- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
423

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 21

SVENSK LÄKARETIDNING.

423.

terna kräva träning, styrsel och stadga. Vi kräva plan och metod i skolans gärning, men allt detta skall vara underordnat det högre målet. Kanna vi, att en skolans metod tål idealets belysning, då veta vi också, att vi icke fara helt vilse, hur ofullkomlig an metoden ar.

Den stora konsten för den offentliga skolan - icke minst folkskolan - i våra dagar ar att icke tappa besinningen inför dagens stridiga röster men vandra framåt, där det säkra ljuset faller över vägen, gärna i sakta marsch men dock säkert framåt. Den enskilde läraren, brinnande i anden, må gärna djärvt kasta sig in i snåren och söka sig fram på genvägar, bana nya vägar i obanade marker - den stora skolorganisationen måste hålla samman på de redan banade vägarna, om ej allt skall upplösas i förvirring. Men vi må vara dem tacksamma, som söka bana åt oss nya, väl orienterade vägar. - Jag talade nyss om en skolans ökenvandring. Ty vi ha säkert ännu en dryg, en tung vandring framför oss, och det ar vår skyldighet att icke stanna och falla samman. Just under dessa allra senaste ar synes ljuset börja falla över nya vägar och nya trakter. Det ljuset kommer från den psykologiska ungdomsforskningen, som med sina nya nästan häpnadsväckande rön låter oss ana, att uppfostrans metoder trots många enskilda lärares och fostrares psykologiska intuition hittills i stort sett varit alltför grova och summariska. Säkert ar, att framtidens lärargenera-tioner i vida större utsträckning an vår komma att skolas i psykologisk insikt.

Det ar stora krav, som ställas och an mer komma att ställas på lärargärningen och på den allmänt vårdande omsorgen om de unga. Men det ar ändå - noga besett - eggande, när man tycker sig ständigt gå mot nya landvinningar och icke ständigt behöva upprepa »vanans nötta läxa», och när man tycker sig skönja, att det rör sig framåt, icke blott här och där, utan i allt vidare kretsar inom skolans värld. Sa kan man ju ibland i dystra stunder tycka och tänka, att kulturskymningen börjar dala över skolan liksom över hela den moderna världen. Allra sist få dock skolans arbetare lyssna till olyckskorparna. Till sist ar det ändå kanske på oss och vår trohet i gärningen, som det ytterst kommer att bero, om det skall bära uppåt och framåt. Men för uthålligheten i vår kallelsegärning kräves över allt annat en kraft, och den kraften heter - tro.

Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende

värdefullt,

sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni ville

visa det

for de medlemmar av folk- eller små-skolkaren, som ännu ej äro prenumeranter.

Katekesinterpellationen.

Ecklesiastikministern besvarade på torsdagen i förra veckan de interpellationer i katekesfrågan, som framställts av lir 8 av st r om (s) i andra kammaren och hr Hellberg (1) i första kammaren.

Ecklesiastikministerns svar.

Det avgivna svaret var av i huvudsak följande lydelse.

Alltsedan reformationens dagar har Uir i landet barnundervisningen i kristendom bedrivits på grundval av Luthers lilla katekes. Även förklaringar till densamma voro uppställda i frågor och svar. Detta gav anledning till uppkomsten här och var av ett ur pedagogisk synpunkt mindre lämpligt undervisningsförfarande, och myndigheterna ha också tid efter annan funnit sig uppfordrade att fästa vederbörandes uppmärksamhet på vådorna av ett dylikt förfarande. BI. a. skedde detta i ett k. cirkulär 186-5. Den första ändringen i katekesens hävdvunna ställning skedde i samband med 1904 års läroverksreform och undervisningsplan för realskolan. Enligt denna skulle kristendomsundervisningen meddelas på grundval av den heliga skrift, och de lärdomar, som därvid framkomme, skulle sammanfattas med anslutning till Luthers lilla katekes. Sistnämnda skrift finge således icke användas som utgångspunkt för undervisningen.

Ar 1919 fastställdes för kristendomsundervisningen i folkskolan en ny undervisningsplan. Enligt denna skulle bibelns egen framställning utgöra omedelbar grundval för kristendomsundervisningen, och barnen borde själva få göra den omedelbara bekantskap med bibeln, som härför erfordrades. Under sjätte skolåret skulle i anknytning till Jesu bergspredikan meddelas en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, varvid de religiösa och sedliga intryck och lärdomar barnen erhållit under de föregående åren skulle återupplivas, sammanfattas och fördjupas. Denna del av undervisningen skulle sa anordnas, att den ej påkallade användning av någon särskild lärobok. Luthers lilla katekes borde i sammanhang med läsningen av reformationens historia genomgås till belysning av Luthers religiösa och sedliga upprättning och av hans sätt att sammanfattande framställa kristendomens huvudstycken. Nämnda skrift borde emellertid icke göras till föremål för utanläsning eller läggas till grund för någon förnyad sammanfattning eller utförligare behandling av den kristna tros- och livsåskådningen.

Häri gjordes 1921 den ändringen, att användning av lärobok vid undervisningen i den kristna tros- och livsåskådningen medgavs. Läroboken skulle emellertid vara uppgjord i anslutning till de i undervisningsplanen meddelade anvisningarna för det kursmoment, för vars behandling den skulle tjäna som hjälpmedel. Emellertid har ingen av de i enlighet härmed tillkomna till bergspredikan anknutna läroböckerna slagit igenom. På åtskilliga ställen torde undervisningen bedrivas utan tillhjälp av lärobok, och flerstädes torde Luthers lilla katekes ännu komma till användning som lärobok.

Sedan den nya undervisningsplanen med utgången av vårterminen 1926 hunnit till-lämpas i den 6-klassiga folkskolans alla klasser, har skolöverstyrelsen igångsatt -en undersökning, huruvida undervisningsplanen möjligen givit anledning till önskemål om jämkningar eller ändringar i densamma. Den har i detta syfte igångsatt en enquéte bland skolmyndigheter och lärare och ar nu sysselsatt med att slutföra denna utredning.

Enligt undervisningsplanens anvisning skall, som redan nämnts, Luthers lilla katekes i folkskolans sjätte klass läsas som ett

historiskt uttryck för Luthers uppfattning av kristendomens huvudstycken. Men den bör icke göras till föremål för utanläsning eller läggas till grund för någon förnyad sammanfattning eller utförligare behandling av den kristna tros- och livsåskådningen. Ar den genom denna anvisning utesluten från undervisningen i övrigt? Vid bedömandet av detta spörsmål bör beaktas, att enligt pro-mulgationskungörelsen av den nya undervisningsplanen det uttryckligen utsäges, att kursplanerna skola tjäna till huvudsaklig ledning vid fastställande av individuell läroplan för de olika skoldistrikten samt vid undervisningsarbetets bedrivande. Härigenom medgives uppenbarligen ett visat utrymme för tillgodoseende av lokala individuella önskemål i fråga om såväl lärokurser som undervisningssätt. Detta gäller givetvis även anvisningen rörande användningen av Luthers lilla katekes. Därtill kommer, att - såsom dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i ett till statsrådsprotokollet i fråga om åstadkommande av en tävlingsskrift till handledning för folkskolans lärare ar 1920 gjort uttalande framhållit - »det icke rätt gärna kan vara främmande för de ledande synpunkter, som undervisningsplanen överhuvudtaget lägger på undervisningen, att vid den sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, som skall givas i folkskolans" högsta klass, även innehållet av Luthers lilla katekes tillgodogöres i den mån detta kan vara ägnat att på ett för barnen lämpligt sätt belysa innehållet och utvecklingen av den kristna tros- och livsåskådningen». Något annat ar ju icke heller tänkbart, då nämnda skrift sammanfattar och återgiver det väsentliga av de religiösa och sedliga lärdomar, som måste framgå av en enligt undervisningsplanens grundsatser anordnad kristendomsundervisning. Å andra sidan ger undervisningsplanen uppenbarligen uttryck åt riktlinjer, som åsyfta vissa restriktiva bestämmelser, som lätt nog, sedda i och för sig, kunna giva intryck av att Luthers lilla katekes skulle överhuvud vara utesluten ur undervisningen utom i här ovan angivna sammanhang med den kyrkohistoriska kursen. Det råder onekligen på denna punkt en viss oklarhet och obestämdhet.
Då det ingalunda kan vara lämpligt att på ett område av sa djupt betydelsefull innebörd och därtill av sa känslig natur det icke fullt klart och bestämt utsäges, vad vederbörande skolstyrelse och lärare ha att rätta sig efter, kan jag ej finna annat, an att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för att undanrödja denna oklarhet. For min del skulle jag därvid hålla det for önskvärt, om man kunde tillmötesgå den inom stora grupper av vårt folk förefintliga starka åstundan om klart utsagd frihet för läraren att även utanför de rent historiska momenten låta innehållet i Luthers lilla katekes i viss utsträckning komma undervisningen i kristendom till godo. I vad mån möjlighet härtill föreligger, därom känner jag mig f. n. hindrad att närmare yttra mig, då givetvis beslutet i denna punkt måste fattas med hänsyn till de resultat, till vilka den i skolöverstyrelsen nu pågående utredningen kan leda. Sa mycket anser jag mig dock redan nu kunna säga, att jag icke kan vara med om att föreslå åtgärder, vilka skulle kunna undanskymma eller rubba den nu gällande undervisningsplanens bärande grundsatser om bibelns fundamentala och centrala plats vid undervisningen samt denna undervisnings lämpande efter barnaålderns mottaglighet och behov. Därav följer också, att jag - trots den livliga känslan jag har av kristendomsämnets särställning på grund av dess höga innehåll, icke kan medverka till några som helst åtgärder, ledande till ett metodiskt och didaktiskt förfarande vid kristendomsundervisningen som stode i strid med de allmänt erkända psykologiskt pedagogiska grundsatser, som tillämpas i skolans övriga läroämnen, således icke heller till katekes-utanläsningens återinförande i en form eller omfattning, som skulle kunna äventyra dessa samma grundsatser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free