Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 5
lantmäteriundervisningen utgör en annan gren med geografiska inslag, t. ex. vid undervisningen i skogslära, fysisk geografi, fornlämningar och naturskydd. Detsamma gäller den blivande undervisningen vid en lantbrukshögskola och för studierna vid våra högre lantbruksinstitut. Också de militära högskolorna och de militära studierna i allmänhet hora till dem, för vilka goda geografiska kunskaper från skolan äro av största värde. Vi finna alltså, att för de praktiskt-vetenskapliga högskolor, som utbilda sa talrikt företrädda yrken som handels- och industriid-karens, redarens, jägmästarens, ingenjörens, lantmätarens, agronomens och militärens grundliga förkunskaper i geografi äro av största vikt.
Till dessa banor komma emellertid också flera andra, delvis knutna till statsförvaltningen. I större eller mindre utsträckning krävas därvid även fortsatta geografistudier utöver skolstudierna. Ville vi praktiskt belysa geografiens betydelse för statsförvaltningen, skulle vi kunna uppräkna ett stort antal nuvarande befattningshavare med geografisk utbildning vid våra ämbetsverk, och detta ehuru geografien ofta under deras utbildningstid ej hade sin nuvarande ställning vid universiteten. Vi skulle finna geografiens betydelse framträda vid sådana verk som socialstyrelsen, postverket, telegrafverket, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksarkivet, riksbiblioteket, statens historiska museum, vi skulle finna det också vid den grupp av praktiskt-vetenskapliga verk, som omfattar rikets allmänna kartverk, sjökarteverket, Sveriges geologiska undersökning, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och statens skogsförsöksanstalt, vi skulle finna det i stor utsträckning inom kommerskollegium och konsulatväsendet. Antalet verk, inom vilka sålunda geografiska kunskaper komma till påtaglig nytta, ar alltså stort. Väl ar det sant, att dylika icke predestinera till ett framgångsrikt arbete vid dem alla, men överallt fordras det en eller flera tjänstemän, som äro speciellt utbildade i detta ämne, och för alla, som verka vid dem, ar en grundlig geografisk utbildning i ungdomen av varde.
Att behovet av ökad geografisk utbildning i hög grad vuxit ar bland annat en tämligen självklar följd av den utveckling, som ägt rum på senaste tiden, varigenom förbindelserna mellan alla delar av jorden i sa hög grad ökats. Utlandets sociala förhållanden och vårt eget lands, utlandets näringsliv och vårt eget lands, de utländska råprodukterna och våra egna, alla gripa de in i varandra på ett helt annat sätt an förr och på tusen sinom tusen olika vis. Hurusom i Förenta staterna på dessa grunder geografien tillmätes allt större vikt vid skolundervisningen framgår av en
läsvärd uppsats i Svensk geografisk årsbok av rektor Furuskog, till vilken jag får hänvisa. Vi se också i vårt eget land, hurusom intresset for de näringsgeografiska studierna i sa hög grad ökats, att de nu bilda kärnpunkten för det geografiska arbetet vid Stockholms högskola. Vi se det också av de talrika kartverk, som utarbetats härstädes under senare ar. I själva verket har kartan över de kommersiella förbindelserna och råprodukternas fördelning övergått från att vara blott en prydnad för kontorsrummet eller ämbetslokalen till en nödvändig hjälpreda i det dagliga livet. Geografien i våra dagar bäres därför upp av ett mycket starkt intresse från det praktiska livets sida.
Med detta behov av geografiska kunskaper inom skilda levnadsbanor ar det önskvärt, att målsmännen för den geografiska forskningen göra allt vad som göras kan för att förbättra geografiens ställning. Att den får en svar ställning i de högsta klasserna i konkurrensen med andra ämnen ar tydligt, och att det ar till skada att blott ett ringa fåtal få nytta av ämnet i dessa klasser framgår av det anförda. Av denna anledning anser jag mig böra framlägga ett litet uppslag, genom vars realiserande förhållandena skulle åtminstone något förbättras.
Det ar ju meningen, att historien skall ingå som obligatoriskt ämne i de översta klasserna. Riksdagen har emellertid framhållit, att i sa fall en väsentligt starkare betoning an nu bör givas åt det i detta ämne ingående momentet medborgarkunskap. Till detta område hör också geografien. Jag tänker mig alltså i någon mån en återgång till den tid, då historia och geografi utgjorde ett ämne, men i den form, att man i historieundervisningens sista skede inlade en kortare geografisk specialkurs. Meningen med den nya skolreformen har ju delvis varit att åstadkomma ökad samling i skolarbetet och möjlighet till koncentrationsläsning. K. m : ts proposition innehöll härom bi. a.: »Särskilda åtgärder torde vara behövliga för att besläktade och samhöriga kursmoment på lämpligt sätt hållas tillhopa vid undervisningen, och detta vare sig de förekomma i ett och samma läroämne eller äro tillfinnandes inom flera olika ämnen». Det ar på detta yttrande såväl som på riksdagens nyss nämnda uttalande jag bygger.
Då kursen i allmän historia avslutats och utmynnat uti kunskapen om den nya politiska världskartan, vore tiden inne for en kortare tids geografiundervisning, som också for historien skulle hava sitt stora värde. Denna undervisning skulle bygga på ett helt ringa antal kartor, alla med hela jorden som föremål och med mål att giva en inblick uti och en förståelse för de samband mellan natur och kultur, som varit verk-
samma under den historiska utveck-’ lingen.
Det skulle vara en karta över jordens klimatprovinser, framställande solstrålningens fördelning, temperaturen, fuktigheten, nederbörden, de förhärskande vindarna och havsströmmarna. Satt i samband med den politiska kartan i våra dagar, vid tiden före de stora upptäckterna och under forntiden skulle den belysa många förhållanden, som spelat en roll i den historiska utvecklingen. En annan karta skulle framställa de stora morfologiska provinserna, de gamla restbergsområdena, såsom här i Fennoskandia, de stora taffelländerna, såsom i Östeuropa, mellanbergslandska-pet, såsom i Mellaneuropa, de unga veckbergen, såsom i Sydeuropa, de stora flodslätterna, såsom i Sydamerika, och denna karta skulle studeras i samband med såväl den politiska kartan som den klimatiska. En tredje karta skulle framställa de lösa jordlagren och vegetationsområdena, istidsområdena, de eoliska bildningarna, skogarna, savannerna, stäpperna och öknarna o. s. v. Därpå komma de kulturgeografiska kartorna, människans utbredning över jorden, befolkningstätheten, människans samhälleliga och religiösa förhållanden och slutligen de näringsgeografiska, jordens råprodukter, näringslivets regioner och samfärdseln, allt i intimt sammanhang med den politiska och de iiatur-geografiska kartorna samt den historiska utvecklingen, som sålunda bleve repeterad i sina stora drag. Med en lämplig lärobok och lämpliga lärare ar jag förvissad om att en dylik kurs skulle bliva fruktbringande. Och svårigheterna ligga väl egentligen däri, att läraren. i historia ej alltid har de nödiga förutsättningarna för att hålla dessa lektioner, utan de finge överlåtas åt speciallärare i geografi.
Psykologisk-pedagogisk kurs.
Det fanns en tid, då den psykologiska vetenskapen stod i ett bestämt motsatsförhållande till den gamla pedagogiken. Det var en viss »american style» över de första psykologernas forskningsmetoder och resultat. En mängd nya ideer och förslag framkommo, och förkastelsedomen över den gamla pedagogiken var sträng. Men sa ar det ju med allt nytt, och efter några ar hade även denna forskningsgren kommit in på sundare banor. Från början stod det klart, att vi med psykologiens hjälp skulle kunna tillföra skolan mycket värdefullt nytt. Men fördenskull måste också skolans man ta hand om psykologien, i fall det inte skulle bli ett psykologiserande in absurdum. I våra dagar kunna vi knappast tala om något motsatsförhållande mellan pedagogik och psykologi. Pedagogen av i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
