Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr
SVENSK LÄRARETIDNING.
231
de statliga flickläroverken. De fyra, som direkt voterades, fingo nämligen bara anknytning till den 6-åriga bottenskolan. Nu fortsätter regeringen och föreslår, att även de nio nya skola bygga allenast på sex klasser i folkskolan.
Förräderi ropar man i högerpressen. Liberaler och en del frisinnade instämma. Bondeförbnndarna gå till attack som varnare av likvärdigheten mellan de 6 och de 4 åren i folkskolan. Socialdemokraterna tyckas i sak helst vilja stödja regeringen, men somliga falla för frestelsen att begabba. Ecklesiastikministern har låtit förstå, att han dels funnit riksdagsbeslutet 1927 innebära ett avgörande av organisationsfrågan även för de nio, dels funnit det politiskt klokt att inte nu omedelbart söka riva upp 1927 års beslut.
Att han har rätt i första punkten, borde man kunna erkänna, även när man ogillar i sak.
Med anledning av »begabbelsen» från särskilt hr Engbergs sida läser Skånska Socialdemokraten lagen riktigt ordentligt.
Det må sagas, att denna hets mot hr Lindskog, som nu försiggår under medverkan från sa gott som alla partier, tillhör de mera ledsamma företeelserna i vårt parlamentariska liv. Dess inspirationskälla ar något blandad och föga sympatisk. Från högerhåll har man en ren okynneslust att få bevittna en regeringspolitik, som nonchalerar riksdagen sa mycket som möjligt. De frisinnade tacka för sist och de socialdemokratiska röster, som nu håna ecklesiastikministern, ha i någon mån samma ursprung, även om de verka heta av iver att få bevittna en riktigt ordentlig byk inom högern själv. Hur det an kan förhålla sig i detta avseende, sa ar krigsdansen kring ecklesiastikministern ett bedrövligt politiskt upptåg, vilket minst av allt kan vara ägnat att stärka riksdagens anseende utåt.
Det har känts som ett trängande behov för oss att få nedskriva denna protest mot isynnerhet de socialdemokratiska tidningar - det ar åtminstone ett par - som sa föga värdesatt ett statsråds respekt och lojalitet mot den folkvalda svenska riksdagen, att de ansett det lämpligt och tillständigt att bestå denna respekt och lojalitet med ett dumt hån och flin. Det vittnar om, att man saknar varje begrepp om, vilka värden och principer det ar, som man till storborgerlighetens förtjusning använder sig av i det billiga politiska marknadsnöje, som man medverkat till att etablera kring ecklesiastikministern i frågan om flickläroverken. Vi undra bara, vad man sedan kan begära av högern, när det gäller att i framtiden förmå denna att respektera den svenska riksdagens beslut i frågor, som äro av den största betydelse för vårt folks sociala och kulturella liv.
1 Som man ser, förmår skolfrågan även i ar utlösa politiskt oväder. Det återstår att se, hur länge hr Lindskog står rak i stormen. De politiska väderleksspåmännen sia redan om att barometern börjar svänga mot ostadigt.
dagen.
Martyriet i Bolstad.
Man kan i dessa dagar knappast öppna en tidning, som icke sysselsätter sig med frågan om katekesläsningen och det av länsstyrelsen i Älvsborgs län vägrade statsbidraget till Solstads skoldistrikt. Högerpressen ar i allmänhet måttlös i sina utläggningar, och de okvädingsord, som där hagla över denna tidnings redaktör, vilken som ecklesiastikminister kontra-signerade 1919 års undervisningsplan, fylla även mycket högt ställda anspråk på tidningarnas förmåga att överösa en politisk motståndare med otidigheter.
Vi tro oss emellertid bast främja en saklig diskussion genom att icke betala tillbaka med samma mynt utan att i saken låta fakta tala för sig själva.
Undervisningsplanen utfärdades som bekant den 31 oktober 1919 och trädde i kraft den l juli 1920. I enlighet med de allra flesta pedagogers uppfattning ändrades i denna kristendomsundervisningen på det sättet, att bibeln lades till grund för undervisningen i ämnet. Framför allt fingo Jesu tal och liknelser en central plats vid barnaundervisningen i kristendom. En sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, närmast i anslutning till Jesu bergspredikan, förlades till sjätte skolåret, då barnen hunnit den mognad, att de i någon mån kunna tillgodogöra sig en sådan undervisning. Utan-läsningen av Luthers katekes avskaffades i detta -sammanhang; lilla katekesen skulle läsas såsom ett historiskt uttryck för Luthers uppfattning om kristendomen.
Det torde knappast vara en överdrift att säga, att få reformer hälsats med sådan glädje bland det stora flertalet av folkskolans lärare som denna. Även i vida kret-
sar bland den religiöst intresserade allmänheten kom denna glädje till uttryck, varom bi. a. 1921 ars stora kristendomsdebatt i andra kammaren ger påtagliga vittnesbörd. Katekesen och katekesutanläsningen betecknades icke minst av de frireligiösa som en barnaplåga.
På en del håll höll man emellertid fast vid det gamla, och särskilt var det en del schartauanska präster, som reste sig emot reformen. En av de mest fanatiska bland dem alla var kyrkoherde Engström i Bolstad. Han fick sina sockenbor med på ett obstruktionsarbete, som nu pågått nära ett årtionde.
Data och fakta i Bolstadsmålet äro i korthet följande.
Då man i Bolstad icke ville göra något som helst för att ställa sig gällande författning till efterrättelse, ingick folkskolinspektören ar 1921 med framställning till domkapitlet, att detta ville ålägga Bol-stads skoldistrikt att inkomma med lagenliga förslag till reglemente och läroplan. Domkapitlet gav sådant åläggande, och folkskolinspektören föreslog skolrådet i Bolstad att därvid använda en successiv övergång till det nya.
Skolrådet i Bolstad klagade hos k. m: t, som i november 1921 fastställde domkapitlets beslut. I stället för att böja sig härför ingick kyrkoherde Engström till k. m:t med en skrivelse, vari han förklarade sig av samvetsskäl ej kunna medverka till beslutets genomförande. Enligt konseljbeslut den 7 april 1922 föranledde denna skrivelse ingen åtgärd.
På sommaren 1922 slår Bolstad in på en annan obstruktionslinje. Skolrådet insänder ett förslag till läroplan men icke till reglemente. Detta förslag upptager - utöver undervisningsplanens 2 veckotimmar i kristendom .- 4 timmar för folkskolan och 2 för småskolan. Alltså 6 veckotimmar i folkskolan och 4 i småskolan. Som lärobok skall användas icke bara Luthers lilla katekes utan även 1878 års ka-tekesittveckling.
Därefter börjar en årslång skriftväxling mellan folkskolinspektören och kyrkoherden. Den sistnämnde söker alla tänkbara juridiska invändningar och förvrängningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
