Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 13
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
/ frågan om fortsättningsskolan och sjunde skolåret har till red. inströmmat ett sa stort antal artiklar, att varje möjlighet till der as-införande ar av ut rymmes skal utesluten. Vi se oss därför nödsakade att avsluta diskussionen härom med detta nummer. Vi ge i dag ordet åt en representant för var huvudrikt-ning, varjämte vi bereda utrymme for ett intressant inlägg av den varmhjärtade ungdomsvännen kyrkoherde Hagb. Isberg.
Red.
Teori och verklighet.
Bland skolfrågor vid årets riksdag ha framför allt motionerna om lortsättningsskolan tilldragit sig ett vidsträckt intresse; detta gäller då de motioner, som avse, att ge skoldistrikt ratt att under vissa förhållanden utbyta den tvååriga ’fortsättnings-skolan mot ett sjunde läsår. Inflytelserika tidningar ha uttalat sig till förmån för dessa motioner. Lärarkåren har också, helt naturligt förresten, börjat diskutera dessa förslag. Att motionärerna ge uttryck åt en åsikt, som inte ar för kåren främmande, torde man våga påstå.
Lärarnas inställning till ’spörsmålet bottnar ju ytterst i de erfarenheter av den nuvarande anordningen, som de redan hunnit förvärva. Denna erfarenhet kan vara till tiden rätt sa betydande. I det skoldistrikt, där undertecknad tjänstgör, infördes den nya fortsättningsskolan redan hösten 1918. Det kan kanske därför påräkna ett visst intresse att höra, huru man från ett -sådant skoldistrikt ser på föreliggande spörsmål.
Det kan intygas, att varken föreskriften om den. obligatoriska skolgången, antalet lärotimmar, läroämnenas antal eller innehåll varit föremål för något nämnvärt klander, det har tvärtom mottagits med förståelse och intresse. Men den punkt, där meningarna delat sig, gäller föreskriften om den tvååriga skolplikten, alltså samma sak, som ovannämnda motioner röra sig om.
.Första årskursen, som ar förlagd till läsåret närmast efter avgången från folkskolan, för närvarande under vårterminen, har hela tiden kunnat uppvisa tillfredsställande resultat såväl vad beträffar arbetet i skolan som ock disciplin och skolgång. Men från och med andra årskursen, som ar förlagd till följande hösttermin, ha betydande svårigheter inställt sig.
Det har -framhållits, att året närmast efter slutad ’folkskola upptages av konfirmationsläsning, och förvärvsarbete under det året hor till undantagen. Där sådant eventuellt förekommer, betraktas det som helt naturligt, att detta icke lår inkräkta på arbetet i iortsättningsskolan. Samhällets krav på barnens fortsatta utbildning bäres då upp av en enhällig folkmening, som finner detta krav berättigat. Vad detta förhållande betyder i såväl undervisnings- som uppfostringshänseende, behöver väl knappast särskilt påpekas. Under eå gynnsamma omständigheter kan verkligen skolan utöva ett »fostrande inflytande», som det sa vackert heter.
Huru mycket värdefullare skulle det inte då vara att under detta få läsa omedelbart och i ett samanhang inte blott de 180 timmarna utan de föreskrivna 360 eller flera, som ett skoldistrikt beslutat sig för! Men här strandar en sa förnuftig anordning på fortsätt-ningsskolstadgans föreskrift om tvåårig obligatorisk skolplikt.
Det förefaller den, som har en relativt mångårig erfarenhet att bygga på från ett skoldistrikt, vars intresse för ungdomens fostran och undervisning ar omisskänneligt, som om f ortsättningsskolestadgan på denna punkt skattar åt en stelbent dogmatisk uppfattning, vilken verkliga livet förr eller senare måste korrigera.
Nu gestalta sig givetvis erfarenheter och förhållanden olika på olika platser. Vad som därför passar och vore önskvärt på en ort, ar det icke utan vidare på en annan. Psykologiska faktorer och hävdvunna anordningar spela in. Det ar därför icke säkert, att ens de ovannämnda motionerna, om de vinna riksdagens bifall, äro tillfyllest. Men obestridligt torde vara, att många skoldistrikt önska en sådan anordning och skulle skynda sig att införa den. Andra skoldistrikt äro nöjda med nuvarande bestämmelser. Det förefaller därför undertecknad, som om det varit lyckligare, om motionerna sa avfattats, att den ovillkorliga bestämmelsen om den tvååriga skolplikten upphävts och möjlighet givits skoldistrikten, att, med iakttagande i övrigt av fortsättnings-skolstadgans föreskrifter, förlägga fortsättningsskolan till läsåret närmast efter barnens avgång från folkskolan. Huvudsaken ar väl anda inte den tidsrymd, inom vilken skolplikten skall fullgöras, utan det viktigaste ar väl det resultat, som med hänsyn tagen till alla på frågan inverkande faktorer kan utvinnas till fromma for det uppväxande släktet.
Z. Karlsson.
En stund vid problemet fortsättningsskolan.
I kap. l och § l av stadga för fortsättningsskolan heter det, att ifortsättningsskolans uppgift skall vara att »förbereda de ungas utbildning .for deras levnadsyrke och befordra deras framtida medborgerliga duglighet, allt under det den syftar till att vidga deras allmänna bildning och främja deras sedliga utveckling.» Den tanke, som ligger bakom dessa ord, har efter alla fortsättningsskoletvister (mest i tidningar?) att döma ännu långt ifrån tillräckligt hunnit ’fixeras och uppfattas av det svenska folket.
Men man föreslår redan en omorganisation av fortsättningsskolan. Man hör ej sa sällan: »Fortsättningsskolans nuvarande organisation ar inte bra. - Nuvarande fortsättningsskolan trasslar till förvärvsarbetet, samtidigt som skolan blir bortplottrad. - Ett sjunde skolår vore rejälare o. s. v.» –- Detta och
mycket annat har sagts särskilt med avseende på fortsättningsskolan på landsbygden, samtidigt som den yrkesbestämda fortsättningsskolan även stundom skördat en del berömmelse. Det låter inte sa dumt det där om en omorganisation - men låt oss stanna inför frågan en stund!
Vi tänka oss en liten kommun med sex byar! En by har A-skola, fyra byar B 1-skola och en B 2-skola. Om ett sjunde skolår lades till, måste väl en sjunde lärare tillsättas i A-skolan. I de fyra B l-skolorna måste (om ej en ny lärare tillsattes), skolformen, försämras, genom att en av de vid vardera av skolorna anställda lärarna finge ta tre klasser - och fortsättningsskolan skulle förlora sin nuvarande karaktär, eller ock måste en av lärarna från varje B l-skola, om skolan ar yrkesbestämd, bli tvungen att genomgå erforderliga kurser, skaffa sig behörighet och överta det sjunde skolåret. Den egentliga folkskolan skulle i dessa byar alltså omläggas (försämras) till en sämre skolform, eller ock måste en ny (en fjärde) lärare anställas även vid varje B l-skola. Vid B 2-skolan måste nog en lärare till anställas. Den där förut anställda läraren anses väl ha nog med sina fyra klasser. Om skolorna inom denna kommun ej skola försämras, betyder detta, att kommunen vore tvungen anställa sex nya lärarkrafter. Det vore ett bra satt att bereda sysselsättning åt alla de lärare, som nu gå utan anställning. Men om man ser på den stora sparsamhet, som gör sig gällande, när det ar fråga om iförbättring av skollokaler och i fråga om lärarlöner - och ej minst de dåligt avlönade fortsättningsskollärartjänsterna -sa skulle detta inte betyda sa litet. Sex nya lärare i en kommun med sex byar o. s. v.! For stat och kommun bleve fortsättningsskolan betydligt dyrare, an vad den nu ar, då en ambulerande lärare kan anställas vid samtliga skolor inom denna kommun och denna lärar-kraft betalas med minimitimpenningen, vad som erhålles i form av statsanslag. En dylik lärare har ju för närvarande inga som helst naturaförmåner. Om skolan ar i anslutning till arbetskunskap och läraren tjänstgör inom kommunens sex byar, har han årligen 120 timmar mer i tjänstgöring an lärare vid folkskola och en lön av 3,060 kronor. Detta endast i det fall att skolan ar yrkesbestämd och två tredjedelar av den lagstadgade tiden äro fördelade åt ämnet arbetskunskap. I annat fall blir den ambulerande fortsättnings-skollärarens lön ännu mindre. Det ar ju, som det nu ar ordnat med en dylik tjänst, en svältlön. Det var väl nu kanske inte den ursprungliga meningen, att .fortsättningsskolan skulle anordnas i form av ambulatoriska kurser. Men detta ar dock det bästa sättet för fortsättningsskolans ordnande, på landsbygden. Men nya lönebestämmelser borde utarbetas for lärare vid fortsättningsskolor.
Oim vi sedan skulle se efter, huruvida det kan bli sa mycket bättre for landsbygdens ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
