Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
401
praktiska exempel i anslutning till den övriga undervisningen förekommo ofta.
Vid undervisningen i historia och geografi lades, som ovan framhållits, stor vikt vid förhållandena i hembygden, till vilken man ständigt återkom och gjorde jämförelser med. Beträffande undervisningen i naturkunnighet gällde samma regel. Hembygdens djur och växter (spec. de for jordbruket betydelsefulla) behandlades mycket ingående, och vid undervisningen i fysik lades särskild vikt vid de delar, som äro av praktisk betydelse for landsbygdens barn. Den elementära kursen i kemi var nästan uteslutande jordbrukskemi d. v. s. försök med och framställning av olika konstgödningsmedel med föreningar, olika jordarters kemiska beståndsdelar etc.
För den, som intresserat sig for de tysta övningarnas planmässiga organisation, ha de tyska landsbygdsskolorna ej något nämnvärt nytt att uppvisa. Som ovan framhållits, upptogos de tysta övningarna framförallt av tillämpningsuppgifter till modersmålet och räkning. För de tyska landsbygdsskolorna har därför anordnandet av de tysta övningarna inte tillmätts samma betydelse som hos oss. Några arbetsuppgifter exempelvis till geografi eller uppgifter för tyst läsning finnas sålunda ej sammanställda. Går man igenom den rätt rikhaltiga tyska litteraturen rörande landsbygdsskolorna, ser man, att problemet »de tysta övningarna» visserligen då och då vidröres men oftast endast helt periferiskt. Det framhålles visserligen av flera författare vikten av att de tysta övningarna bli effektiva, men det ges endast helt allmänna anvisningar beträffande övningarnas planläggning - utom beträffande, som ovan framhållits, ämnena modersmålet och räkning. I fråga om de tysta övningarnas organisation ha vi därför säkerligen i vart land hunnit längre an tyskarna.
Att man i Tyskland inte ägnat de tysta övningarna något större intresse, sammanhänger med det förhållandet, att man där strävar efter att sammanhålla sa många klasser som möjligt till en avdelning, varför de tysta övningarna ej få sa stort utrymme på arbetsordningen. Vidare tillämpas koncentrationsundervisning i största möjliga utsträckning, sa att ett bestämt stoff i t. ex. naturkunnighet eller geografi veckor eller månader framåt blir utgångspunkt for arbetet även i räkning, skrivning, teckning etc. Ett exempel på ett sådant stoff för alla klasserna gemensamt ar t. ex. »Bygge och bo», varvid en oerhörd massa spörsmål utredas, med den inskränkningen, att läraren, i enlighet med sin uppgjorda plan, håller diskussionen inom vissa gränser. Ett dylikt undervisningssätt ar det pedagogiska modet i Tyskland f. n. och den mångfald olika sätt på vilka man utformat denna koncentrationsprincip kallas med ett gemensamt namn för
»Gesamtunterricht». Detta undervisningssätt ar ej obekant för vår svenska folkskola, där det sedan länge tillämpats beträffande ämnet hembygdskunskap, där ett visst stoff exempelvis »Vår föda» blivit utgångspunkt för undervisningen en eller flera veckor framåt. I den egentliga folkskolan har man dock släppt denna koncentrationsprincip och fasthållit vid ämnesklyvningen, varför arbetet på de olika timmarna ofta blivit sinsemellan helt isolerat.
Carl Herrman Tidelius’ minne hedras.
For ett par ar sedan avled läraren vid Maria folkskola i Stockholm Carl Herrman Tidelius, vilken - såsom Svensk Läraretidning då hade anled-
ning framhålla .- var en i flera avseenden märklig man. Beundransvärd som lärare och uppfostrare sökte han även genom en omvårdnad i fråga om folkskolans lärjungar av mera social natur skapa de nödvändiga yttre förutsättningarna för ett fruktbringande skolarbete. Med uppoffrande intresse omfattade han arbetet inom det kända sällskapet Barnavännerna. Han var omkring 40 ar detta sällskaps ständiga sekreterare och den främste bäraren och främjaren av dess idéer. Med sina egna från skolan avgångna elever stod han i ständig kontakt och hade hos dem det bästa stöd i sitt socialpedagogiska arbete.
Ar 1920 bildades föreningen »CHT-pojkarna», vars syfte ar att sammanföra Tidelius forna elever till den hedersamma uppgiften att hedra den avhållne läraren genom att med samfällda krafter arbeta i den anda, som besjälade honom.
Denna förening liar nu låtit resa den här avbildade minnesvården på Carl Herrman Tidelius grav å Södra kyrko-
gården. Vården ar komponerad av en CHT-pojke, konstnären Gunnar Wid-holm, som även modellerat den å stenen anbragta, vackra bronsmedaljongen, framställande den blide barnavännen, samtalande med några barn, vilkas ansikten även framträda å medaljongen. Minnesvården avtäcktes Kristi himmelsfärdsdag under stor tillslutning och högtidliga former, därvid minnestal höllos av CHT-pojkarnas ordförande, gravören N. F. Otting, och Barnavännernas ordförande direktören C. H. Eklund.
C. L.
Sunda förnuftet i Bolstad.
Prosten Engström i Bolstad har den 26 april inkommit till ecklesiastikdepartementet med en t »tilläggsskrivelse» till Bolstads kyrkostämmas och skolråds besvär över länsstyrelsens i Älvsborgs län utslag den 13 februari i ar rörande statsbidrag till distriktets skolväsen. Skrivelsen utgöres av ett protokoll på ej mindre an 25 maskinskrivna foliosidor, hållet i Bolstads skolråd den 13 april 1929. Här utvecklas framför allt Bol* stadsprostens oförgripliga mening om 1919 års undervisningsplan för folkskolan. I 30 olika punkter synas den stackars undervisningsplanen med utgång från följande för densamma karaktäristiska sidor: undervisningsplanen ar en olaglig lag, en konstig lag, en svekbemängd lag, en lag, som bottnar i missuppfattning, en ohistorisk lag, en aristokratisk lag, en pietetslös lag, en sårande lag, en vilseledande lag, en något pjollrig lag, en orimlig lag, en oförsvarlig lag, en bedrövlig lag, en olycksbringande lag, en experimenterande lag, en dualistisk lag, en opedagogisk lag, en förståelselös lag, en lag med ren oförmåga att skatta katekesen, en otacksam lag, en revolutionär lag, en diktatorisk lag, en religionstvångets lag, en hjärtlös lag, en grym lag, en förhatlig lag, en index-lag, en skamlig lag, en lag, ställd inför kravet på revision och en lag på lerfötter.
Efter denna fruktansvärda skamfilning, vars like väl aldrig någonsin förut kommit en gällande svensk författning till del, icke ens från .det mest fanatiska bolsjevikhåll, avslutar protokollförfattaren sin laggranskning med följande paroxysm:
»Denna lag ar den moderna skolledningens Diana. Stor ar den! Icke ett jota far falla. Alla man på däck! Alla till skansarna!
Religionstvång! Uppenbar religionsförföljelse !
Tyst. Inte ett ord! U-planen talar! Karl Marx talar!
Kommen hit alla Sveriges skolråd och församlingar och hämten eder varnagel! Kommen och sen Bolstads församlings sargade rygg och flämtande andedrag! Skåden och sen den fruktansvärda u-planens gissel! Nästa gång ar det eder tur!
Kommen hit I Riksdagsmän och Statsråd! Kunnen I stilla vreden? Den moderna skolledningens vrede ? U-planens vrede ? Den fri-hetsälskande demokratiens vrede? Karl Marx* vrede?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
