Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
SVENSK LÄRARTIDNING.
Nr 21
och belägga de olika fälten med för dessa lämpliga färger. Hnr tydligt kan ej då vattenledernas nät inläggas och förklaras. Nya blad kunna belysa skogens, ängens, åkerns och mossens inbördes fördelning. Avsnitt kunna göras av befolkningsfördelningen vid olika tidpunkter genom markerandet av exempelvis varje 10-tal innevånare i byarna, och ur dessa jämförande blad kunna utblickar göras över ortens liv och utveckling, syftande åt en exakt och bestående kunskap.
En belysning av näringslivet i orten fordrar inte endast en åskådlig arbetsbeskrivning, som kanske lätt nog kan fas i de allmänna handledningarna, utan också ett material av uppgifter, speciellt belysande våra egna företag, som knappast kan tänkas av varje enskild lärare hopsamlat. De många sågverkens läge kunna markeras å kartbladet. Avverkningens omfattning per ar vid sågverken, skogens utbredning o. s. v. kan angivas å kartbladet.
Enskiftet i Glimåkra med dess protokoll ger en utmärkt illustration till vart lantbruks väldigaste omdaning, en bild av åkertegarnas fördelning enligt den gamla metoden, böndernas genstridighet, tidernas krigiska ondska, lantvärnet, gårdarnas utflyttning, humle- och fruktodling o. s. v. Studiet skulle bli onödigt tidsödande, om envar skulle nödgas fördjupa sig däri. En kort, sammanträngd men lokalt betonad skildring gåve en ovärderlig bild av ett historiskt skede.
I Glimåkra finnes en gamimal, från medio av 1700-talet härstammande ryggåsstuga, ännu bebodd men i originellt skick. Linné, som reste genom trakten 1749, berättar om de stora urskogar, som funnos vid E-olstorp och Vesslarp, fridlysta for statens räkning. Gamla folkdräkter finnas på museerna, likaså husgerådssaker, vapen och verktyg från denna tid och hämtade härifrån. I husförhörsprotokollen omtalas de adliga familjerna o. s. v. Av allt detta borde en autentisk kulturbild kunna byggas upp och ge något mera an blott och bart fraser, som man annars sa lätt griper till.
Var bygd ar synnerligen rik på historiska minnen. Jag behöver bara nämna den gamla sagan om folkets invandring hit, prinsessan av Göinge, drottning Hacka och hennes son, den ivrige nyodlaren Sven Estridsson på 1000-ta-let, Michel Göing och Göingegardet, snapphanarna o. s. v. Stoffet ar rikligt och behandlat på 1,000 och l ställen. Man kanske rent av blir vimmelkantig inför källornas rika flöden. Men vad, skall man ta med och hur och i vilka proportioner ? Den ene tar ett, den andre ett annat, och mycket blir beroende av tillstötande omständigheter. Vi få komma ihåg, att folkskolans lärare ha ett rätt sa omfattande, åtminstone antal fait att bearbeta, och man far inte tro eller begära, att han skall omfatta dem alla med ett banbrytande intresse. Man
gör pliktskyldigast sina invanda handgrepp, men hur ofta kan man med rimlig ansträngning’meddela de olika momenten ur bygdens liv i de ratta proportionerna och i det rätta ögonblicket?
Sägnen om Vinaman, som kristnade Göinge eller Selma Lagerlöfs legend: Rövarmor från göingeskogen ge utmärkta hållpunkter vid skildringen av viktiga historiska epoker. Anjalaupp-roret i Finland 1788 sände en liten resonans ända in i sockenprotokollet, i det mannarna på en stämma fattas av samma glödande hänförelse för hem och fosterland, som vid samma tid kom dalkarlarna att tåga mot Stockholm.
Inte ar det nödvändigt, att allt inrymmes i undervisningen, men sa mycket ar eller borde vara klart, att man skulle sovra och sammanföra till en systematisk plan, vad som verkligen kan och bör göras fruktbärande vid undervisningen. .
Sjöholm skriver: »Socknens kyrka kan ofta ge anknytningspunkter för den historiska hembygdsundervisningen. Vad skall man börja med? Ålder, stil, de olika delarna, eldsvåda, återuppbyggande^ tillbyggnad, märkliga inventarier, ornament o. s. v. Kyrkans historia men dessutom mer. Hur var det, när kyrkan byggdes? Hur kom kristendomen hit? Kyrkotukt.» Den första stenkyrkan här invigdes av ärkebiskop Johannes ar 1288 under katolsk stat och ceremonier. Senare tillkomma den första kända klockstapeln och prästgården. Först långt senare framträda de första historiskt kända prästerna, sa hela raden av mer eller mindre betydande män och enstaka märkliga händelser. På 1830-talet nedrives kyrkan och den nuvarande far sin gestaltning. Strider och svårigheter ge en bild av sociala förhållanden för 100 ar sedan. Korteligen. Om dessa spridda uppgifter vore på ett $ys!tema)tiskt och sovrat satt samlade, kunde de ge en värdefull ryggrad åt en gren av hembygdsstudiet. Varför inte utarbeta en skildring över kyrkans - historia? Den kunde förses med schematiska figurer och vinjetter för teckningens skull,. litteraturhänvisningar och förteckning över urkundsmaterial till lärarnas och elevernas vidare inträngande i ämnet. Ett sådant häfte borde kunna göras till ett mycket överkomligt pris, låt oss säga 20 öre, meq. kanske under årens lopp ej sa obetydlig upplaga, och bidrag till förbilligande kunde utgå ur det ordinarie anslaget till undervisningsmateriell. En hel liten serie sådana blad fullständiga ämnet. Kartan över socknen blir ett separat blad till ett pris av 3 å 5 öre per styck. Bebyggelsens historia, näringslivet, kulturhistoriska skildringar, se där andra blad i serien.
Förläggandet av serien kunde ske genom socknens lärarkår eller kretsorganisationen och arbetet verkställas av en redaktionskommitté, som inom sig uppdelar uppgifterna. Efter prövning
och komplettering under åratals arbet© kanske denna serie kunde överarbetas till en speciell lärobok.
En lärobok inom ett sa obanat område kan inte tillsnickras i en hast. Och svårigheter komma säkerligen inte att saknas, när det gäller att få fram tillräckligt intresserade medarbetare ibland lärarna. Men svårigheter äro som bekant till for att övervinnas, och vägen framåt skall säkert göras farbar, när målet blivit bestämt fixerat. Vi skulle till diskussion inom läsekretsen vilja framställa följande frågor:
1) Kan en bättre planläggning av det lokala stoffet till hernbygdsundervis-ningen anses av behovet påkallad?
2) Hur bör i sa fall denna planläggning ske, och på vad sätt kan lärarkåren medverka därtill?
Erik Månsson. Knut Mer vald.
Kongressen i Bellinzona,
Härnedan lämnas en förteckning på de vid Folkskollärarföreningarnas internationella förbunds kongress i Bellinzona den 6-8 april 1929 representerade föreningarna och deras ombud:
Bulgarien: Bulgar,ski Outchitelsky (Bulgariens folkskollärarförening), 12,000 medlemmar. Ombud: Neguentzoff.
Danmark: Danmarks Lsererforening, 12,000 medlemmar. Ombud: Fröken Signe Veilgaard och fröken Thora Pedersen.
England: National Union of Teachers, 125,000 medlemmar. Ombud: Goldstone.
Frankrike: Syndicat National des Institu-trices et Institueurs de France et des Colonies, 78,000 medlemmar. Ombud: Roussel, Boulanger, Dumas, Lapierre, Vivés och Salesse.
Holland: a) Bond van Nederlandsche On-derwijzers, 7,000 medlemmar. Ombud: Thijs-sen och Posthumas. b) Nederlandsch Onder-wijzers Genootschap, 6,000 medlemmar. Ombud: de Vries, c) Holländska Indiens lärarförening, 1,500 medlemmar. Ombud: Bloem-sma.
Jugoslavien: Udruzenje Yugoslovenskog Uciteljstva (Jugoslaviens folkskollärarförening), 13,000 medlemmar. Ombud: Petro-vitch, Kostiteh, Pétkovitch, Curcitch och Flere.
Lettland: Latvijas Skolotaju Savieniba (Lettlands folkskollärarförening), 3,000 medlemmar. Ingen delegerad.
Litauen: Eietuvas Mokytojy Profesine Sä-junga (Litauens lärarförening), 1,000 medlemmar. Ingen delegerad.
Polen: a) Zwiazek Polskiego Nanczyceilstwa Szkol Powszechnych (Polens folkskollärarförening), 38,000 medlemmar. Ombud: Makuch. b) Zwiazek Zawdowy Nauczycielstwa Szkol Srednich (Mellanskolornas lärarförening), 7,000 medlemmar. Ingen delegerad.
Rumänien: Asoeiata Generala ä Invataco-urilor din Romania (Rumäniens allmänna folkskollärarförening), 10,000 medlemmar. Ombud: Toni.
Sverige: a) -Sveriges allmänna folkskollärarförening, 17,396 medlemmar. Ombud: Fröken Jenny Wahlman, b) Sveriges folkskollärarförbund, 5,000 medlemmar. Ombud: Ernst Bjerke.
Tjeckoslovakien: a) Svaz Ucitelstva Ces-koslovenkéko (Tjeckoslovakiens folkskollärarförening), 26,000 medlemmar. Ombud: Vlasak. b) Deutscher Lehrerbund im Tschechish-Slo-wachischen Staate, 12,500 medlemmar. Ombud: Eduard Röhn.
Tyskland: Deutscher Lehrerverein, 150,000 medlemmar. Ombud: Wolff, Tschentscher, Muller, Schulz och Rseppel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
