Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
145
i fråga om sammanställningen »lärarlöner och arbetslöshetsanslag» bi. a. uttalar :
I och för sig ha ju lärarlöner och arbetslöshetsanslag inte med varandra att göra. Det ar frågor av vitt skild natur.
Men då en regering går att göra npp sin budget, har den endast en viss begränsad ram att röra sig inom. Den måste i första rummet ta med de nödvändiga utgifterna - sedan de mer eller mindre »behjärtansvärda», i den mån de kunna bestridas av tillgängliga medel. Varje ar måste regeringarna avvisa anslag, vars berättigande de icke kunna förneka.
Innevarande års budget fick sin prägel av en uppenbar förbättring i det statsfinansiella laget. Ett uttryck härav var, att högerns regering - som aldrig särskilt ömmat om folkskollärarna - kunde anslå 61/2 million till tillfällig förbättring av folkskollärarnas löner. Undertecknad missunnar inte lärarkåren den ökningen.
Men - när det fanns pengar till en sådan löneökning åt en sådan kår, som ändock åtnjuter förmånen av en tryggad tillvaro, sa borde det väl varit ännu angelägnare att ge hjälp till dem, som svälta, i samhället. De arbetslösa i landet äro flera till antalet an folkskol-lärarkåren. Men de få en summa av 2,8 millioner av staten - mindre an de föregående åren. Det må ursäktas mig, att jag säger: den främsta regeringsuppgiften ar att tillse, att inte redliga medborgare gå under i samhället. Det har den sittande regeringen - liksom den föregående - uraktlåtit. Och domen över den sortens regeringskonst kan icke bli hård nog - det borde väl också den lärarkår, som undervisar barnen i Bergspredikans ädla etik, kunna instämma i.
Redaktör G. Lundberg tillhör den grupp av tidningsredaktörer, vars inlägg mötas med aktning på grund av den sakliga och oförskräckta hållning, som städse prägla desamma. Det ar oss därför en tillfredsställelse att konstatera, att han på ingen punkt gör sig solidarisk med hr Forsbergs av oss påtalade sammanställning. Vi vilja emellertid an en gång upprepa, att vi tro oss våga uttala, att Sveriges folkskol-lärarkår i gemen varmt behjärtar de arbetslösas svåra ställning. Problemställningen ar dess bättre icke i ar den: antingen tillräckliga arbetslöshetsanslag eller provisorisk avlöningsförbättring för lärarna. Det finns plats för bådadera i budgeten. Proposition i ingendera frågan har emellertid ännu avlämnats.
Säkerligen komma icke folkskolemän-iien i riksdagen att saknas i kampen för de arbetslösas ratt, när den frågan i och med den bebådade regeringspropositionens avlämnande blir aktuell.
dagen.
Attackerna mot boställsordningen.
Utfärdandet av 1918 ars boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor föregicks av en synnerligen omsorgsfull utredning. Eedan läraiiönenämnden hade upptagit frågan till omprövning och angivit vissa principer för en författning i ärendet. I 1918 års löneproposition berördes spörsmålet mera referatvis, men riksdagen tog själv upp frågan och uttalade sig for, att densamma ordnades författningsmässigt. Vissa allmänna riktlinjer för dess innehåll angåvos också i riksdagsskrivelsen.
Innan boställsordningen slutligt utformades, undergick ärendet en speciell utredning av inom ecklesiastikdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga. Eepresentanter för olika riksdagspartier och lärargrupper deltogo i utredningsarbetet, varjämte skolöverstyrelsens arkitekt J. Åkerlund såsom särskild expert medverkade vid utredningen. Förhandlingarna leddes av ecklesiastikministern personligen.
Det avgivna förslaget var fullt enhälligt. De ändringar i detsamma, som vidtogos i den slutliga utformningen, voro alla jämkningar, avsedda att uppmjuka bestämmelserna till skoldistriktens förmån.
Man hade under sådana förhållanden skäl att vänta, att den nya boställsordningen skulle motsvara kraven på en lämplig avvägning av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter skoldistrikten och bo-ställsinnehavaren emellan.
Det dröjde emellertid ej länge, förrän ett målmedvetet arbete inriktades på att i olika hänseenden försämra de lärarna i boställsordningen tillförsäkrade förmånerna. Det var särskilt de kommunala folkskoleförbunden, som höjde ett härskri mot boställsordningen.
Men även andra krafter medverkade i vissa stycken. Vid 1921 års riksdag lyckades man också att få den första ändringen till stånd. Efter motion av en folkskolinspektör i andra kammaren beslöt riksdagen en skrivelse till regeringen, vari begärdes den ändringen i boställsordningen, att tjänstebostad för folk- och småskollärarinnor måtte kunna förläggas över skollokal, samt att bostad för folkskollärare om 3 rum och kök måtte kunna inrymmas i skolhus, avsett for endast en läraravdelning. Den 26 sept. 1921 utfärdades en författning, varigenom 2 § 2 mom. i boställsordningen erhöll följande lydelse: »Där skolhus ar avsett för endast en läraravdelning, ävensom i annat fall, då tjänstebostaden ej lämpligen kan förläggas till särskilt hus, må tjänstebostaden kunna inrymmas i skolhuset, dock att bostaden icke i något fall må förläggas under skollokalen och bostad för manlig lärare icke heller över densamma; skolande bostaden vara val avskild från skollokalen och dess ingång skild från ingången till skollokalen.»
Man hade härigenom fått den ändringen till stånd, att i angivna fall lärarinnebostäder kunde uppföras å skolvindarna och de manliga lärarnas bostäder i själva skolhuset.
Det stannade emellertid ej härvid. Dispensvägen ha otaliga medgivanden lämnats att i fråga om lärarbostädernas förläggning avvika från boställsordningen föreskrifter.
Till 2 § i boställsordningen ar fogad en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
Om tjänstebostad vid ingången av ar 1919 saknar egen ingång, må därvid bero utan hinder av bestämmelserna i mom. 2 och 3 av denna §, dock ej längre an till utgången av ar 1928.
Här lämnades en övergångstid av icke mindre an 10 ar. Icke ens under Skolreaktionens skarpaste aktion aren 1921-26, har man vänt sig möt rimligheten i en sådan föreskrift. När med 1928 ars utgång övergångsfristen var till ända, började emellertid dispens-ansökningarna inströmma till rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
