en resskildring av en man, som rest genom Amerikas förenta stater. Han landsteg i Halifax, som ligger på östra kusten av Nordamerika. Han reste på tåg till Montriol och vidare genom hela förenta staterna ända till västkusten.
På sin resa träffade han på en man, vilken kommit till Amerika som en fattig yngling. Under vintrarna hade han sysslat med skogsarbete. Men under somrarna hade han varit dräng åt en farmare. Därav hade han fått ihop sa mycket penningar, att han hade köpt en farm och nu var en rik farmare. Han hade också varit gift i Amerika, men hans hustru hade dött. Hon hade då efterlämnat en son, som blev en bra hjälp åt sin läder.
Ännu ett exempel:
Förra arbetstimmen isysslade jag med att läsa. Då läste jag om kaf-feodlingen i Brasilien. När kaffebönorna äro mogna, plockar man av ,dam och lägger dem på marken för att torka. Sedan rensas och sköljas bönorna. Därefter har man i dem i säckar. For att brasilianarna skola få bättre kaffe, brygga de det. Från Brasilien utskeppas mycket kaffe.
En annan oelev har läst pm lapparnas liv, en om fångsten av grindvalar vid Färöarna, åter en annan om en man, som var i Afrika och filmade djur, särskilt giraffer, vilkas liv beskrives utförligt o. s. v. Det skulle här föra f or långt att återgiva alla intressanta uppsatser, varför de citerade få vara nog för denna gång.
Alltnog! Den tysta läsningen, som val annars huvudsakligen användes av eleverna vid överläsning av hemuppgifter,
ar en intressant läsform, som särskilt i de högre klasserna bör komma till användning lika mycket som högläsningen.
T. Liljeholm.
dagen.
Småskollärarutbildningen.
Lärokursens utsträckning till tre ar.
Vi ha förut meddelat, att dels centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, dels ock styrelsen för småskolsemina-riernas lärarförening hos k. m: t gjort framställning om utsträckning av utbildningstiden vid små-skolseminarierna till tre ar, och i Sv. Ltg 1928 nr 50 meddelade vi i största korthet, att skolöverstyrelsens majoritet efter vederbörande myndigheters hörande och egen verkställd utredning kommit till det resultat, att överstyrelsen icke för närvarande kunnat tillstyrka bifall till förberörda framställningar. Mot detta beslut hade emellertid föredraganden lir Sven Nylund reserverat sig och yrkat, att överstyrelsens yttrande redan nu -skulle gatt i tillstyrkande riktning. Vi skola i dag ytterligare något beröra det ifrågavarande ärendet.
Eftersom centralstyrelsens skrivelse i ärendet innehöll en framställning även om småskolsemina-riernas snara förstatligande, liar även detta spörsmål berörts av ett stort antal av de nu hörda myndigheterna. Då emellertid huvudfrågan nu varit den om lärokursens längd, må här endast i förbigående meddelas, att de myndigheter, som yttrat sig om förstatligandet, livligt tillstyrkt detsamma och till och med funnit snara åtgärder i dylik riktning sa angelägna, att, såsom i många fall framhållits, inga andra reformer i samband därmed borde få ställa sig hindrande i vägen.
Vad beträffar förslaget om lärokursens förlängning till tre ar ha domkapitlen med undantag av de i Uppsala, Västerås och Luleå avstyrkt detsamma.
Folkskolinspektör erna y vilka närmast representera den sakkunskap, som det tillkommer att från mera allmänna synpunkter bedöma de nuvarande småskollärarinnornas duglighet och resultatet av deras arbete, stå inför den nu föreliggande frågan mycket splittrade. Medan samtliga inspektörer i Luleå och Härnösands stift, sålunda det egent-
liga Norrland, enhälligt vitsordat behovet av en förbättrad småskollärarinneutbildning och tillstyrkt förslaget om 3-årig utbildning, hava av inspektörerna i mellersta och södra Sverige ungefär halva antalet avgivit tillstyrkande och halva antalet avstyrkande utlåtande. I det hela hava 28 inspektörer tillstyrkt och 21 avstyrkt förslaget medan l uttalat sig för en annan organisation.
Det skäl för avstyrkande, som i största omfattningen av inspektörerna anföres, ar det, att inspektören i allmänhet funnit de nuvarande lärarinnorna sköta sina tjänståligganden väl och med tillfredsställande resultat.
Emellertid har, såsom ovan anförts, den övervägande delen av folkskolinspektörerna tillstyrkt förslaget om lärotidens utökning. Dessa inspektörer instämma i regeln eller utveckla närmare de synpunkter, som framlagts i centralstyrelsens framställning.
Småskolseminariernas styrelser, vilka såsom tillsatta av landstingen väl närmast få anses representera dessa, seminariernas nuvarande huvudmän, hava i stort sett avstyrkt förslaget om utsträckt utbildningstid.
Lärarkollegierna vid småskolse-minarierna representera den sakkunskap, som det i första hand torde böra tillkomma att bedöma, huruvida den nuvarande utbildningstiden må kunna anses vara tillräcklig med hänsyn till de i nu gällande författningar stadgade kraven beträffande denna utbildning. Emellertid förete icke heller lärarkollegiernas yttranden bilden av en mera samlad mening i frågan. Under det ett kollegium ansett sig icke kunna göra något uttalande i frågan, hava 7 kollegier tillstyrkt och 14 avstyrkt en 3-årig utbildningstid. Detta förhållande ar särskilt anmärkningsvärt, emedan den ena av de föreliggande framställningar-naQ om lärokursens utsträckning till 3-årig härstammar från småskolse-minariernas lärarförening och ar grundad på ett sa nyligen som 1926 fattat beslut av ett allmänt föreningsmöte i Karlstad. Det ser närmast ut, som om seminarielärarna icke riktigt visste vad de ville i denna viktiga fråga, när de efter endast två ar desavouera sig själva.
När skolöverstyrelsen själv yttrar sig i frågan, har den först en kort historik över lärokursens utveckling, i vilken erinras bi. a., att 1919 års riksdag, som antog den senaste seminariereformen, uttalade, att den möjligheten ej borde vara utesluten att, där förhållandena sådant påkallade och utan att semina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>