Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
171
Det lönar sig kanske bättre att vrida ytterligare några varv på den mångsidiga figur, som det ifrågavarande problemet utgör, och utgå från förhållandena vid själva universiteten. För tillträde till de teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna fordras redan nu en i viss man kvalificerad studentexamen. Den vita mössan ger icke i och for sig ett fritt inträde. Endast den filosofiska fakultetens tvenne sektioner öppna sin stora famn för alla studenter utan åtskillnad. Ingen må emellertid inbilla sig, att detta har skett eller sker utan knot och gnissel. Upprepade gånger har man just från våra filosofiska fakulteter hört högljudda klagomål över studenternas bristande insikter, och kravet på kvalificerad studentexamen har rests av flera av våra yppersta universitetslärare. Det ar ännu för tidigt att säga, i vilken mån den nya skolreformen kan komma att ytterligare aktualisera kravet på en dylik skärpning. Sa mycket ar emellertid säkert, att specialiseringen hädanefter begynner tidigare an nu; särskilt i gymnasiets två högsta klasser blir studiet koncentrerat till ett färre antal ämnen. Det innebär på intet sätt någon kritik av denna i och för sig mycket välmotiverade koncentration, om man framhåller, att det i en framtid antagligen ej kan undvikas, att den humanistiska likaväl som den matematiskt-naturvetenskapliga sektionen nödgas att kräva i viss mån kvalificerad studentexamen.
Problemet ar både svårt och allvarligt. Pressen har emellertid tämligen enhälligt avvisat motionärens förslag. Överhuvud taget kan det väl heller knappast anses förenligt med hela universitetsidén att vidtaga restriktiva åtgärder mot tillträde till universitetsundervisning för dem, som önska erhålla sådan och därför äga förutsättningar.
Vad som emellertid föranlett oss att taga till orda i denna sak, ar det tämligen oförtäckta förordandet av en studentspärr i anledning av skolreformen. Under Skolstriden hotade visserligen ett par universitetsmän med sådana åtgärder. Men vi ha svårt att föreställa oss, att denna mening vunnit någon allmännare anslutning i universitetskretsar. För universitetens egen skull vore det synnerligen beklagligt, om motsatsen vore förhållandet. Dessa läroanstalter ha under senare tider kunnat glädja sig åt att stå utanför den egentliga stridslinjen. En sådan ställning ar alltför värdefull för att vedervågas genom åtgärder, som skulle kunna uttydas som ett slags repressalier från deras sida, som stått skolreformen emot.
En praktisk realexamen påyrkar styrelsen för Göteborgs högre folkskolor i ett till 1927 ars Skolsakkunniga avgivet yttrande.
Beträffande den kompetens, som sådan examen bör giva, vill styrelsen uttala sig för att nämnda examen, avlagd vid handelsskolor, måtte på samma villkor som realexamen berättiga till inträde vid handelsgymnasier och att examen, avlagd vid en teknisk sådan skola, skall på samma villkor som realexamen lämna tillträde till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier samt till Chalmers tekniska institut. Därjämte böra de, som avlagt examen vid någondera av dessa två skolformer, äga behörighet till sådana befattningar inom statens verk, på samma villkor som nu gäller eller komma att gälla för dem, vilka avlagt realexamen vid statens realskola eller vid kommunal mellanskola.
Vad åter angår värdet av en examen efter en treårig kurs vid en skola, inriktad på husliga yrken, sa ar det ju tydligt, att den icke kan utan vidare bereda tillträde till sådana läroanstalter för fortsatt kvinnlig utbildning, där man för inträde kräver ett kunskaps-mått i teoretiska ämnen, som ar likvärdigt med det, som gives i realskolan.
Styrelsen anser visserligen, att även denna skolform bör vara treårig och avslutas med realexamen, men vid skolan bör därjämte anordnas en ettårig mera teoretiskt betonad kompletteringskurs. De elever, som med goda betyg genomgått en sådan kompletteringskurs, böra äga samma rätt vid tillträde till exempelvis skolköks- och handarbetsseminari-er samt till statligt godkända sjuksköterskekurser som de, vilka avlagt realexamen vid realskola eller vid kommunal mellanskola.
Beträffande själva anordningarna för examen yttrar styrelsen, att då syftemålet med införande av examen vid praktiska realskolor huvudsakligen skulle avse att stärka deras konkurrenskraft i förhållande till de mera teoretiskt betonade skolorna på samma åldersstadium, böra även formerna för examen vid skolformerna, sa långt lämpligen kan ske, överensstämma.
Till slut uttalar styrelsen önskemålet, att en fristående praktisk bildningslinje, som tillerkänts rätt att anställa praktisk realexamen, bör erhålla benämningen praktisk realskola. Med stöd av den erfarenhet, som vunnits under våra skolors snart tolvåriga verksamhet, måste styrelsen beteckna skolornas nuvarande benämning såsom mindre lämplig.
Styrelsen lägger därför stor vikt vid att en namnändring kommer till stånd.
Allt vad som kan göras för att stärka de praktiska bildningslinjerna i konkurrensen med de teoretiska ar tacknämligt. Men ar det verkligen en nåd att bedja
om att få en examen rigorosum införd i dessa praktiska bildningsanstalter? Man kan ibland köra ut den onde och få Beelsebub i stället.
Jag
en.
Fortsättningsskolans impopularitet.
Sedan någon tid har en del av den svenska pressen översvämmats av artiklar, vars huvudtema varit, att 1918 års fortsättningsskolere-form jämmerligen misslyckats, att fortsättningsskolan ar oerhört impopulär o. s. v. Särskilt har man som utgångspunkt begagnat de motioner, som i riksdagens kamrar framburits av två folkskolemän om att inrättande av ett obligatoriskt sjunde skolår skulle befria från upprätthållande av fortsättningsskola.
Självfallet vilja vi icke ett ögonblick ifrågasätta annat, an att motionärerna med sina framställningar avsett att främja vart svenska folkundervisningsväsende. Men andra krafter ha omhändertagit deras initiativ, och nu se vi t. o. m. tidningar av Göteborgs Handelstidnings storlek och betydelse gå in for kravet på fortsättningsskolans fullständiga avskaffande.
Det kan under -sådana förhållanden vara skäl att taga upp till prövning hållbarheten i själva huvudargumentet om fortsättningsskolans impopularitet, om reformens misslyckande.
Varje i skolhistorien något bevandrad person vet alltför väl, att inga reformer, som ålagt skoltvång, i någon tid varit till en början populära. När folkskolan ar 1842 lagstadgades, var denna reform i betydande utsträckning bondeståndets eget verk. Det var föregångsmännen, de mest upplysta inom den jordbrukande klassen, som insågo reformens nödvändighet och genomdrevo beslutet o#i densamma. Men när den ute i socknarna skulle genomföras, möttes den allmänt av det mest hårdnackade motstånd. Föräldrarna voro förbittrade över inskränkningen i användandet av barnens arbetskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
