Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
337
I fortsättningen heter det bi. a.:
1928 års lönekommitté utgör en ny faktor, vars betydelse icke får skattas lika med noll, såsom sker exempelvis i hr Rydéns motion. Vare sig man finner det behagligt eller icke, sa måste ett ut-redningsbeslut respekteras - man skyndar att tillägga: inom rimliga gränser. Skall det vara någon mening med att igångsätta vidlyftiga undersökningar, utförda av experter och förtroendemän, sa går det inte att i vissa valda stycken diktera resultaten och binda händerna på utredningsmännen. Detta hör till enkel logik och till lojalitet i sak. Hr Lindskogs arrangemang går också ut på att »ickeföregripa», att utmäta lönetilläggen sa att de motsvara de lägsta avlöningsbelopp, vilka rimligtvis kunna komma under allvarlig diskussion vid den definitiva löneregleringen. Han diskonterar framtiden, men han ser efter, att han håller sig på den säkra sidan. Kanske har han varit alltför försiktig, alltför ointresserad aV att nå det bästa möjliga innanför denna jämförelsevis trånga gräns; man vill inte bestrida det. Men vad man bestämt vågar påstå, det ar, att det vore sakligt orimligt och politiskt oklokt att söka driva diskontot i höjden sa att det finge karaktären av en spekulation med därmed följande risker för bakslag. Var och en torde inse, att det ar bättre att inrätta sig på att vinna något - låt vara mindre an man önskar - an att utsätta sig för att gå miste om allt. Det sista blir lätt följden av en raklinig tillämpning av hr Rydéns program.
Hans taktik blir något lättare att förstå, om man fattar den som ett försök att bemöta de nihilistiska strävandena från bondeförbundshåll. Det brukar förekomma i förhandlingssituationer, att den ena parten lägger sina fordringar i överkant för att parera underbud från motsatta sidan. Och bondeförbundsak-tionen ar sämre an ett underbud; den utgör - om inte i form, sa i sak - ett beklagligt uttryck för den antipatiska passivitet med vilken riksdagen och regeringen gång efter annan avvisat lärarkårernas krav att man åtminstone skulle bereda sig att snarast möjligt infria tidigare gjorda utfästelser. Lönefrågans historia ar till brädden fylld med felslagna förhoppningar och ryggade löften. Gynnsamma motiveringar ha nog givits, men folkets uppfostrare likna i det avseendet folk i gemen, att de icke existera på löften allena. Deras protester mot att behandlas som en sorts lönepolitikens ’kvarsittare ha varit synnerligen befogade. De ökade fordringar, som de nya undervisningsplanerna ställt pä lärarna, ha gjort missförhållandena ännu mera i ögonen fallande. Det har verkligen förelegat exceptionellt starka skäl att i ar vidtaga en åtgärd, som med hänsyn till pågående utredningar onekligen ter sig exceptionell. Riktigheten i att statsmakterna efter den långa väntetiden böra bereda en övergång till normala
förhållanden skall inte kunna bestridas, för sa vitt löften få gälla som löften och sakliga skal tillmätas det värde, som de äro värda. Skulle riksdagen vägra att erkänna en moralisk hedersförpliktelse mot lärarna som en högerregering erkänt? Man har svart att tro det?
De sistnämnda uttalandena stå ganska dåligt i samklang med angreppen på motionärerna för deras oaktsamhet att framföra kårens gamla krav i denna fråga. Under åtskilligt krumbuktande erkänner man, att regeringsförslaget ar godtyckligt och bristfälligt, men motionens frambärare skall ändå ha förebråelser för att han vågat påyrka ändringar i propositionen. Det hela kan falla på den saken, heter det bekymrat. Den ärade samtidan plägar eljest framställa motionären som prototypen för det slag av politiker, som med nästan bovaktig förslagenhet söker av varje situation vinna det mesta möjliga för den sak, han vill främja. Skulle man icke kunna lämna både oförståndet och förslagenheten å sido och tänka sig, att motionen både i ar och föregående ar fram-burits, därför att den ansetts vara rättvis och välgrundad?
Vida mera förstående ställer sig Svenska Morgonbladet (fr.) :
Förslaget har på grund av de oväntat små beloppen väckt åtskillig missstämning på lärarhåll. I väckta motioner begära några av denna kårs riksdagsrepresentanter med hr Rydén i spetsen en fördubbling av beloppen. I stället för 258 begär man 500. Man ar också missnöjd med den differentiering efter olika dyrorter, som regeringsförslaget går in for, liksom man finner det betänkligt, att småskollärarkåren med dess förut sa låga löner nu åter missgynnats - detta även i jämförelse med folkskollärarkå-ren.
Denna lärarkårens allmänna ståndpunkt ar icke bara begriplig utan i och för sig ganska välmotiverad. Utan tvivel förhåller det sig sa, att k. m: ts lönehöjningar, rent sakligt sett, äro hållna i underkant. Hade de ingått i en definitiv lönereglering, hade man haft skal att beteckna dem som för låga, som orättvist och orättmätigt låga. Nu ar som bekant den definitiva löneregleringen för denna kår under utredning av sakkunniga. Under sådana förhållanden har k. m: t funnit nödigt att gå försiktigt fram för att ej i minsta mån föregripa den definitiva löneregleringen. Även statsfinansiella hänsyn ha inverkat; man har ej ansett sig kunna gå ut över en totalsiffra understigande 6 millioner.
Dessa skäl synas i närvarande situation ganska plausibla. Skall emellertid någon ändring ske i k. m: ts siffror, tor-
de de snarare böra rundas av uppåt an nedåt.
Får uttalandet anses representativt för uppfattningen inom den frisinnade partiledningen, blir det dubbelt glädjande. Ryktet har tidigare vetat berätta om en annan inriktning på det hållet.
Svenska Dagbladet (h.) har ännu en gång tagit till orda och pläderar varmt för motionerna om förbättrad ställning för läroverkslärarna. I fortsättningen heter det:
Svårare ställer sig saken för folkskollärarnas vidkommande. Där gäller motionen icke utvidgning till andra kategorier utan enbart höjning av de löneförbättringsbelopp, som k. m: t föreslagit. Höjningen ar i vissa fall rätt betydande, och den avgörande frågan blir alltså, om statsfinanserna tåla en sa stor extra påfrestning, som de socialdemokratiska motionärerna föreslå. En flyktig kalkyl ger vid handen, att de begärda ökningarna skulle gå till ungefär 4,8 mill. kr. utöver vad regeringen föreslagit, och då därtill kommer dyrtidstillägg på hela avlöningsförbättringen, något som regeringen ju icke tänkt sig, kommer man upp till en kostnadsökning av närmare 81/2 mill. kr. Detta ar mycket i en budget, som visserligen icke ar svag men där guldet dock icke flödar i alltför riklig mängd. Med hänsyn till det starka motståndet synes det icke sannolikt, att statsutskottet skulle vilja gå med på en sådan höjning av den summa, ecklesiastikministern begärt. Huruvida en mindre justering kan ske, blir en senare fråga.
Under alla förhållanden bör regeringsförslaget kunna genomföras, och därmed få folkskolans samtliga lärare ett lönetillägg, och detta genom initiativ från högerregeringen, sedan föregående regeringar av annan färg ar efter ar skjutit frågan ifrån sig. För läroverkens del skulle åter endast ett mindre antal komma i åtnjutande av löneförbättringen, och från rättvisans synpunkt bör därför i första hand tillses, om icke en förbättring kan ske i denna del av förslaget. Till samma resultat leder övervägandet av var gränsen emellan det önskvärda och det möjliga bör dragas, när det gäller statens utgifter.
Icke ens här ställer man sig helt avvisande mot tanken på åtminstone en »mindre justering» av k. m: ts förslag. Däremot ha vi något svårare att förstå, varför motionerna till förmån för läroverkslärarna ställas »i första hand». Läroverkslärarna ha i två etapper fått tillfällig löneförbättring, folkskollärarna till dags dato ingenting. Vi önska läroverkens lärare all framgång för sina strävanden, men vi protestera mot att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
