Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
381
Detta fast lian måst fullt ut kunna fatta, att regeringens beslut direkt måste leda till ett abnormt lagt lärjungeantal, då man startade den fyraåriga realskolan på detta huvudlösa sätt.
Om sålunda den fyraåriga realskolan måste börja under abnorma förhållanden, och om konkurrensen vid starten kommit att äga rum mellan den fyraåriga realskolan och den sexåriga i stället for med den femåriga, sa synes den fyraåriga dock ha stått sig väl i tävlan. Dess värre ha vi ej haft tillfälle att göra en undersökning vid alla statsläroverken. Men vid ett tiotal läroverk, från vilka vi erhållit uppgifter, ha lärjungarna i den fyraåriga realskolan lägre kuggnings-, resp. varningsprocent an lärjungarna å motsvarande åldersstadium inom den sexåriga realskolan. Siffrorna från Umeå h. a. L, som väckt sa mycken vrede hos hr Swenning, äro sålunda inga undantag utan synas vara representativa för de läroverk, vars förhållanden i detta hänseende av oss blivit kända. Vi kunna också vara ganska förvissade om att den bottenskolefientliga pressen ej skulle ha hållit sa mol tyst, om den haft några exempel på motsatta förhållanden att omförmäla. Nu föredrar den att undanhålla sina läsare meddelanden om de gynnsamma erfarenheterna av den första bottenskoleklassen vid statsläroverken.
Naturligtvis erkänna vi gärna, att man ej kan draga några alltför vittgående slutsatser av startårets förhållanden. Vi konstatera endast, att hittills har intet förekommit, som lämnar stöd för påståendet om att den fyraåriga realskolan i pedagogiskt hänseende representerar »den sämre vägen» ens i jämförelse med den sexåriga realskolan.
Vad vi däremot våga förutsäga med absolut ’visshet, ar, att den femåriga realskolan kommer att visa sig som den pedagogiskt sämsta vägen av dem, som anvisas i den nya skolorganisationen. Om den saken hölle streck, som under Skolstriden drevs av vissa läroverksmän, nämligen att ett läroverksår ar dubbelt eller mer värdefullt an ett folkskoleår, sa måste den förutvarande sexåriga realskolan vara
bättre an den nya femåriga. Den, som skriver detta, sökte också i det längsta att rädda den sexåriga realskolan såsom parallellform till den fyraåriga. Kan nu den fyraåriga realskolan i pedagogiskt hänseende hålla måttet med eller kanske visa sig överlägsen den sexåriga, sa måste den ge avgjort bättre resultat an den femåriga.
Att sa måste bliva förhållandet, visar också den nya kursplanen för realskolan. Efter vår uppfattning kunde otvivelaktigt denna kursplan ha gjorts bättre för både den fyraåriga och den femåriga realskolan, an vad fallet blivit, därest man nämligen vid kursernas uppgörande mera utnyttjat de kunskaper, som barnen förvärvat under sina folkskolår. Men kursplanen ar nu fastställd och skall lända till efterrättelse. En jämförelse mellan de bägge parallellformerna kan därför nu göras på fasta grunder.
En .- tydligen sakkunnig .- författare har i tidningen Ny Tid verkställt en sådan granskning, vars resultat svårligen låter sig java. Resultatet blir följande:
»I princip ar den femåriga realskolan konstruerad sa, att dess fyra högre klasser i sina kurser sa nära som möjligt ansluta sig till den fyr-klassiga realskolan. Härav följer att det första skolårets undervisning kommer att i allmänhet innefatta de två högsta folkskoleklassernas - alltså femte och sjätte klassernas .- kurser samt därutöver tyska. For var och en, som äger någon kännedom om hithörande förhållanden, bör det stå fullkomligt klart, att den första klassen i den nya femåriga realskolan måste för lärjungarna medföra en orimligt tung och pressande arbetsbörda. De skola i modersmålet, historia och räkning under ett ar inhämta allt vad deras kamrater läsa under sina bada sista ar i folkskolan. Därutöver ha de att inlära en dryg begynnelsekurs i tyska. I kristendom och geografi ar forceringen en smula dämpad sa tillvida, att undervisningsplanen skänker lärjungarna två skolår att inhämta kurserna for de nämnda folkskoleklasserna och första klassen av den fyraåriga realskolan. Men i alla fall fördelas i dessa ämnen på två ar,
vad lärjungarna i den andra skolformen läst på tre. När den fem-klassiga realskolan lancerades, utgjorde ett av de främsta motiven for anordningen den bättre ställning, som den ansågs kunna bereda de levande språken. Denna vinst visar sig i ljuset av fakta mycket illusorisk; skillnaden inskränker sig under hela skoltiden för tyskans del till två timmar i veckan och för engelskan till en. - - -
Det kan icke råda mera an en mening därom, att när den fastslagna ordningen väl bringas att fungera, maskineriet skall högst betydligt gnissla. Jäkt och forcering, två slag^ ord som myntats på den fyrklas-siga realskolan, skola förmodligen icke komma att anses tillräckligt .expressiva, när det gäller karaktäristiken av den omhuldade femåriga parallellformen. Man blir nog nödsakad att taga till an starkare kraftord.»
I en strid, där lidelserna jagas upp, sa att sakskälen få föga eller intet gehör, kan det gå för sig att ställa saker och ting på huvudet. Men den kalla verkligheten talar till sist sitt stundom karga språk. Ännu i ar kan måhända påståendet om den femåriga realskolan såsom »den bättre vägen» i debatterna hållas uppe, bi. a. därför, att den ar i stor utsträckning oprövad. Men sa snart våra läroverkslärare på allvar få taga i tu med problemet att på ett ar lära in de två sista folkskolårens kurser, sa kommer det säkerligen att bli mycket tyst med talet om den femåriga realskolans pedagogiska överlägsenhet.
Underverk inträffa nu för tiden mera sällan på barnaundervisningens område. Möjligheterna att slå kunskaper in i 10-11-åringars hjärnor äro ej sa himmelsvitt olika i läroverk och folkskola.
Det vore därför kanske ur saklig synpunkt ganska klokt, om riksdagen åtminstone avvaktade några års erfarenheter, innan den i flickläroverksfrågan lämnar bottensko-lelinjen såsom den grundläggande i vår nya läroverksorganisation. »Den bättre vägen» .- linjen 44-5 - har alla utsikter att i levande livet ge de pedagogiskt svagaste resultaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
