- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
41

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nr 3

SVENSK LÄEARETIDNING.

41

till resestipendier åt lärare vid till folkundervisningen hörande läroanstalter. Därest en sådan anordning vinner k. m: ts och riksdagens bifall, torde det sedermera få ankomma på k. m: t att efter förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare villkor och bestämmelser for anslagets användning.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår k. m:t riksdagen

att till resestipendier åt lärare vid de sålunda angivna, till folkundervisningen hörande läroanstalter anvisa för budgetåret 1929-1930 ett extra reservationsanslag av kronor 25,000 :.- att utgå enligt de villkor och bestämmelser k. m: t kan finna gott föreskriva.

Glimtar från Strängnäs-setninaristernas Parisresa.

Av V. Palm.

II.

Efter att under ett par timmars tid ha njutit av Alsterpaviljongens goda kaffe och bakelser samt dess utmärkta musik ställa vi kosan till järnvägsstationen. Trots att det ar ganska sent, ar det liv och rörelse inom stationsområdet. Vi få tag i våra kappsäckar, som ej haft äran att vara med och se Hamburg. De stackarna ha varit på »förvaringen». Sa kommer taget, och vi ta våra 23 reserverade platser i besittning. Färdledaren hade varit nog omtänksam att beställa platserna i förväg, en åtgärd, som visade sig välbetänkt, enär det var synnerligen trångt på tåget. Nu skulle vi resa hela natten, och det gällde att ordna det på bästa sätt. Helst sa att vi kunde få sova. Då föregående natt varit sömnlös och dagen i Hamburg ganska påfrestande, skulle några timmars sömn ej skada. Såväl hyllor som golv och bänkar fingo tjäna som nattläger. Det dröjde inte många minuter, förrän sömnen kommit. Först klockan 6 på söndagsmorgonen blev det uppstigning. Sömnen hade varit mer eller mindre ljuvlig. Nästan alla hade frusit, trots filt. Den 17 juni och sa kallt! Hu! Värst var det med tårna. Alla hade frusit om tårna. »Var ar isbiten, som legat på tårna», skrek en av pojkarna. Någon isbit stod dock ej att finna. Vi hade just tvättat oss och gjort oss söndagsfärdiga, då solen tittade fram och tåget ångade in på Düsseldorfs station. Solskenet trivdes inte i vårt sällskap, ty nu regnade det åter, regnade ohejdat. Och kallt var det.

Vi lämna ganska snart Dusseldorf. Nästa storstation ar Köln, där tusen och åter tusen flaggor giva till känna, att något särskilt ar å färde. Det ar till ära för Pressutställningen staden ar sa flaggprydd. Endast 26 minuter blir uppehållet. Först på hemresan träffas vi åter i utställningsstaden.

Diet ar en vacker trakt vi fara fram igenom. Stora slätter sa långt ögat kan

skåda. Grödan ar vacker. Vi passera Aachen. Naturen blir en helt annan. Terrängen blir mera kuperad, mera lummig. Gränsen mot Belgien passeras, och tullsnokarna visa sig. Tullvisitatio-nen överstökas på några minuter utan tråkigheter.

Vi äro i Belgien. Det ar ett härligt land. »Ar inte Belgien underbart?» Det ar färdledarens stämma. Vi instämma. Med sina glatt leende dalar och höjder ter det sig förtjusande som ett sagoland. Och sådana vägar! Stenlagda mitt på rama bondlandet. Här och där synas rester från krigets dagar. Vi äro i närheten av Liége, i vars närhet otaliga ruiner vittna om att kriget farit svårt fram. I Liége ar uppehållet sa nära en timme. Avskedets stund ar inne. Vi ha nämligen haft ressällskap med tre unga belgiska damer, och dessa skola lämna oss i Liége. De tyckas vara förtjusta över bekantskapen med ynglingarna från »Prinsessan Astrids land», som de benämnde Sverige.

Vi lämna Liége och det trevliga ressällskapet under sang till damernas ara.

Gränsen till Frankrike passeras. Det kunde vara mycket att säga om resan från belgiska gränsen till Paris, men utrymmet tillåter det ej.

Klockan närmar sig 8. Med en hastighet av bortåt 100 km. i timmen ånga vi närmare och närmare världsstaden. Dessa otaliga småstationer i Paris närhet vill inte vårt tåg veta av. De passeras, utan att farten minskas.

Sa äro vi då vid slutmålet för vår färd - Paris. Det ar inte utan, att vi känna oss ganska trötta efter denna 20 timmars tågresa från Hamburg. Det må därför vara oss förlåtet, om vi togo mé-tropolitain direkt till vårt hotell, Grande hotel de la Loire 20. Vi voro både trötta och smutsiga. Allmän tvättning, efter det vi fått tak över huvudet, gjorde oss till helt andra människor. »Tidigt i säng», var färdledarens order. »Ni behöver sova i natt, pojkar, sova riktigt ordentligt, sa att Ni äro utvilade i morgon.» Och jag ska’ saga, att vi sovo. Det bullersamma livet förmådde inte störa vår sömn. 4

När vi vaknade vid åttatiden på måndagsmorgonen, tittade solen in genom fönstret. Det var varmt - sa nära 30°. Frukost intogs på hotellet. Och sa bar det ut i sta’n. När det gäller att se Paris på en vecka, måste det gå undan. Vi satte därför genast upp farten. Paris har nyss vaknat ur sin nattslummer för att ordna och göra morgontoalett. Det ar liv och rörelse, där vi draga fram. Kyparna eller garc,on’erna ha bråttom med att ordna halmstolarna och de små runda marmorborden utanför de otaliga serveringslokalerna.

Var man an tittar, ser man dessa kaféer. Man märker genast, att kaféet spelar en stor roll i parisarens liv: här släcker man sin törst, skriver brev, läser

tidningar, telefonerar, köper, frijnär-ken och tidningar o. s. v. Gatutrafiken ar inte ännu som livligast. Först vid 12-tiden ar den i sitt flor. Vi ställa kosan mot Jardin de Luxembourg, en härlig park med regelrätta anläggningar. Därifrån ställa vi stegen mot Notre Dame, Paris och hela världens berömda katedral.
Anatole France lär en gång ha beskrivit Notre Dame med orden: »Lätt som en insekt, tung som en elefant». Notre Dame gör ett mäktigt intryck, inte minst om man betänker, att den stod färdigbyggd redan ar 1269. De bada tornen äro 68 meter höga. Trapporna dit upp upptaga 376 trappsteg. Med tanke på kommande strapatser, beslöto vi oss f or att spara våra krafter.
Den mest tilltalande delen av Notre Dame ar helt visst fasaden. Vi taga in i kyrkan. Det ar halvskumt och lugnt därinne. Av det bullersamma och jäktande livet utanför hör man intet. Till höger om ingången till koret står en medeltidsstaty av den heliga jungfrun. Runt omkring denna ligga hundratals människor på knä, försänkta i bon. De otaliga stearinljusen sprida ett dunkelt sken omkring dem.
I närheten märkas 23 stenreliefer, som alla visa scener ur Kristi liv. Sakristian ar också skattkammare. Notre Dame har helt naturligt en praktfull orgel. Den ombyggdes 1868 och ar försedd med 6,000 pipor, 110 register och 5 klaviaturer.
När vi strövat omkring i de väldiga valven under en timmes tid, vända vi våra steg mot utgången. Vi kunna emellertid inte undgå att lägga märkQ till en liten plats, där ett 50-tal små, franska flaggor vaja. I mitten står en tavla. Vi läsa: »Vid krucifixets fot kom ihåg de döda från kriget.» Ej långt därifrån hänger en annan tavla, mycket storslagen. På denna står: »Till de två millioner engelska soldater, som föllo under världskriget mot Frankrikes fiender.»
Det ar ett hemskt minne från världskriget. Vi äro åter ute i folkvimlet. Utanför Notre Dame har en mångfald månglare fattat posto. De bjuda ut kartor och vykort. Priset för samma sak varierar avsevärt. En vill ha 10 francs för en karta över Paris, en annan säljer samma karta f or 5 francs. Det gäller att lura lättrogna turister.
Över en av Seines broar komma vi fram till Hotel de Ville, som ar uppfört i samma stil som det palats, vilket ar 1871 brändes av kommunarderna. Det kan i viss mån jämföras med stadshuset i Stockholm. Här gick Robespierre sina sista steg som fri man. I Hotel de Ville satt han häktad och försökte döda sig. Men han, som haft sa lätt att få andra dödsdömda, fick inte riktigt grepp på sig själv.
Vi ströva vidare och äro snart i h j ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free