Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄKARETIDNING.
377
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Avgångsprövningarna.
iFrågan om avgångsprövningarna aktualiserades ju förra året, bi. a. genom frågan om betygen, som diskuterades i S. A. F.-kretsar-na. Som en förutsättning för rättvisare betyg talades då även om skriftliga prov för en eller flera klasser i folkskolan. Resultatet beträffande just den punkten blev som bekant rätt obestämbart. Icke förty tränger denna fråga på sin lösning.
Det ar av intresse att se folkskolestadgans bestämmelser rörande avgångsprövning och examen. I § 46 talas om offentliga förhör »under ledning av skolrådets ordförande eller någon annan dess ledamot» etc. § 47 talar om »särskild prövning», »i närvaro av skolrådets ordförande» etc. I den edition av folkskolestadgan, som jag nu har uppslagen framför mig, har utgivaren i en särskild not anmärkt följande: »Denna prövning får ej förväxlas med ’offentligt förhör’ enl. § 46. Avgångsprövningen ar icke offentlig.»
Hur efterlevas nu dessa bestämmelser? I allmänhet på landsbygden ha väl offentliga .förhör hållits enligt § 46, någon »särskild prövning» (= avgångsprövning) har ej hållits, men ändå har på avgångsbetyget skrivits »enligt folkskolestadgan § 47».
Under senare åren har man kommit underfund med det felaktiga i detta tillvägagångssätt, man har lärt sig förstå, att det måste skiljas på enskild avgångsprövning och offentligt förhör. Då har man på en del håll tillgripit den metoden att anordna särskilt förhör med avgångsklassen en timme fore det offentliga förhörets början! Jag frågade en gång en gammal lärarveteran om orsaken till detta egendomliga förfaringssätt. Han svarade, att man får inte begära, att en skolrådsledamot skall ha tid att besöka skolan två gånger om året, en gång vid avgångsprövningen och en gång vid examen! Nej, man får inte begära for mycket. Här utgick man ifrån att avgångsprövningen skulle vara endast muntlig och därför kräva särskilt vittne, men numera talas ju huvudsakligen om skriftlig sådan prövning, och först då kan det bli tal om verkliga prov. Ett muntligt prov i närvaro av en genomsnittsledamot i landsbygdens skolråd det blir det samma som komedi.
Talet om att dessa prov skulle bli sa rigorösa, att elevernas avgång (eller flyttning) bleve helt beroende av dem och att det hela följaktligen skulle bli en löjlig avbild av studentexamen, ar ju meningslöst. Endast den i folkskolans arbete fullständigt ^bevandrade kan tänka något sådant. Därmed faller också, sa vitt jag förstår, förslaget om uniformitet vad proven beträffar. Då man alltså konstaterat provens betydelse (den torde val få sägas vara tvåfaldig: dels som sporre för barnen - och läraren - dels som hjälp för ett rättvisare bedömande), sa återstår alltså frågan beträffande provens anordning. Och det blir måhända den svåraste, men jag hoppas, att
den punkten blir grundligt ventilerad i den till S. A. F.-kretsarna i ar utsända frågan om examensväsendet i folkskolan. Liksom betygsfrågan förra året ar den nu omnämnda av sådan betydelse för folkskolan med tanke på prestigen, att jag skulle vilja kalla den en av våra livsfrågor just nu.
Genom att dylika prov anordnas i god tid före läsårets slut, få de offentliga förhören på examensdagen ej karaktären av prov, och därmed blir examen for barn, lärare och åhörare vad den bör vara: en högtidsdag.
Frans Clason.
Klassundervisning i slöjd.
Klassundervisning! Jag ar nästan säker på att mer an en lärare blir chockerad redan vid läsningen av ovanstående rubrik. Klassundervisningen anses ju ej stå i god överensstämmelse med den moderna pedagogikens krav pä en undervisning, som tager den största hänsyn till barnets individuella egenskaper och prestationsförmåga, och den uppfattas av mången som en kvarleva från en barbarisk tid i pedagogikens historia, då barnet ställdes i skymundan och ännu ej såsom nu blivit det centrala. Icke ar det väl möjligt, att någon vill förorda en sa gammalmodig undervisningsmetod, låt vara i ett ämne, som - tyvärr och av outgrundlig anledning - ställts lägst i rang, heder och värdighet!
- Otto ’Salomon, den svenska skolslöjdens skapare, reagerade också kraftigt mot klassundervisning i slöjd, och bekant ar ju, hurusom denna fråga gav anledning till strid mellan honom och grundaren av Dansk Skoleslöjd, Aksel Mikkelsen. I Nääs-systemet blev den individuella undervisningen en av doktrinerna. Salomon synes ha sett denna fråga huvudsakligen från den teoretiske pedagogens synpunkt. Till motto för en artikelserie om klassundervisning i slöjd i »Slöjdundervisningsblad från Nääs» 1889 tager han Pestalozzis ord: »Varje sann uppfostringskonst måste utgå från bildandet av det individuella», och han riktar sig såväl mot den danska formen for klassundervisning som mot den franska slöjdens taktarbete efter lärarens kommando. ’Barnen äro varandra olika - »Skaparen har aldrig behövt upprepa sig själv» -, och därför går det ej att »skära till» undervisningen lika för alla. Kraftigast fördömer Salomon klassundervisningen i följande ord: »Det ar den likformiga skolmässigheten i sin prydnad, ett individualitetens stäckande, ett utslätande och utjämnande, som ställer lärosalens dörrar öppna på vid gavel för lärarverk-samhetens farligaste fiende, slentrianen». En sådan undervisningsmetod ansåg han oförenlig med »pedagogisk slöjd».
Det har sitt intresse att taga del av vad klassundervisningens förespråkare ha att saga till detta undervisningssätts försvar. Aksel Mikkelsen såg denna fråga mera från slöjd-
teknisk synpunkt. Ända från sin barndom hade han sysslat med slöjdmässigt arbete. Han insåg vikten av att Skolslöjden vilar på en riktig verktygsföring och en god arbetstek-nik. Det var i synnerhet detta, som skulle vinnas genom en förståndigt organiserad klassundervisning. Därjämte skulle slöjden lättare kunna göras obligatorisk i skolan, ty det kunde genom klassundervisningen bli möjligt for läraren att handleda större avdelningar, vilket ej bleve sa påkostande i ekonomiskt avseende.
I en uppsats »Klasseundervisning i Slöjd» i »Opdrageren», Aksel Mikkelsens organ for skolslöjd, 1891 redogör Mikkelsen för tillvägagångssättet vid gemensam undervisning. Man får här veta, att klassundervisningen endast avser huvuduppgifterna i arbetet, att individuell undervisning bor förekomma vid sidan av klassundervisningen, att raska slöjdare, som hinna fore sina kamrater, kunna sysselsättas med mellanarbeten, helst täljningsmodeller efter eget val, samt att goda slöjdare kunna giva sina föremål en vackrare utsmyckning, medan de vänta på sina mindre flinka kamrater. Ar arbetsgången i förväg genomtänkt, vilket bor ske genom uppritning av slöjdföremålet i barnens slöjdrithäftén och uppskrivning av arbetsplanen, sa medför klassundervisningen en växande självständighet i slöjdarbetet samt ett rätt användande av verktygen.
Aksel Mikkelsens syn på detta spörsmål delades av en annan föregångsman på skolslöjdens område i Danmark, nämligen Herman Trier. Denne, som i många avseenden var modernare an vår tids moderna pedagoger, skrev en gång om klassundervisningen:
»;Skal Slöjden föres organisk og centralt igennem i Skolen, kan den ikke gå udenom Klasseundervisningen. Klasseundervisning er en Undervisning, hvor det fselles og almene paa hvert Trin er udsondrert i en Fselleshen-vendelse og Fsellestilegnelse, indenfor hvis Hammer den enkeltes personlige Udvikling bliver i Stånd til netop paa grund av den större ^ Sikkerhed. Fsellesskabet har givit, ät röre sig saa meget mere irit og selvstendigt. Det störst mulige Udbytte med opbydelse af den mindst mulige Kraft - det er Klasseundervisningens Kserne. Kan ikke tyve höre, hvad en kan höre, og tyve se, hvad en kan se, naar alt er lagt til Hette dertil? Den enkelte maa ikke höides tilbage af de månge, og de månge ikke af den enkelte, det er al Skolundervisnings vanskelige Opgave; men her har Slöjden som Klasseundervisning vist-nok et Fortrin for de fleste andre Fag.»
Den, som endast förvärvat ytlig kännedom om individual- och klassundervisning i slöjd, skall helt visst finna den förra riktigast. En undervisningsmetod, som i möjligaste man tar hänsyn till det enskilda barnets individuella egenskaper, fallenhet och färdighet, måste ju betecknas som idealisk. Men fullt sa säker i sitt omdöme blir man ej, om man grundligare studerat de båda principernas tillämpning inom respektive slöjdsystem. Barnets individuella utveckling synes ej i den grad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
