Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 20
Trots allt anser jag icke tiden ännu vara mogen för införande av vare sig minimikur-ser eller normalexempel. Min huvudinvändning ar, att ingen i detta land f. n. torde kunna säga, hur högt eller lågt de olika folkskoletypernas medelstandard egentligen ligger. Detta bör säkrast och bäst kunna utrönas genom en samtidigt utförd och hela landet omfattande generalinventering av folkskolans kunskapsresultat, verkställd genom av skolöverstyrelsen till samtliga avgångsklasser utsända skriftliga prov såväl i modersmålet och matematik som i andra ämnen. Något av proven borde läggas sa, att det samtidigt bleve en mätare på undervisningens aktualitetsgrad. Samma prov kunde användas i alla sex-, resp. sjuklassiga, heltidsläsande skolor och ett annat i de halvtidsläsande. Efter rättning jämte betygssättning av klassläraren och eftergranskning med eventuell betygskorrigering samt .statistisk bearbetning genom skolöverstyrelsens försorg kunde proven i sinom tid återsändas till klassläraren.
I detta väldiga material av över hundratusen barn komme alla tillfälligheter att utjämnas, och verkningarna av skolform, barnantal i klassen, tät- eller glesbygd, goss-, flick- eller samklass etc. borde kunna avläsas i tillförlitliga siffror. Ljus skulle falla över mycket, som nu ar höljt i mörker, och både reformsträvandena och den pedagogiska och skolpolitiska diskussionen skulle få fastare underlag.
En sådan jätteapparat komme naturligtvis att draga betydande kostnader, men resultatet bleve säkerligen priset värt.
Aug. Carling.
Beröm och klander.
Den s tö rista blacken om foten for folkskolan ar väl det ojämna elevmaterialet. Vi måste ju ha med alla, det blir en bottenskrapning sa att säga. Deras mer eller mindre stapplande försök och ansatser till utveckling skall sa bedömas och betygsättas. Hur skall man nu värdesätta den obegåvades otympliga försök, jämförda med den begåvades framgång?
Vi stanna exempelvis inför uppsatsskrivningen såsom varande ett av de ämnen, där eleven bäst kan visa, »vad han går för». Att den obegåvade ej kan tavla med den begåvade ifråga om betyg ar självfallet, men när det ar fråga om prestationerna, ar tlet då rätt att alltid beteckna den begåvades alster som »bra», »utmärkt» o. s. v., medan den svagare får ett helt annat epitet? Jämföras de sinsemellan - och sa sker ju i allmänhet vid den vanliga betygssättningen .-, då blir skillnaden stor, men i rättvisans namn måste väl en annan måttstock, mera individuell sa att säga, användas. Kan det inte vara sa, att den svagares alster någon gång ar värt ett superlativ? .Framgången hans ar måhända inte" stor, men rent psykologiskt sett ar det kanske ett storverk. Ar det då inte på sin plats att berömma ? Nu menar jag, att om man har för regel att i skrivningar o. d. ge sitt omdöme, då blir man litet tveksam angående valören i ett sådant fall. Här vore det väl på sin plats att tala om »bra» etc., men ändå tvekar man - för jämförelsens skull.
Med tanke på dessa svårigheter sätta många lärare ej ut några dylika »vitsord» - här ar ej fråga om de påbjudna betygen -, och det ar nog klokast. För övrigt, vad skall en elev få för höga tankar om sig själv, om hans alster alltid bli bedömda med »utmärkt» eller liknande? Snart ar han van vid detta och tar det hela som en naturlig sak. Därmed har ju berömmet mist en god del av sin betydelse, nämligen att tjäna som sporre. Den obegåvade och slarvern däremot, som ar van vid motigheter, inte blir han bättre genom att få ett »slarvigt» eller »mycket dåligt» som vitsord, försåvitt inte fingret sättes på den sjuka punkten genast, och han får börja reparera bristerna.
»Den gode han ar väl ej sa god, som själv han tror i sitt övermod. Den onde han ar ej sa ond ändå, som själv han tror, när kvalen slå. Thy bor du ej mycket berömma, ej mycket häckla och döma.»
Dessa Frödings ord skulle man gott kunna ta som ledstjärna härvidlag, om »den onde» får vara likvärdig med dålig och efterbliven. Måhända frestas vi ibland att bedöma den svagares prestationer som totalt misslyckade, fastän där kanske finnas ansatser till bättring. Och just dessa små ljusglimtar borde vi väl alldeles särskilt ta fram och berömma, inte bara enskilt utan inför hela klassen. Det stärker hans svaga självtillit, vilken förut fått sa mången knäck. Redan Havamal ansåg, att »ingen ar sa usel, att hon ej duger till något». Livet ter sig nog svart ändå kanske för många av dessa barn, och därför har skolan här en alldeles särskild uppgift att fylla, och här ha vi följaktligen anledning att »mycket berömma».
Frans Clason.
Last och återgivet
Riksdagens beslut om höjning av stipendieanslaget till folkhögskolorna föranleder Nerikes Tidning (fr.) till följande uttalande:
Ytligt betraktat kan beslutet synas rätt sa obetydligt: 20,000 kr. ar ju ingen överväldigande stor summa, men isom förslagsanslag betyder det för folkhögskolan en mycket god ökning av möjligheten att fullfölja ett högt ändamål: bildning till hela folket. Det blir nämligen hädanefter ekonomiskt möjligt för snart sagt vem som helst av vår ungdom att genomgå en folkhögskolekurs. Beräknar man totalomkostnaden till 60 kr. pr läsmånad - vilket torde vara genomsnittet för hela landet - då förstår man, att 45 kr. betyder mycket. Därtill kommer möjlighet for åtskilliga elever att i varje folkhögskola erhålla frielevplatser, vilket bidrager till att bevistandet av en folkhögskola hädanefter möjliggöres även för den medellöse. Folkhögskolan har med andra ord nu blivit öppnad för alla.
Därtill kommer det glädjande fak-
tum, att samma förmån ett annat ar utan tvivel kommer att beviljas lantmannaskolorna och i sin mån även lanthushållsskolorna. Det ar gammal hävd i riksdagen, att stipendieanslagen till dessa varandra närstående skolformer alltid iskola följas åt, varför säkerligen förslag i denna riktning kommer att vinna riksdagens bifall.
Biksdagsbeslutet ar alltså, rätt besett, en glädjande seger ej blott för folkhögskolan utan för hela folkets frivilliga bildningssträvan. Nya möjligheter av betydande mått ha öppnats. Det ar att hoppas, att den svenska landsbygdens ungdom skall veta att värdesätta och utnyttja dem.
Beslutet fattades på grund av en riksdagsmotion med motionärer från olika partier. Statsutskottet tillstyrkte enhälligt, och i riksdagen föranledde frågan ingen debatt. Må beslutet nu medföra en ökad anslutning till folkhögskolorna och jämväl därmed medverka till skingrande av den pessimism, som på sina håll synes ha gripit sinnena beträffande tron på framtiden!
Låt barnen vara i fred! I pressen kommenteras f. n. vissa osmakliga utslag av partifanatismens försök att draga in barn och skolungdom i de vuxnas maktstrider. Å ena sidan pekas på kommunisternas tilltag att föra omkring (pr bil eller till fots) i sina ma j demonstrationer s. k. pioniärer, ej sällan små parvlar i 5-6-årsåldern, utklutade i uniformer o. d. Å andra sidan framhålles som en parallellföreteelse det med försvarsministerns medverkan upprättade ungdomslägret å Kommehed, där skolpojkar i sommar skola övas i vapenbruk och drillas i »fosterländska» tänkesätt.
Om den förstnämnda företeelsen ger exempelvis Östergötlands Dagblad (h.) en bild från Norrköping:
Vid förstama j demonstrationen i Norrköping hade ett 40-tal barn i och under skolåldern trummats ihop av kommunisterna. Det var en ömklig syn att se dessa huttrande barnungar traska omkring på Norrköpings uppblötta gator.
Svenska Morgonbladet (fr.) kommenterar :
De, som i tid och otid vända sig mot vårt svenska undervisningsväsende i dess skilda former, tycka, att det kostar för mycket pengar och att det sträcker sig för långt. Men de veta icke vad de göra. Den bolsjevikiska smittan skulle helt visst spritt sig vida omkring, om icke vårt land haft sa pass stor allmänbildning, som det har. Bland ett läskunnigt folk ha bolsjevikerna dubbelt svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
