Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 9
intresse i den vägen ar värt att tagas med, teckning, uppsatser m. m.
Men det här var då ett" rysligt sehå l menar du. Ska man ha allt det här påhänget med barnens kroppar också! Ar det inte nog, att man arbetar sig halvt fördärvad med deras själsförmögenheter? Ja, men själ och kropp äro under detta jordeliv bra nära förenade! »En sund själ i en sund kropp.» Ar det inte vart litet arbete tycker du - för resten skall jag viska för dig en liten hemlighet: Börja bara på allvar, sa blir du sa intresserad, sa sedan kan du inte låta bli!
Ture Ericsson.
Litteratur:
I. Jundell: Det friska och. det sjuka bar-; net. Med. folkbibi. (Bonnier.)
Andress-Bragg: Program ’for ’hälsovården i barndomsskolan. (S. A. F: s ped. skrifter.)
S. Jonsson: Hygien i småskolan. (Norstedt.)
O. Schiötz: Skolealderen för Iserere etc. (Cappelen, Oslo.)
H. Hagelin: Adenoider och skolundervisning. (S. A. F: s "ped. skrifter.)
Hälsan ar allt. (Koda Korset.)
Tyrihjell d Schiötz: Frisk och sterk - se det ar tingen. (Cappelen, Oslo.)
O. A. Ljunggren: Hemmets medverkan vid skolans hälsovård. (Sveriges Husmoderför. Eiksförbund.)
1929 års sommarkurser i Stockholm
komma att hållas under tiden 30 juni -12 juli.
Kurserna hava, liksom de förut i Stockholm hållna, till sin förnämsta uppgift att - med begagnande av huvudstadens rika förevisningsmaterial på skilda vetenskapliga, konstnärliga och sociala områden - låta kursdeltagarna få en inblick i några delar av det moderna kulturarbetet. Till deltagare i dessa kurser inbjudes en var, som tror sig kunna hava något intresse av de anordnade förevisningarna och föreläs-r.ingarna. Översiktsprogram över de vid kurserna hållna föreläsningarna, demonstrationerna och utflykterna kommer att inom den närmaste tiden offentliggöras. Anmälningar, förfrågningar etc. adresseras till »Sommarkurserna i Stockholm», som meddelar alla nödiga upplysningar.
Kommitterade för sommarkurserna i Stockholm äro: landshövding Nils Edén, ordförande, professor J. G. Andersson, Östasiatiska samlingarna, antikvarien T. J. Arne,. Statens historiska museum, fil. lic. Iwan Bolin, föreståndare för Folkbildningsförbundet, kursernas sekreterare, riksantikvarien Sigurd Curman, professor Gerard De Geer, Geokronologiska institutet, professor Folke Henschen, Karolinska institutet, folkskolinspektör Carl Lidman, byråföreståndare, professor Andreas Lindblom, Nordiska Museet, professor Otto Rosenberg, Stockholms hög-
skola, intendenten Sixten Strömbom, Nationalmuseum, och rektorn vid Stockholms högskola, professor Sven Tunberg.
Geografien vid låroverken.
Av lektor Rudolf Elander.
För snart tio ar sedan (maj 1919) skrev undertecknad i Pedagogisk tidskrift en uppsats i det ämne, som nu i Svensk Läraretidning åter skall tagas upp till behandling. Geografiens ställning vid våra läroverk har nämligen under den gångna tiden ej genomgått någon mera betydelsefull utvecklingsfas till det bättre. Vinsten för geografiens vidkommande enligt sista läroverksreformen inskränker sig i stort sett till en halv timmes ökning av timantalet i avslutningsklassen för geografistudiet å gymnasiet, en ökning alltså från l till l % timme per vecka. Ämnet har emellertid u^der behandlingen av olika sakkunniga varit utsatt för våldsamma kastningar. Den stora kommissionen fann, att geografistudiet å gymnasiet hade visat sig tämligen misslyckat, man hade å gymnasiet ej kunnat göra något annat av geografien, an vad man förut redan uppnått i realskolan. Kommissionen yrkade därför på geografistudiets inskränkande till realskolan, i det man föreslog, att ämnet strökes å såväl latin- som realgymnasiets kursplan. En vackert utseende men i realiteten föga betydande kompensation gavs emellertid, då för det nyspråkliga gymnasiet, en skapelse, som spelat en stor roll i sakkunnigas utredning men praktiskt taget alldeles försvunnit från arenan vid läroverksreformens genomförande, ett timtal av två veckotimmar i första ringen och tre i tredje ringen föreslogs. De Skolsakkunniga funno emellertid, att geografiens bildningsvärde krävde ämnets upptagande på gymnasiets timplan och föreslogo därför for ämnet ej blott två veckotimmar i första ringen av samtliga gymnasielinjer utan ock två veckotimmar i andra ringen, alltså en veckotimme mera an enligt då gällande undervisningsplan.
Detta förslag blev emellertid ej i obeskuret skick antaget, utan man stannade, som förut sagts, i andra ringen vid 1l/2 timme i stället for de föreslagna 2. Härtill kommer då också, att geografien upptagits bland tillvalsämnena å gymnasiet, men med den ämnesträngsel, som nu, fast i en annan mening an förut, helt säkert kommer att göra sig gällande, ar det ytterligt svårt att härav draga den slutsatsen, att geografistudiet å gymnasiet härigenom skulle ha kommit i ett bättre läge. Klart ar emellertid, att just på den punkten geografiens målsmän böra sätta in sin kraft. En synnerligen viktig förutsättning för att geografien bland de övriga tillvalsämnena skall
kunna hävda sin plats ar, att de högre bildningsanstalter, vilka kunna finna det önskvärt, att studenter, vilka vid dem söka inträde, kunna förete studentbetyg i geografi, utfärda direktiv härför, liksom det i andra fall rent av skulle kunna fastställas som fordran för inträde, att sådant betyg förefinnes.
Under den tid, som gått, sedan vid universitetet geografien blev ett fristående och självständigt ämne, har utvecklingen av dess studium framför allt hämmats av det förhållandet, att lektorat i geografi ytterligt sällan ledigför-klarats. Hur detta verkat, därom tror jag mig kunna vittna. Som handledare i geografi vid ett pr o vår siar o verk har jag ännu aldrig haft glädjen att möta en lärarkandidat med licentiatbetyg i geografi. Det ar ett faktum, men ett annat lika anmärkningsvärt ar det, att det sa gott som genomgående ar regel, att de lärarkandidater, som i sin examen ha geografi, ha det blott som biämne. B eller Bä äro de vanligast förekommande betygen. Vad detta förhållande betyder för geografiens hela ställning inom vårt land, ligger väl i öppen dag.
Spanar man efter orsaken till detta missförhållande, finner man ingen annan av avgörande natur an den, att vid lärartjänsterna ej mycket räknas med geografien. Vid adjunktstjänsterna uppträder ämnet i huvudsak i två kombinationer. Antingen ar det förenat med historia (med eller utan modersmål) eller med biologi, och regel ar, det torde ej kunna förnekas, i båda fallen, att geografien ar biämnet, vilket då också klart kommer till uttryck, om man granskar de sökandes meriter. Men nu förefinnes vid alla våra stora och medelstora läroverk ett oavvisligt behov av att ha en utbildad geograf bland adjunkterna. Ämnet ar dock å realskolestadiet sa stort och viktigt, att det kräver en man, för vilken det ar huvudintresset. Jag känner några fall i landsorten, där detta för geografien lyckliga förhållande ar rådande, men det borde vara regel i stället för undantag. Vid adjunktstjänsters ledigförklarande tager man naturligtvis enligt en över det timtal, som vid läroverket bestrides med extra larar-kraft, uppgjord plan hänsyn till läroverkets behov av ny ordinarie kraft, men då det gäller ett »nytt» ämne som geografi, ar det faktiskt ej nog med denna matematiska rättvisa, utan man bör också se till, att ämnet får en representant med det som huvudämne. Har bland adjunkterna historien sin representant och biologien sin, sa bör ock geografien ha det. Och detta åstadkommes genom att ledigf örklara tjänsten i t. ex. geografi företrädesvis och historia.
Då det gäller lektoraten, har faktiskt geografien under moderna förhållanden en sämre ställning, an då det var ett appendix till historien. På den tiden var det dock en point d’honneur för his-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
