- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
290

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 15

form, som icke finns upptagen i undervisnings-planen. Om man tillämpar kvar sittningssys temet - tyvärr måste man någon gång göra det - kan läsaren själv räkna ut, var man till sist slutar med antalet klasser.

Att det ar intagning i en B3-skola vartannat ar har även den olägenheten med sig/att en del barn icke få börja skolan förrän vid 8 års ålder ooh sluta skolan först vid fyllda 14 ar. Detta har icke sa stor betydelse for skolmannen men desto större för föräldrarna, ty de vilja att barnen skola sluta skolan sa fort som möjligt för att deltaga i förvärvsarbetet. Därför vilja de gärna, att deras barn skola få börja skolan vid fyllda 6 ar. Tillåtes detta, står man inför den svårigheten, att barnet icke far sluta skolan vid 12 ars ålder, trots att det genomgått folkskolans samtliga klasser med godkända betyg, utan det måste gå ännu ett ar i 6: e klass. Då står man ånyo inför problemet om tre undervisningsavdelningar, ty man far då l: a, 3: e, 5: e och 6: e klasserna, eller skall man fortfarande behålla sina två under-visningsavdelningar och undervisa detta barn tillsammans med 5: e klass, ty enligt undervisningsplanen finns det ingen 6: e klass det året?

Ja, detta problem återkommer vid sådana tillfällen, då ett barn, som i ett skoldistrikt går i 3: e klass, inflyttar till ett annat med en B3-skola, när man endast har 2:-a, 4: e och 6: e klasserna.

En arbetsordning med tre imdervisningsav-delningar för en lärare i en B3-skola ar med nuvarande klassindelning en orimlighet. Men under vissa förhållanden vore det idealiskt med en undervisningSiavdelning för varje barn, eller, som det heter med modern terminologi, individualiserad undervisning. Tack vare de många tysta övningarna i B3-skolan kommer man förr eller senare fram till individualiserad undervisning i övningsämnena och räkning, såvida man icke vill hämma barnens verksamhetslust och intresse för skolarbetet. Då blir icke läraren beroende av barnens olika arbetstempo och fattningsförmåga vid övningarnas förberaiide utan barnen av läraren såsom rådgivande och iakttagande. Kunde man lägga undervisningen helt på individualisering-ens linje, skulle man kunna lösa kvarsittning-ens problem och även slopa intagningen vartannat ar. Men jag sade under vissa förhållanden,, ty i en del skolor på landsbygden finns det icke ens ett minimum av undervisningsmateriell för barnens s j älv verksamhet. Och vid en sa bedriven undervisning blir även barnens undervisningsmateriell för kostsam.

Trots den stora frihet gentemot kursfördelning och arbetsordning, som undervisningsplanen i anvisningarna till de tysta övningarna medgiver läraren, borde timplanen för B3-sko-lan ändå utbytas mot en mer rörlig sådan, sa att läraren efter förmåga och behov finge fördela timmarnas antal på de olika ämnena med exempel av A-skolans timplan. Den skall val vara ett mönster? I en B3-skola varierar nybörjarnas antal högst väsentligt, t. ex. från 3-12. Därför behöver man mer eller mindre tid till den grundläggande undervisningen, ty det ar på den, som resultatet av barnens tysta övningar bero.

A. Modigh.

Last och återgivet

Lärarnas provisoriska avlöningsförbättring; ar föremål för uttalanden litet varstädes.

Hittills liar det kommit an på samhällen, som haft råd därtill, att genom kommunala tillägg och andra förmåner draga till sig de mest meriterade lä-rarkrafterna, skriver Ystads Allehanda (fr.). Nu vill man ha den fattiga landsbygden att i mån av skatteförmåga lämna bidrag, som sätter befattningshavarna i de rika samhällena i en ekonomiskt fördelaktigare ställning an på övriga orter. Den skillnad, som kommer till synes i propositionen, förefaller ju obetydlig, endast 30 kr. för manliga lärare och lägre belopp för övriga. Men lyckas man få igenom den nya principen, ar första steget taget för en utveckling, som avser att maskera skillnaden mellan billigaste ort och annan ort, mellan rika samhällen och den fattiga landsbygden. Ur frisinnad och liberal synpunkt ar det ju enbart glädjande, att regeringen, som utgick från mellan-partierna, handhaft statsförvaltningen på ett sa utmärkt sätt, att det statsfinansiella läget satte högerregeringeii i stånd att omedelbart, då den övertagit det gemensamma boet, tillmötesgå en upprepad framställning om löneförbättring åt lärarkåren. Det återstår att se, om mellanpartierna och boiideförbun-det anse det vara en landsgagnelig gärning att giva landsbygden en undantagsställning. .Flygelpartierna torde nog komma överens.

Genom i riksdagen väckta motioner komma möjligheter att beredas varje riksdagsman, SOUL sa önskar, att bidraga till rättelse av dessa missförhållanden. Men att använda den av regeringen föreslagna olikheten i löner som skäl för rent avslag ar med förlov sagt endast ett av dessa många tricks, som kommit till användning vid behandling av lärarnas lönefråga från deras sida, som ingenting vilja.

Hr Rydén misstar sig, om han tror, att klokheten bjuder, att man skall slå det stora slaget for att vinna allt i ar, yttrar Dagens Nyheter (lib.) i en replik till Svensk Läraretidning.

I 10 ar ha folkskollärarna fått vänta på en lönereglering, som ställer dem i nivå med andra tjänstemän. Man begär för mycket, om man kräver, att de nu skola overksamma stå med hatten i hand inför en löneförbättring, som ger endast en liten andel av vad de ha rätt att kräva, om de ej fortfarande skola betitlas som »lönepolitikens kvarsittare».

Riksdagsman E. Björck (h.) har enligt pressreferaten i ett föredrag givit uttryck åt följande uppfattning:
Det vore enligt tal: s mening önskvärt, att k. m: ts förslag kunde vinna riksdagens bifall. Det ar icke höga belopp, som varje löntagare får i tillskott. Men det ligger i ett tillmötesgående av de berättigade anspråken sa snart som möjligt ett erkännande av dessa kårers stora och betydelsefulla samhällsuppgifter, vilket de utan allt tvivel iskulle satta varde på. Riksdagen skulle genom att bifalla k. m: ts förslag dels infria upprepade gånger givna löften, dels skänka en välförtjänt uppmuntran till sam-hällstjänare, vilkas personliga intresse ar av stor betydelse vid deras samhälleligt viktiga gärning.
Uttalandet tillhör dem, som med glädje antecknas. Men motiveringen räcker även för ett bifall till de från lärarhåll väckta motionerna.
Slutligen ett litet inslag i debatten av det mera roande slaget.
I tidningen Svenska Landsbygden (bf.) har under hela våren förts en diskussion om folkskollärarnas lönefråga, varvid ovederhäftigheter och osanningar formligen jagat varandra i spalterna. En bland de mest aktiva skiftstäl-larna har framträtt under beteckningen »Skattedragare, f. d. högerman, numera bondeförbundare». Till honom riktar en »Familjefader» följande av både elakhet och gott humör präglade replik:
De upplysningar, som av »Skattedragare, f. d. högerman, numera bondeförbundare» lämnats i Svenska Landsbygden om kostnaderna för hans söners utbildning, den ene till skollärare och den andre till skomakare, ge åtskilligt att tänka på. Skollärarens studiekostnad för alla fyra seminarieåren var ju inte mer an 3,200 kr., d. v. s. 800 kr. pr ar. Men underhållskostnaderna för skomakarlärlingen uppgick till 500 kr. pr ar, trots att denne »fick något betalt samt mat och husrum» fritt.
Om man antager att skollärarens underhållskostnader, frånräknat utgifterna för mat och logi, nog uppgingo till lika stort belopp som skomakarens, samt antager, att vad denne senare fick i lön uppgick till 300 kr. om året, visar det sig ju faktiskt, att skolläraren under hela studietiden inte behövde betala-ut ett enda öre varken till mat, logi eller böcker. Det säger sig självt, att om inte skomakarlärlingen fått mat och logi av mästaren, sa hade fadern måst betala även detta, och då hade ju kostnaderna för skomakarens utbildning överstigit lärarens långt mera an vad de nu gjorde. Denne senare behövde inte, enligt vad som framgår av faderns redogörelse, betala någon inackorderingsavgift.
Dock tycker jag att det ar märk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free