Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 4
hjärtelag gent emot dess lärarkår,* det andra var kärleken till skön konst, enkannerligen musiken. Det förra kom till honom från fädernet, det senare var mödernearv. Både hans far och hans farfar voro storvulna män, som spelade en betydelsefull roll i sin samtids. Sverige inom bergshanteringen och på politikens fält. Farfadern Tore Petre räknas som en av vår industris storman, och vid 1840 års märkliga riksdag fälldes om honom det yttrandet, »att han var den mest betydande av alla, vilka bevistade riksdagen», och hans son Hjalmar Petre gav ej sin far efter i verksamhetslust, i vidsynthet och framstegsanda. Torsten hade nog fått något av deras praktiska läggning men djupast sett var han en drömmare. Det var nog sa, att han hellre »byggde osynliga slott av syner och drömmar» an gav sig i brottning med livets verklighetsstormar; mödernearvet kom att bli det dominerande i hans liv. Kärleken till fru Musica tog honom sa gott som helt. Och vilka goda tillskyndare hade han ej! Morfadern var hovsångaren Isak Albert Berg, vårt lands förnämligaste sångpedagog på sin tid, som under sitt långa intensiva liv i sångens tjänst lär ha haft över 2,000 elever, av vilka väl namnet Jenny Lind torde vara bekant. Mormodern var Lars Hjortsbergs dotter. Hans mor var den - för att citera en samtidas uppfattning .- »för sin nobla personlighet, ovanliga skönhet och vackra stämma vittberömda Helen». Torstens första steg i musikens värld leddes av morfadern, och bättre lärare kunde han ej få. Sin lilla men vackra stämma behandlade han ännu som gråhårsman väl, och det tillskrev han själv den grundliga undervisning, han fått av morfar Isak Albert. Musikstudierna bedrev han i Uppsala, där Jacob Axel Josephson, den frejdade musikledaren, blev hans lärare, och sen kom han till Paris och Jean Baptiste Faure, världsberömd som gudabenådad sångare och sångpedagog. Nära vän och beundrare av Charles Gounod rönte han stark påverkan även av denne. Som sina musikaliska lärofäder och till följd av sitt eget lynnes art ar han romantiker, grundstämningen i allt han gjort ar lyrik. Någon himlastormande musiker blev han visserligen ej. Han kände sin begränsning och gav sig ej i kast med andra former an dem han kände, att han behärskade. Man skulle kunna säga, att han fortsatte traditionerna från Geijer, Lindblad och Josephson, höll sig som de i de flesta fall till den enkla tonen, påverkade av folkvisans älva, ty även han hade berörts av hennes trollspö, och till balladen och romansen, de enklare konstformer, som sällan spraka och gnistra men värma som brasan värmer i nordens vinterkväll. Största antalet av hans kompositioner tillhöra pianolitteraturen. De äro omkring 200, mestadels smärre melodiska stämningsstycken, icke allt för svåra. De ha genom sin spelbarhet och naiva täckhet vunnit en enastående popularitet i hemmen över snart sagt hela världen, och det hedersnamn »Hemmets tonskald», som någon tilldelat honom, ar därför väl på sin plats. Av hans många solosånger anses väl »Flyg, liten fjäril, flyg» som den bästa, åtminstone om man far dö-
ma av antalet »framträdanden» - den har stått på otaliga program landet runt. Men även andra pärlor finnas, av vilka vi nyss hört ett litet urval. Välkänd ar också balladen »Kung Erik och Karin Hånsdotter», en outslitlig paradhäst vid större och mindre fester landet runt. Han skrev ock några manskvartetter samt en del kammarmusik.
Att Torsten Petre var en djupt musikalisk natur kom fram kanske bäst i hans improvisationer. Det var högtidsstunder för hans vänner, när han slog sig ned vid pianot eller ännu hellre orgeln, efter att ha anordnat belysningen i rummet på sitt eget lilla speciella satt. Då grep honom inspirationen, och det blev stunder av vacker och förtätad stämning.
Han kunde också konsten att lyssna. Ingen åhörare var tacksammare an han, ingen mera erkännsam, när det gavs något vackert. Många av oss i denna sal ha ljusa, dyrbara minnen från stunder, då han gav och då han tog emot, stunder i strålande glädje och gamman, som det kan bli, när vänner ty sig samman, och musiken och sången sitta i högbänken.
Till flera av sina solosånger skrev han egna ord, och for ett antal ar sedan utgav han ett vershäfte: »Flingor och flisor» på nära 100 dikter. Med förkärlek odlade han soiiettformen. Uppslag och idéer i samlingen äro desamma, som vi känna från hans musik, här och där skymtar en stilla, försynt humor. Av dikterna tillåter jag mig läsa hans vision under det tonerna från Händels »Largo» duggade ner över en ung väninnas bar.
»Jag ser, hur solens strålar väva i höjden sky av purprad glöd.
Jag ser små änglar ditåt sväva, där ingen vet om tid och död.
Jag ser i denna ljusets vävnad den kära bilden, mild och klar.
Jag ser där hela hennes levnad, som ej ett enda töcken har.
Jag ser en blick i hennes öga, en blick sa underbar och blid.
Jag ser den lyftas mot det höga och stråla av en evig frid.
Jag ser, hur hennes huvud böjes, hon jorden ger sin sista tår.
Jag ser, hur hon av änglar höjes dit intet mänskligt öga når.»
Vi ha med dagens enkla högtidlighet velat ge en minnets hyllning åt tonsättaren och fclkskolevännen Torsten Petre och det i den form han själv mest älskade, tonernas. Han ar en sådan hyllning värd, då han genom sin musik spritt sa oändligt mycken glädje i vidaste kretsar; han ar det värd därför, att han omfattade vår folkskola, dess arbete och dess lärarkår med en hängivenhet och tillit, på vars äkthet man ej kunde taga miste; han ar det värd, ty han var en man - en man i all sin färd.
Och sa låta vi honom själv ånyo tala. Det blir genom den tondikt, som avslutar hans
vittbekanta stora ballad, slutkören i »Kung Erik», som för några av oss härinne ha sitt alldeles särskilda stämningsvärde, där det till sist heter:
»Gud ar mäktig, han försonar, Frid till jordens barn Han bär. Han hugsvalar den, som lider, giver den, som ödmjukt ber. Efter oro, kamp och strider kvalda hjärtat tröst han ger.»
»Fridsängslars kör» ur »Kung Erik och Karin Månsdotter» utfördes därefter av fru Guillou samt en damkor, varefter som slutnummer en blandad kör sjöng »Folksång».
Samtliga vid festen utförda sång- och musikkompositioner voro av Torsten Petre.
Festen övervars av omkring 400 personer, till största delen lärare och lärarinnor vid folkskolan samt Torsten Petres närmaste vänner/Programmet fick ett alltigenom förtjänstfullt utförande. Festen blev en högtidsstund, som av deltagarna sent glömmes.
Fru Petres tack.
Med hjärtat uppfyllt av rörelse för den enastående heder och hyllning, som bevisats min bortgångne make Torsten Petre genom den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening anordnade vackra och stämningsfulla minnesfesten, ber jag att till centralstyrelsen och till alla dem, som medverkade därvid, få uttrycka mina och mina barns djupt kända och innerliga
tacksägelser.
Tanny Petre.
Vad ar geografi?
Svensk Läraretidnings redaktion har träffat överenskommelse med några av våra främsta geografer och geografilärare att från olika synpunkter belysa geografiundervisningens problem. Början göres i detta nr med följande artikel av professor Helge Nelson.
Få ämnen ha för medborgaren en sa stor praktisk betydelse som geografien. Ben orienterar honom i hans eget land och över jordens yta. För minnet ar nog också skolgeografien hos de flesta av oss äldre en uppräkning av berg och floder, städer och orter - nyttigt att kunna emellanåt men ofta kanske tråkigt att lära in. Denna geografiens tråkighet har för många blivit ett allt för beståndande minne. För andra har geografien fått en annan innebörd efter skolårens slut, då det praktiska arbetet, egna resor o. s. v. öppnat blicken för den geografiska kunskapens varde. Det ar också fä ämnen, som åtnjuta sa stor första-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
