Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
SVENSK LÄRARETIDNING,
Nr 4
vilken i ’sin stora översikt över budgeten även något snuddade vid lä-rarlönefrågan. Han betecknade det som en erkännansvärd djärvhet av finansministern att taga ett steg, som anda förr eller senare måste tagas.
Någon säkrare vägledning för ett omdöme om den provisoriska löneregleringens utsikter gav sålunda icke remissdebatten. Den enda slutsats man möjligen skulle kunna draga - på grund av talarnas representativa ställning inom sitt parti - ar den, att bon-deförbundet redan bestämt sig för att gå emot det blivande regeringsförslaget.
I övrigt torde man på alla håll ställa sig avvaktande, tills man får se propositionen. En sådan hållning kan vara sa mycket mera välgrundad, som åtskilligt ryktas om överväganden att vid fördelningen av de 6 millionerna ingå på något slags differentiering - vilken man nu kan spekulera ut. I sa fall skulle de på annat ställe återgivna uttalandena i Sv. Dagbl. ha varit i säck, innan de kommo i påse.
Härmed må nu förhålla sig hur som helst. Vad lärarkåren enligt vår uppfattning nu och i fortsättningen har att göra, ar att enigt hålla samman och att icke pruta av på sina krav.
Enighetens betydelse belyses konkret av lönefrågans behandling i riksdagen. Ar 1926 höll kåren samman. Då fattades det bara några få röster för att få till stånd en riksdagsskrivelse i ärendet. Ar 1927 söndrade sig kåren. Lönemotionerna avslogos med överväldigande majoritet i riksdagen, av första kammaren sa gott som enhälligt. Ar 1928 uppträdde karen enigt. Då kom en riksdagsskrivelse till stånd. Nu har åtminstone det första motståndet brutits. Skulle enigheten nu brista, sa blir ställningen ohjälpligt försvagad.
Frågan om en obeskuren provisorisk lönereglering kan tydligen endast bringas under riksdagens prövning motionsvägen. Naturligtvis kunna varnande röster höjas mot en sådan motion. Men då vi förmena, att den i sinom tid bör väckas, grundar sig detta därpå, att vi anse den innebära det mins-
ta, som kan begäras, om folkskol-lärarkåren skall bli behandlad någorlunda som andra det allmännas tjänare. De i lönemotionerna ar efter ar föreslagna beloppen äro icke tilltagna med prutmån. Tvärtom ha de satts i underkanten, for att åtminstone någon tänkbar möjlighet skulle finnas för ett positivt resultat av desamma. Och efter vår uppfattning kan det icke sakligt försvaras, om riksdagen fattar ett sådant beslut, att folkskollärarna förvägras dyrtidstillägg på sina provisoriska lönetillägg, medan alla andra tjänstemän med oreglerade löner erhålla sådana.
Vägen för det fortsatta lönearbetet ligger sålunda efter vår uppfattning klar. »Det statsfinansiella, läget» må en gång kunna åberopas till förmån för en förbättring av folkskollärarkårens avlöningsförhållanden.
Folkskollärarkårens
representantskap
i lönefrågor
sammanträdde lördagen den 19 och söndagen den 20 januari i S. A. F: s lokaler, Vasagatan 10, Stockholm. Till behandling förelåg en från folkskollärarförbundets styrelse överlämnad skrivelse från en av dess kretsar, berörande vissa detaljspörsmål i lönefrågan. Med instämmande i de framförda synpunkterna överlämnades framställ; ningen till kårens representant i 1928 års lönekommitté.
En ingående överläggning ägde rum beträffande den bebådade provisoriska avlöningsförbättringen för folkskolans lärare. Det framgick av diskussionen, att fullständig enighet rådde om de åtgärder, som till främjande av frågans lösning borde vidtagas.
Från f olkskollärarinnef örbun-dets styrelse förelåg en skrivelse, angivande de skal, som föranlett förbundet att biträda de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråds framställning om likalönsprin-cipens tillämpning vid den förestående allmänna lönerevisionen. Sedan folkskollärarinnekårens representanter närmare utvecklat sina synpunkter, fastslogs som resultat av de förda överläggningarna,
att. folkskollärarinnorna som slutmål for sina lönesträvanden uppställt likalönsprincipens oföryans-kade genomförande, d. v. s. i alla
avseenden lika lon for manlig och kvinnlig tjänsteman i samma lönegrad och utan att, såsom ar 1925 skedde exempelvis vid kommunikationsverken, olika tjänster skapas för de vid inplaceringen i lönesystemet anställda manliga och kvinnliga befattningshavarna i samma tjänstegrad,
att folkskollärarinnorna med sin anslutning till centralrådets petition icke avsett en säraktion gentemot övriga kårgrupper utan endast ett tillkännagivande av sina önskemål, att - därest en allmän revision av det nuvarande lönesystemets huvudgrunder komme till stånd - därvid jämväl måtte upptagas spörsmålet om likalönsprincipens genomförande för de kvinnliga befattningshavarna,
att folkskollärarinnorna icke avse att vid den förestående lärarlöne-| regleringen få principen genomförd | i större utsträckning för lärarinnorna, an vad som kan komma att föreslås för andra kvinnliga tjänstemän, samt
-att folkskollärarinnorna, därest nu gällande lönegrunder i den blivande lönerevisionen för statstjänstemännen komme att i fråga om likalönsprincipens tillämpning lämnas orubbade i sa måtto, att ingen allmän omplacering av de kvinnliga tjänstemännen genomföres med hänsyn till löneställningen, vidhålla sin anslutning till repre-sentatitskapets framställning till 1928 års lönekommitté.
Bej)resentantskapet beslöt efter de sålunda avgivna förklaringarna vidbliva den ståndpunkt, som intagits i nyssberörda skrivelse till 1928 års lönekommitté.
Sammanträdet präglades av en ömsesidig strävan efter att skapa förutsättningar for fortsatt enighet inom kåren vid dess arbete for lönefrågans lyckliga lösning.
Undervisningsstatistiken har, som kant ar, sedan flera ar tillbaka icke förelegat i tryck. Den senast utgivna statistiska berättelsen över folkskolorna och högre folkskolorna omfattar redovisningsåret 1920-1921. Från och med Budgetåret 1923-1924 har intet anslag av statsmedel utgått för tryckning av Skolstatistik. Förra årets riksdag fann emellertid starka skäl tala för återupptagande av undervisningsstatistiken och anvisade för budgetåret 1928- 1929 ett extra reservationsanslag for berörda ändamål. Nämnda anslag har möjliggjort, att en berättelse över folkskolorna och högre folkskolorna nu kunnat utkomma i tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
