Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Nr 7
SVENSK LÄKARETIDNING.
127
Jagen.
Resestipendierna.
Geddesyxan har härjande gått fram över åtskilligt, som varit av värde för svenskt undervisningsväsen. Ett av de första offren för densamma blev lärarnas resestipendier. Eedan sa tidigt som vid 1922 ars riksdag strökos de sa gott som undantagslöst från åttonde huvudtiteln. Sedan den första paniken gått över, ha de sa småningom återinförts å det ena området efter det andra. Universiteten kommo först. Efter en hård strid mot finansminister Beskow kpmmo de genom enskilt motionsinitiativ in for lärarna i främmande levande språk vid våra högre undervisningsanstalter. För folkundervisningsväsendets vidkommande ha däremot alla statens resestipendier varit indragna. Först i ar har ett anslag för detta ändamål upptagits i riksstaten. Såsom vi i redogörelsen för statsverkspropositionen meddelade, begär nämligen k. m : t for nästa budgetår ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor till resestipendier åt lärare vid vissa angivna, till folkundervisningen hörande läroanstalter.
De lärarkategorier, som enligt regeringsförslaget skulle ifrågakomma som stipendiater, äro följande: lärare vid folk- och småskoleseminarier, lärare vid folk-och småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, lärare vid fortsättningsskolor och högre folkskolor samt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor.
När man söker bilda sig en föreställning om räckvidden av den föreliggande propositionen med avseende särskilt å folkskolans lärare, äro två omständigheter att taga i betraktande. Dels begäres stipendieanslaget endast till hälften sa stort belopp, som det hade till och med budgetåret 1922. Förut utgjorde sammanlagda stipendiebeloppen för ovannämnda lärargrupper 50,000 kronor.. Nu begäras blott 25,000 kronor. Dels äro anslagen sammanförda till en gemensam
klumpsumma; förut anvisades ett .särskilt anslag for varje grupp. Anslagen upptogos exempelvis för folkskollärare till 24,000 kronor, för lärare vid småskolor, mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor till 9,000 kronor, för lärare vid fortsättningsskolor till 3,000 kronor, för lärare vid högre folkskolor till 3,000 kronor o. s. v. Det för alla grupperna gemensamma reservationsanslaget skall hädanefter utdelas enligt villkor och bestämmelser, som k. m: t efter förslag av skolöverstyrelsen meddelar.
Den tillfredsställelse bland folkskolans lärare, som upptagandet av nämnda anslag ar ägnat att framkalla, förminskas i hög grad genom de här påpekade förhållandena. Stipendierna måste på grund av anslagets otillräcklighet bli antingen for få eller för små. Och detta ar verkligen beklagligt, särskilt med hänsyn till det stora behov, som föreligger. När man erinrar sig, att inga stipendier utdelades under världskriget, och att stipendieanslagen varit helt strukna i budgeten efter 1922 års utgång, sa ar det lätt att räkna ut, att många årsringar av lärare försatts i en undantagsställning med avseende på utbildningsmöjligheter, som ej kan upphjälpas genom det nu begärda anslaget. Kommer sa därtill, att inga garantier finnas för att exempelvis lärarna vid folk- och småskolor få en mot deras antal och betydelse svarande andel i det gemensamma anslaget, sa har man en annan huvudanledning till att k. m: ts förslag i viss mån inneburit en besvikelse.
Givetvis har inom intresserade kretsar frågan varit under övervägande, huruvida icke motionsle-des förbättringar i k. m: ts förslag borde föreslås. När dessa överväganden lett till den ståndpunkten, att sa icke borde ske, grundar sig detta på den uppfattningen, att det viktigaste nu synts vara att få något anslag för detta ändamål in i budgeten. Säkerligen kommer det sedan att visa sig, både att intresset for fortbildning genom studieresor ar utomordentligt stort bland folkskolans lärare, och att de väl skola i sin gärning använda
de uppslag och impulser, som studieresorna äro ägnade att skänka. Giver erfarenheten, såsom vi hoppas, vid handen, att reseanslagen i hög grad komma att verka befruktande på arbetet inom folkskolan, sa ar det antagligt, att statsmakterna icke undandraga sig att framdeles avmäta anslaget med större hänsyn till de föreliggande behoven, an vad som i ar blivit fallet.
Normlösa. Svensk Läraretidning redogjorde förra året för en nog ,så märklig strid om ett tjänstgöringsbetyg, som skolrådet i Normlösa den 24 december 1927 utfärdat åt folkskolläraren Hugo Jaensson. I betyget hade Jaenssons vitsord för undervisningsskicklighet nedsatts. . Ef tes av hr Jaensson anförda besvär upphävde domkapitlet beslutet och återförvisade ärendet till skolrådet för ny behandling. Skolrådet utfärdade den 2 augusti 1928 nytt tjänstgöringsbetyg och bibehöll därvid det nedsatta vitsordet för undervisningsskicklighet. Därtill lät skolrådet det sistnämnda betyget gälla för hela hans tjänstgöringstid, från den l juli 1911 till den 2 augusti 1928, och fråntog honom det högre betyg skolrådet förut givit honom för tiden l juli 1911-19 januari 1926 samt tilldelade honom dessutom betyg för tiden 25 december 1927-2 augusti 1928, som han icke hade begärt. Även detta skolrådets beslut överklagades, och föranledde besvärsmålet följande utslag från Linköpings domkapitel:
Enar skolrådet icke ägt ändra det vitsord, som i av skolrådet den 19 januari 1926 utfärdat tjänstgöringsbetyg tilldelats klaganden for bedömande av den undervisningsskicklighet han vid sin tjänstgöring ådagalagt från den l juli 1911 till den 19 januari 1926, sa och enar det tjänstgöringsbetyg, som av skolrådet på begäran av klaganden honom tilldelats den 24 december 1927 bort avse den tid han vid skolan tjänstgjort efter det nästföregående tjänstgöringsbetyg blivit för honom av skolrådet utfärdat samt skolrådet vid ärendets förnyade behandling den 2 augusti 1928 icke ägt avgiva vitsord även för tiden den 25 december 1927 till den ’2 augusti 1928, för vilken tid klaganden icke anhållit om betyg över sin tjänstgöring, alltså prövar domkapitlet skäligt att med upphävande av skolrådets klandrade beslut visa ärendet åter till skolrådet iför ny.behandling.
Det har med stort intresse motsetts, vad skolrådet i anledning av domkapit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
