Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
39
tidigare gjorts av skolöverstyrelsen, men k. m: t har icke hittills vidtagit någon åtgärd för ett definitivt beskärande av seminarieutbildningen utan nöjt sig med provisoriska anordningar för nedbringande av lärarpro-duktionen, detta för att genom några års ytterligare erfarenheter vinna ett mera säkert underlag for frågans bedömande.
Skolöverstyrelsen har nu ånyo i en den 3 december 19’28 till ecklesiastikdepartementet inkommen framställning upptagit frågan om en definitiv indragning, varvid föreslagits att seminariet i Strängnäs och den ena parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå skulle nedläggas med början höstterminen 1929.
Då många olika omständigheter måste beaktas vid avgörandet av en sa pass allvarlig åtgärd som att slopa två sedan många ar i verksamhet varande lärarutbildningsanstalter, ar jag icke nu beredd att slutligt taga ståndpunkt till överstyrelsens förslag utan anhåller att framdeles få förelägga k. m: t utredning och hemställan i ämnet. Vare sig emellertid en indragning kommer att ske i den omfattning, som föreslagits, eller man bestämmer sig för endast en provisorisk minskning av lärarutbildningen även för budgetåret 1929-1930, skulle enligt verkställda beräkningar förstnämnda anslagspost för berörda budgetår behöva upptagas med oförändrat belopp, 1,804,000 kronor, varemot anslagsposten till stipendier under alla förhållanden skulle kunna sänkas till 200,000 kronor.
Med frågan om seminarieorganisationen sammanhänger spörsmålet om anordnande av studentkurser och parallellavdelningar med anlitande av extra anslagsmedel. För detta ändamål utgår for budgetåret 1928-1929 ett reservationsanslag av 55,000 kronor. Berörda anslagsfråga torde böra upptagas till .avgörande i samband med frågan om seminarieorganisationen i övrigt. Nu bör allenast för ändamålet beräknas ett belopp av 59,000 kronor.
K. m: t föreslår riksdagen i anslutning härtill att, i avbidan på proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna, beräkna
dels den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: folkskoleseminarierna till oförändrat belopp kronor 1,804,000:-,
dels en minskning av den i samma anslag ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, som nu ar kronor 217,500: -, med kronor 17,500: - till kronor 200,000: -,
dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå för budgetåret 1929-1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
Ordinarie reservationsanslaget till statens smäskoleseminarier.
Förenämnda anslag, som nu utgår med kronor 140,000:-, upptages hojt med kronor 10,000:-, alltså till kronor 150,000:-.
Beträffande detta anslag anför ecklesiastikministern följande:
Sedan 1923 ars riksdag anhållit, att k. m: t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i vilken utsträckning staten borde övertaga de av landstingen upprättade småskolesemi-narierna, anbefallde k. m: t den 22 juni 1923 skolöverstyrelsen att verkställa och till k. m: t avgiva den av riksdagen begärda utred-
ningen. Överstyrelsen har med skrivelse den
23 juni 1927 inkommit med utredning och forslag i ämnet. Detta iörslag inne Dar, att staten skulle övertaga all utbildning av smä-skoiiärarinnor, i äanmiauhaiig varmed ett flertal av de nuvarande av landstingen upprättade småskoieseminarierna skulle indragas. Över förslaget hava landstingen, serninar^e-styrelserna och vederbörande länsstyrelser yttrat sig, varefter skolöverstyrelsen anmodats att ånyo avgiva utlåtande i ärendet med anledning av vad i de sålunda inkomna yttrandena anförts. Sådant utlåtande avgavs av skolöverstyrelsen den 30 april 1928. Därefter uppdrog k. m: t genom beslut den 18 maj 1928 åt byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen att i samråd företaga en utredning om beskaffenheten av lokalerna för de småskoleseminarier, som staten enligt skolöverstyrelsens förslag skulle övertaga, samt om de ändrings- elier reparationsarbeten, som skulle erfordras vid dessa fastigheter, ävensom angående inventarier vid dessa seminarier m. m. Alternativa kostnadsförslag skulle upprättas med hänsyn till utbildningens anordnande såsom tvåårig eller treårig. Med skrivelse den 1,2 oktober 1928 hava ämbetsverken överlämnat den verkställda utredningen jämte därtill hörande ritningar och kostnadsförslag. Emellertid kräver frågan om statens övertagande av de av landstingen och vissa städer uppehållna småskoleseminarierna ytterligare utredning, innan den kan underställas riksdagen. Under utredningens gång har det visat sig, att hela ärendet ar av en synnerligen omfattande och svårlöst beskaffenhet. En särskilt ingående prövning kräver spörsmålet om seminariernas blivande förläggningsorter, enar i detta avseende en stark tävlan råder mellan olika städer. Även frågan om antalet seminarier synes mig ej vara klar. överstyrelsen har räknat med sammanlagt 16 seminarier, häri inräknade de 4 nuvarande statsseminarierna. Därvid har överstyrelsen utgått från en klassnumerär av
24 elever, ett tal som förefaller mig väl lågt. Genom en ökning av elevantalet i klassavdelningarna skulle det bliva möjligt att reda sig med ett mindre antal seminarier och dymedelst nedbringa kostnaderna för utbildningen. Det kan i detta sammanhang nämnas, att överstyrelsen uppskattar statens årskostnader för de 16 seminarier, inberäknat tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, till omkring 600,000 kronor eller samma belopp, som för närvarande utgår av statsmedel till dels de »fyra nuvarande statsseminarierna, dels ock landstingsseminarierna. Härvid äro dock icke medräknade vissa övergångskostnader, vilka för det första året uppskattats till omkring 100,000 kronor. Härtill komma ytterligare kostnaderna for anskaffande av erforderliga lokaler, inventarier och undervisningsmateriell. På denna punkt ter sig frågan särdeles svårlöst, i det att flertalet landsting och städer vägrat att utan ersättning överlåta sin för seminarieverksamheten avsedda* egendom till statsverket. Skulle staten vidkännas härför begärda ersättningar, torde detta medföra en engångskostnad, som, medräknat utgifter för nödiga reparationer och ombyggnader, icke torde komma att understiga 2 millioner kronor.
Vad jag nu anfört, torde göra det tydligt, att det icke ar lätt att komma till rätta med den föreliggande organisationsfrågan. Hur önskligt det an vore att komma till ett snart avgörande i saken, låter detta sig enligt min mening under inga förhållanden göra vid 1929 års riksdag.
Som jag förut nämnt, har jämväl fråga uppkommit om ’förlängning av utfrldningsti-den vid småskoleseminarierna. Jag erinrar om att vid statens ismåskoleseminarior i Haparanda, Murjek och Lycksele lärokursen redan för närvarande ar treårig. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärare-föreniner har nu gjort framställning om treårig utbildning vid samtliga småskolesemina-rier. Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att
efter vederbörandes hörande avgiva utlåtande i ärendet, har överstyrelsen hört lärarkollegier och styrelser vid landstingsseminarierna samt folkskolinspektörer och domkapitel. Därvid hava skilda meningar gjort sig gällande beträffande behovet och möjligheten att förlänga utbildningstiden. För egen del har överstyrelsen i ett den 8 december 1928 till ecklesiastikdepartementet inkommet utlåtande uttalat, att en utsträckning av utbildningstiden till tre ar vore önskvärd for att ernå en förbättrad småskollärarutbild-ning, men då denna omorganisation skulle förorsaka betydande engångskostnader och ökade driftskostnader har överstyrelsen icke velat nu påyrka en sådan utsträckning.
Detta spörsmål synes mig böra upptagas till avgörande i samband med frågan om småskollärarutbildningens förstatligande.
Jag utgår på ovan anförda skal från att småskollärarutbildningen under budgetåret 1929-1930 skall till sin organisation bibehållas oförändrad.
Gymnastikkonsulenter.
Frågan om anställandet av gymnastikkonsulenter framlägges för riksdagen. Sedan i propositionen lämnats en redogörelse for ärendets tidigare behandling, anför ecklesiastikministern bi. a. r
Frågan om en omläggning av den statliga gymnastikinspektionen vid folkskolor m. fi. undervisningsanstalter har sedan länge varit aktuell. Efter att först hava upptagits av 1915 års gymnastikkommitté hava därefter såväl skolöverstyrelsen som 1924 och 1927 års gymnastiksakkunniga behandlat frågan. Slutligen har också riksdagen, som vid flera tillfälen haft med gymnastikinspektionen sammanhängande frågor under omprövning, hemställt om framläggande av förslag i ämnet.
Här föreliggande fråga sammanhänger i viss mån både med ett ändamålsenligt ordnande av den centrala gymnastikinpektionen och med inspektionen av andra an till folkundervisningsväsendet hörande läroanstalter. Dessa frågor befinna sig fortfarande under utredning; jag anhåller att i detta hänseende få erinra om att 1927 års gymnastiksakkunniga i sitt den 5 november 1928 avgivna betänkande upptagit dem till behandling. Detta betänkande ar för närvarande utre-mitterat till åtskilliga myndigheter. Jag har emellertid, med hänsyn till 1928 års riksdags nyssberörda hemställan, ändock ansett mig böra nu hemställa om förslag i ämnet till riksdagen.
Den nuvarande ordningen, enligt vilken inspektionen av gymnastikundervisningen i de till folkundervisningen hörande läroanstalterna samt den konulterande och instruerande verksamheten i frågor, som röra fysisk fostran, omhänderhavas av personer, för vilka dessa uppgifter äro bisysslor vid sidan av deras egentliga arbete, ar enligt min mening otillfredsställande. Detta innebär icke ett underkännande från min sida av det arbete de nuvarande inspektörerna utfört. Jag har tvärtom den uppfattningen att de, trots de ogynnsamma förhållanden, under vilka de haft att arbeta, gjort mycket värdefulla insatser i strävandena att höja folkets fysiska fostran. Men det ligger i sakens natur, att de i regel måst ägna huvudparten av sina krafter åt sina egentliga sysselsättningar och därigenom varit urståndsatta att i den utsträckning och på det sätt, utvecklingen på den fysiska fostrans område alltmera krävt, gripa sig an med dithörande uppgifter. Jag anser därför en omläggning av det nuvarande systemet nödvändig i den riktning, som av 1924 års gymnastiksakkunniga föreslagits, d. v. s. genom gymnastikinspektörernas ersättande med fast avlönade befattningshavare, vilka skola hava till sin huvudsakliga uppgift att genom upplysnings- och instruktions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
